”S hotar den svenska modellen”

Snart ett halvår har gått sedan EU-valet. Kristdemokraterna mötte väljarna med ett budskap om att vi som värnar EU också måste tydliggöra projektets bortre gräns. EU ska vara lagom, sa vi.

Välfärdsfrågorna hör inte hemma i Bryssel. Vi varnade för att starka krafter ute i Europa gick till val på allt från centraliserad bostadspolitik till nya sociala försäkringssystem på EU-nivå.

Mot dessa varningar uppvisade Socialdemokraterna en påtaglig arrogans. De gick så långt som att hävda att vi ljög.

Men vi varken ljög, överdrev eller svartmålade.

Hotet mot den svenska partsmodellen var en följetong under stora delar av förra mandatperioden.

När EU:s sociala pelare undertecknades under toppmötet i Göteborg hösten 2017 gick S så långt som att hävda att vi som varnade för konsekvenserna gjorde det för att vi ”inte var intresserade av social trygghet och förbättrade levnadsvillkor för människor”.

Vi måste försvara den svenska modellen från ett klåfingrigt EU. Annars tappar EU legitimiteten hos svenska folket. Det är vad vi i KD menar med att EU ska vara lagom

Gång på gång upprepade Stefan Löfven mantrat att den sociala pelaren inte kommer att leda till ny EU-lagstiftning.

Nu står vi så här, två år senare, och exakt vad Socialdemokraterna då avfärdade som skrönor och skräckpropaganda är på väg att bli verklighet.

På arbetsmarknadspolitikens områden väntas två förslag med oroväckande innehåll presenteras av EU-kommissionen i början av nästa år. För det första frågan om en överstatlig arbetslöshetsförsäkring.

Vi vet ännu inte exakt hur en sådan skulle konstrueras och om den kommer omfatta hela EU eller bara eurozonen. Grundtanken hos förslagets arkitekter är att göra medlemsländernas socialförsäkringssystem ömsesidigt beroende av varandra.

I klartext: att länder som inte sköter sin ekonomi och sina sociala skyddsnät kan ta stöd ekonomiskt av länder som gör det.

Risken är uppenbar att svenska skattebetalare tvingas täcka upp för arbetslöshetsersättning i andra länder.

Och för det andra, ännu mer oroande, är det kommande förslaget om EU-reglerade minimilöner. Även denna fråga har den tillträdande ordföranden för EU-kommissionen lovat de europeiska socialdemokraterna att genomföra.

Och även om kommissionen försäkrar oss om att hänsyn ska tas till länder med kollektivavtalsmodeller, så är både svenska arbetsgivarorganisationer och den svenska fackföreningsrörelsen nu påtagligt oroliga.

Vi varnade för att starka krafter ute i Europa gick till val på allt från centraliserad bostadspolitik till nya sociala försäkringssystem på EU-nivå. Mot dessa varningar uppvisade Socialdemokraterna en påtaglig arrogans. De gick så långt som att hävda att vi ljög

Hur ska denna hänsyn tas? Kommer det bli lagkrav på att alla måste ha kollektivavtal för att undgå minimilönsreglering?

Och vad blir nästa steg, om EU börjar reglera lönenivåer centralt?

Även de svenska socialdemokraterna är mot dessa reformer – i vart fall är det vad de säger när de tillfrågas. Ändå är det tydligt att Stefan Löfven i allra högsta grad är medskyldig till att vi nu befinner oss i den här situationen.

Under sin första mandatperiod som statsminister kunde Löfven knappt nämna EU utan att som ett mantra upprepa att EU måste bli ”socialt”.

EU-kommissionen refererar genomgående till toppmötet i Göteborg, som Stefan Löfven stod värd för, när dessa långtgående förslag ska motiveras.

Vid dagens partiledardebatt har Socialdemokraterna att svara på frågan om hur de själva ser på sin roll i det som nu sker.

Och om de förmår mobilisera motstånd, eller tänker leva kvar i ett stadium av förnekelse och retoriskt fulspel.

Vi måste försvara den svenska modellen från ett klåfingrigt EU. Annars tappar EU legitimiteten hos svenska folket.

Det är vad vi i KD menar med att EU ska vara lagom.