EU-kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen har lovat att inom 100 dagar påbörja ett direktiv om minimilöner inom EU.

Genom ett sådant direktiv ska alla EU-länder tvingas införa minimilöner, även Sverige som följer en helt annan modell.

Här bestäms som bekant lönerna i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter utan politisk inblandning.

De svenska parterna vill ha kvar den svenska modellen för lönebildning och har uppmanat regeringen Löfven att agera mot ett tvingande direktiv.

Men de svenska parterna har också rönt motstånd från annat håll. Europafacket Etuc är till skillnad från svenska fackföreningar positiva till ett tvingande direktiv om minimilöner.

Bakgrunden är att de flesta länder i Europa redan har någon form av minimilöner, antingen med tvingande bestämmelser om minimilön eller genom så kallad allmängiltigförklaring, det vill säga att framförhandlade lägstalöner upphöjs till lag.

Etuc ser därför ett direktiv som en möjlighet att höja minimilönerna runt om i Europa.

Men hur ska de då göra med de fackliga kamraterna i Sverige som inte vill ha något direktiv?

I en debattartikel i Arbetet skriver Etucs ordförande Luca Visentini att Sverige naturligtvis ska få behålla den kollektivavtalsmodell som råder.

Blir det ett direktiv så måste Sverige självklart få ett undantag. Och han skriver:

”Vi kommer att göra allt som krävs för att EU-kommissionen i en ny lagstiftning också inkluderar en garanti för att inget land kommer att påtvingas en modell med minimilöner och att väl fungerande kollektivavtalsmodeller kan bevaras.”

Är då allt frid och fröjd? Nej, inte alls.

Eftersom förslaget inte ens är påbörjat är det svårt att säga exakt hur det kommer att se ut.

Men enligt de jurister i Bryssel som Arbetets ledarsida har talat med är det ytterst tveksamt om ett undantag för Sverige skulle vara lagligt.

Om ett undantag för Sverige skulle skrivas in i direktivet skulle det med all säkerhet stoppas vid en prövning i EU-domstolen.

För att få ett undantag krävs enligt juristernas bedömning i stället en ändring i EU-fördraget, det som brukar kallas EU:s grundlag. Och en sådan ändring är en betydligt större sak än ett direktiv och en i det närmaste omöjlig väg att gå.

En jurist liknar processen vid den som Danmark fick gå igenom när de 1992 lyckades få igenom en fördragsändring som garanterade några undantag främst när det gällde euron och försvarspolitiken.

Svenska LO och övriga parter på den svenska arbetsmarknaden har alltså helt rätt när de uttrycker en stark oro för vad som kommer att hända och hur det kan påverka den svenska kollektivavtalsmodellen.

Stefan Löfven gör därför klokast i att följa parternas uppmaning och helt sonika försöka stoppa ett direktiv.

Att svenska LO då hamnar på kollissionskurs med Europafacket Etuc är inte mycket att göra åt.