Calmfors: Fackens lönekrav är för låga

3 procent högre lön, kräver facken.

Låga ökningar, men mer än noll, är arbetsgivarnas motbud.

När arbetsmarknadens parter inom industrin bytte avtalskrav strax före jul stod de långt från varandra när det gäller framtidens löner. 

Nu är förhandlingarna i gång. De ska vara klara i  slutet av mars då kollektivavtalen inom industrin går ut.

Det är de avtalen som sätter ”märket”, alltså löneramarna för alla andra avtalsförhandlingar. 

De nuvarande avtalen undertecknades 2017 och innebar löneökningar på omkring 2,2 procent per år. Tillsammans med lokala ökningar blev den totala ökningen 2,5 procent årligen, enligt Medlingsinstitutet. 

Ekonomiprofessorn Lars Calmfors anser att löneökningarna de senaste åren har varit för låga.

– De låga löneökningarna har bidragit till den bristsituation som vi har på arbetskraft i dag, och därmed till en ineffektiv fördelning av arbetskraften mellan olika delar av ekonomin, säger han. 

Han nämner också inflationen som ett skäl till att löneökningarna borde varit högre. 

Riksbankens mål är en inflation på 2 procent, alltså att varor och tjänster blir ungefär 2 procent dyrare varje år.

Det beror, enligt Lars Calmfors, främst på att räntorna inte ska bli så låga att Riksbanken inte kan sänka dem i en lågkonjunktur. 

Större löneökningar leder till högre inflation eftersom företagen som betalar ut lönerna då också höjer priserna på den inhemska marknaden, enligt honom.

– Om vi ska ha 3 procents lönekostnadsökning normalt så blir det omöjligt att nå inflationsmålet, säger han.

Han menar att en rimligare siffra borde ligga någonstans kring 3,5 procent.

Den siffran får man om man lägger ihop företagens normala ökning i produktivitet med näringslivets prisökningar, vid en inflation på 2 procent.

– Det behöver inte betyda att vi ska ha det varje år, men att vi i genomsnitt borde ligga där.

Att löneökningarna efter årets avtalsrörelse ens kommer upp i 3 procent ser han som osannolikt. 

– Begär man 3 så blir det inte 3. Det är en förhandling där fackens utgångsbud alltid ligger högre än det sedan blir.

Även Nordeas chefsekonom Annika Winsth håller med om att löneökningarna de senaste åren har varit oväntat låga.

Särskilt de lokala ökningarna, den så kallade löneglidningen. 

– Det har varit en förvånansvärt låg löneglidning i ett historiskt perspektiv med tanke på hur stark ekonomin har varit, säger hon.

Hon tror att löneökningarna kommer att ligga kvar ungefär i nivå med i dag. Det ser hon som rimligt med tanke på att ekonomin försvagats.

– Ett avtal på drygt 2 procent och en löneglidning till 2,5 är ganska rimligt i det läge som vi befinner oss i.