Just nu förhandlar LO och Svenskt Näringsliv om bättre pensioner för arbetare.

I dag tjänar privatanställda arbetare in avtalspension från 25 till 65 års ålder. LO kräver att de åldersgränserna slopas, så att man tjänar in pension oavsett ålder.

Det skulle ge dem som är unga i dag 1 000 kronor mer i månaden i pension, med försiktiga antaganden om avkastning på pensionspengarna. En del bedömare tror att det snarare blir 2 000 kronor.

Parterna är inställda på att förhandlingarna ska vara klara i slutet av mars.

Den 31 mars väntas nämligen facken och arbetsgivarna inom industrin skriva under nya avtal om löner och övriga villkor. Då skulle kostnaden för nya,  bättre pensionsvillkor kunna räknas av från löneökningarna.

– Kostnaden ska självklart räknas av från löneutrymmet i avtalsrörelsen. Och varje bransch ska bära sina kostnadsökningar, säger Anna Nordin, förhandlingschef vid Svensk Handel.

LO:s pensionsexpert Renée Andersson vill däremot inte gå in på hur kostnaden för bättre pensioner ska hanteras.

– Det är föremål för förhandling och ingenting vi kommenterar.

Frågan är känslig. Att betala pensionsavgifter även för dem under 25 år kostar nämligen olika mycket i olika branscher.

I restauranger, butiker och bemanningsföretag, där ungefär var tredje anställd är under 25 år, skulle kostnaden motsvara löneökningar på 1,3 – 1,5 procent för samtliga anställda. För anställda i bemanningsföretag kan kostnaden bli ännu högre.

För anställda i de här branscherna kan därmed över hälften av årets utrymme för löneökningar och andra förbättringar gå åt till pensionsinbetalningar för de unga.

I andra branscher, som taxi- och busstrafik, finns ytterst få anställda under 25 år. Där blir kostnaden för att slopa åldersgränsen minimal.

– Jag tror att det är lämpligt att fasa in förändringen av pensionen över flera år. Annars slår den för hårt på löneökningstakten, säger Anna Nordin vid Svensk Handel, som beräknar att slopade åldersgränser tar 1,3 procentenheter av löneutrymmet i handeln.

Men flera röster i LO och förbunden ser det som problematiskt att de anställda i butiker och restauranger ska betala bättre pensioner för dem som är unga med lägre löneökningar i hela branschen.

– För hotell- och restaurangbranschen är det rätt mycket löneutrymme som tas i anspråk. Och de om några behöver sina löneökningar. Här gäller det att våra förhandlare är fiffiga, säger en källa med god insyn.

Handels ordförande Susanna Gideonsson vill se ”en solidarisk finansiering”.

Hon jämför med det kollektivavtalade tillägg till föräldrapenningen som LO-medlemmar fick 2014, efter förhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv. Föräldrapenningtillägget betalas från en försäkring. Till den betalar alla arbetsgivare en och samma premie.

– Inom LO sa vi att branscher där det jobbar många kvinnor inte ska betala hela kostnaden för föräldrapenningtillägget själva. Att ta hand om barn handlar om hela befolkningen, dess väl och ve, säger Susanna Gideonsson.

– Det är likadant med avtalspensionen. Vissa branscher har fler unga. Men många av dem går vidare till andra jobb och andra fackförbund. Det är dessa förbunds medlemmar som sedan riskerar att bli fattigpensionärer.

”En lösning med samma premie för alla arbetsgivare vore en bra låglönesatsning”, säger en förhandlare i ett annat stort LO-förbund.

Det omvända – att låta varje bransch bära sina ökade pensionskostnader – motverkar LO:s långsiktiga mål om minskade löneskillnader mellan män och kvinnor.

Byggnads ordförande Johan Lindholm anser att arbetsgivarna har råd med ökade pensionskostnader utan att nagga löneutrymmet i kanten.

– Kostnaderna måste bäras av arbetsgivarna solidariskt.

Vissa branscher har fler unga. Men många av dem går vidare till andra jobb och andra fackförbund. Det är dessa förbunds medlemmar som sedan riskerar att bli fattigpensionärer

Lenita Granlund, avtalssekreterare i Kommunal, vill inte gå in på hur bättre pensionsvillkor ska betalas, men betonar att LO och Svenskt Näringsliv måste ge tydliga och enhetliga regler för hur det ska gå till. Hon jämför med 2007, när inbetalningarna till Avtalspension SAF-LO höjdes.

– Betalningen fick parterna på varje avtalsområde ta hand om. Det blev kaotiskt. På vissa avtalsområden var betalningen klar först 2013. Och eftersom vissa arbetsgivare var mer generösa än andra blev det orättvist.

Per Persson, avtalssekreterare i Hotell- och restaurangfacket (HRF), överlåter åt förhandlarna att avgöra hur kostnaden för LO:s pensionskrav ska hanteras. Hans förbund brottas med mer handfasta problem.

– Många arbetsgivare betalar inte in till avtalspensionen alls. Eller rapporterar färre anställda till pensionscentralen Fora än de faktiskt har. När vi gjorde en kontroll i Göteborg för några år sedan fuskade hälften av arbetsgivarna.

HRF har processat mot några av de fuskande företagen, med magert resultat. Ett företag som fuskat fick betala in de avgifter det var skyldigt, men kom i övrigt undan med en tusenlapp i böter.

– Bättre kontroll och sanktioner mot dem som fuskar är helt avgörande för oss, säger Per Persson. Det borde även Svenskt Näringsliv ha intresse av.

Vad är viktigast för er som har många unga och tillfälligt anställda, högre löner eller bättre pension?

Per Persson drar någon sekund på svaret.

– Pension är uppskjuten lön, så det är egentligen samma sak. Bara den betalas.

Fotnot: Utrymmet för löneökningar bestäms i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. En tumregel (byggd på de senaste sju avtalsrörelserna) är att facket får igenom tre fjärdedelar av sina krav i de centrala förhandlingarna.  Stämmer regeln, så skulle löneökningar och bättre pensionsvillkor landa på totalt 2,3 procent 2020. Konjunkturinstitutet räknar med löneökningar på 2,6 procent i år, men då ingår lokala lönepåslag utöver de centrala avtalen.

Lista: Här jobbar flest unga under 25

Statistiken bygger på branscher där minst 5 000 anställda finns, enligt SCB. (Sök efter ditt yrke i sökfältet).