Christoffer Röstlund Jonsson: Vi har passerat anständighetens gränser när det gäller Kite

Judas Priest ska spela på Dalhalla. För ett av hårdrockens största namn är det ett intimt klubbgig.

Så ja, jag hängde på det digitala låset inför släppet, mitt finger redo att uppdatera, uppdatera, och uppdatera igen.

Det var jag inte ensam om. Giget sålde ut i ett nafs. Tusentals heavy metal-entusiaster skapade systemkollaps för den finkulturella amfiteatern i Rättvik.

Utsparkad ur kön, in igen, utsparkad, in, browsern låste sig, omstart, in, utsparkad. Dalhalla hade, för att citera Judas Priest, en metal meltdown.

Har ni läst något om det här, att hårdrock gjorde kaos? Nej, såklart ni inte har. Däremot har ni läst, sett, hört oceaner om att syntharna i Kite nyligen fått Operans försäljning att självdö.

SVT, till exempel, toppade sina kulturnyheter med att det var ett dataintrång som var boven. Att folk varit så desperata efter Kite-biljetter att de hackat Operan.

Finns ingen annan väg framåt annat än via en liberal och fullt oreglerad marknadsanpassad synth, klädd i förprogrammerad kostym? Som inte ens är gjord av läder.

Vi tar det igen: hackat Operan. För Kite.

Medan jag fått Priest-plats så nära scenen att jag kommer kunna spegla mig i Rob Halfords kromade nitar, känna lukten av nattsvart och välsmort läder.

Och är det inte Operans system så är det någon annan lokal där Kite ska spela. För spela, det gör Kite en gång i kvarten i Sverige. Den mediala uppståndelsen lyckas ändå alltid vinkla alla konserter till ”unika händelser”.

Med påföljande härdsmälta för biljettkrängandet. Påstås det.

Vet du inte vilka Kite är ska du inte må dåligt över det. Nästan ingen känner till eller bryr sig om den här svenska synthpopduon.

Såvida man inte bor i Stockholms innerstad och jobbar med att kontrollera rikets journalistik. Eller känner Fredrik Strage. Eller är Fredrik Strage, som sedan 2008 stadigt uppmärksammat Kite en gång i veckan i DN eller TV4.

Nu är jag vän med Fredrik Strage och kan intyga att han inte är en utländsk påverkansoperation för att få Sverige att omfamna meningslöst mjäkig synth.

Har ni läst något om det här, att hårdrock gjorde kaos? Nej, såklart ni inte har. Däremot har ni läst, sett, hört oceaner om att Kite nyligen fått Operans försäljning att självdö

I alla fall inte medvetet. Fast… alla andra? Finns det människor bakom @industriluder1959, @zyntig_zöder_liberal, @242gAsmAsksmys, @betonghora, valfritt stereotypt centerpartistiskt Svensson-namn, och allt vad de kallar sig i sociala medier, de som utgör den ogenomträngliga klagomur av ledsna elektronikfanatiker som likt korrupta gråterskor tjuter om att de inte lyckats få tag i Kite-biljetter?

Händer allt det här på riktigt, i den fysiska köttvärlden? Är det människor? Eller botar? Jag har inga bevis utan vill bara lyfta frågan. För vi har passerat rimlighetens, och anständighetens, gränser när det gäller Kite-dominansen som sprutlackerar oss alla rakt i nunan. 

Jag är en synthslav i en huvudstad där KK24, KiteKanalen, snart blir en evigt sändande propagandaplattform med Fredrik Strage som führer.

På alla skärmar i din närhet inom kort. Obligatorisk tittning. Allt annat förbjuds. Protester? Lägg an: skjut.

Det här går bortom det sedvanliga synthare versus hårdrockare-kriget. Vad ligger bakom och varför? Vilken fientligt sinnad nation gör detta mot oss?

Vem tjänar på att människor – goda svenska skattebetalare! – indoktrineras att tro att den kyliga, intellektuellt poserande sexlösa synthen, vunnit? Att slaget är förlorat för den heta, mustigt knulliga arbetarklassrocken.

Finns ingen annan väg framåt annat än via en liberal och fullt oreglerad marknadsanpassad synth, klädd i förprogrammerad kostym? Som inte ens är gjord av läder.

Jag vet inte. Jag är förvirrad. Jag känner obehag. Och jag vill att Kite ska stoppas. Nu.