Vi har så klart förståelse för att Martin Klepke inte är överförtjust att MP ingått ett majoritetssamarbete med M, L, C och KD i stället för ett minoritetsstyre med S, men att över detta surmulet föra fram osanningar känns ju inte särledes fräscht:

Nej, vi har inte på eget initiativ bjudit in elsparkcykelföretag att ställa ut elsparkcyklar på gatorna.

Som Klepke sannolikt har koll på så har vi som kommun har vi ingen laglig rätt att begränsa möjligheten för företag eller organisationer att ställa ut elsparkcyklar.

Det skulle kräva lagändringar och är därmed en fråga för regeringen. 

Visst kan elsparkcyklarna ha en roll i det framtida transportsystemet, men det finns barnsjukdomar som vi försöker styra upp genom till exempel en avsiktsförklaring med bolagen. 

Detta har bland annat inneburit parkeringsförbud på platser där många rör sig, hastighetsbegränsningar på gågator och ett åtagande från bolagens sida att samla in felparkerade fordon inom 120 minuter. 

Martin Klepke borde snarare vända sig till den socialdemokratiska infrastrukturministern om han vill att kommuner ska kunna reglera elsparkcyklarna. 

Foodtrucks är snarare subventionerade än motsatsen, då de får specialtillstånd som innebär en lägre kostnad än om de hade hyrt parkeringsplats för samma tid.

Dessutom har de rätt att ställa sig där det annars är parkeringsförbud.

Ett lånecykelsystem kommer för övrigt att vara på plats under våren 2020.

Det blev senarelagt på grund av en överklagan av upphandlingen, och det vet naturligtvis Klepke.

Att Miljöpartiet inte skulle prioritera miljö och klimat invänder vi å det starkaste emot.

Vi ägnar hela vårt politiska värv åt att åstadkomma förändring inom miljö- och klimatfrågorna och det är genomgående vår högsta prioritering. 

Tack vare den grönblåa majoriteten i Stockholms stadshus får Stockholm nu ett mål om att Stockholm ska vara klimatpositivt 2040, en miljard i klimatinvesteringar och en och en halv miljard i investeringar för ökad framkomlighet för gående, cyklister och kollektivtrafik.

Det här är en skärpning av miljö- och klimatpolitiken jämfört med det rödgrönrosa styret under förra mandatperioden.

Den nuvarande majoriteten har samma mål gällande bostadsbyggande som den tidigare, och fortsätter ha en jämn fördelning mellan hyresrätter och bostadsrätter.

Visst sker småskaliga ombildningar, men det tillåts enbart i elva av 132 stadsdelar och på de boendes eget initiativ.

Boende har även alltid rätt att bo kvar, tvärtemot vad som påstås i texten.  

Vi välkomnar debatt om viktiga frågor i Stockholmspolitiken, men gärna utan direkta felaktigheter och hittepå. 

En önskan om att vilja lägga ner ett parti hör inte riktigt hemma i ett demokratiskt samtal, utan verkar mer handla om att Martin Klepkte jagar sociala mediainteraktioner.

Daniel Helldén (MP), gruppledare och trafikborgarråd Stockholm


SLUTREPLIK – Martin Klepke svarar: Även i sitt svar undviker Helldén klasspolitiken

Daniel Helldén ägnar större delen av sitt svar med att prata om det jag visserligen kritiserar, handläggningen av elsparkcyklarna.

Men min text handlar främst om MP:s första år vid makten tillsammans med Alliansen ur ett klassperspektiv.

Och där vidhåller jag att Miljöpartiet Stockholm inte ger någon bra bild.

När det gäller markanvisningarna till bostäder slår Helldén fast att målen består.

Visst gör de det, men det jag skriver är att måluppfyllelsen har sjunkit till hälften under det blågröna styrets första tid.

Och när det gäller ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter är det högst berättigat att vara tydlig med att hyresgäster med låga inkomster kastas ut när höginkomsttagare flyttar in i borätterna.

Att så sker är en mycket klar följd ett antal år efter en ombildning.

Att påstå att ”de vill själva köpa” är att individualisera en klasspolitik. Som jämförelse kan vi studera när fattiga bönder i Norrland sålde sin mark till de stora skogsbolagen.

Visst sålde de själva, men uppköpen var en del av en strategi som likt utförsäljningen av hyresrätter ökar klassklyftorna.

Att MP inte ser detta mönster är ett bra exempel på partiets blindhet när det kommer till klassfrågor.

Helldén nämner heller inte att MP Stockholm hellre sitter i ett styre som sänker skatten med 16 öre än satsar på välfärd, och ingenting om att kulturskolan och andra kultursatsningar fått stryka på foten för att staden ska kunna genomföra denna skattesänkning.

Min provocerande rubrik om att lägga ned MP Stockholm ville sätta fingret på att vi redan har fyra partier som driver borgerlig politik. Behöver vi då verkligen ett femte?

Naturligtvis har partiet liksom varje parti i en demokrati all rätt att försöka locka väljare. Och som Daniel Helldén vet finns det i dag tillräckligt stora och framför allt verkliga hot mot demokratin i svensk politik att förfasa sig över än att försöka klistra det epitetet på Arbetets ledarsida.

Martin Klepke, politisk redaktör Arbetet