Yasmin Nilson: ”Samhället är funktionshindrat”
På sitt cv hade Yasmin Nilson en helkroppsbild på sig i rullstol. Inte många svar. Hon prövade med enbart ansiktsbild, och fick desto fler svar. I dag kämpar hon för att skapa plats för alla.
ARBETET SPELAR IN PODD med Yasmin Nilson. Det är många som suttit mittemot Yasmin Nilson i studion och berättat sina livshistorier mellan ljudisolerade väggar.
Pratat om psykisk ohälsa, flykt, missbruk, förluster, mobbning, anorexi, men också framgångar och lycka.
Nu har hon precis påbörjat arbetet med den fjärde säsongen av podcasten Soluret.
– Herregud vad mycket jobb det är. Största jobbet är klippningen, det kan vara 1 500 till 4 000 klipp per intervju. Jag är perfektionist och vill att det ska bli så bra, jag duttar nog lite väl mycket med materialet, säger Yasmin Nilson när hon visar in i studion som hon hyr varje gång det är dags för inspelning.
Det är ett drömjobb. Det är kreativt och hon träffar människor vars livsresor hon tycker är viktiga att lyfta fram.
Såsom Jacob Fraiman som har ett långt förflutet som kriminell, Anna Bergholt som till följd av reumatism blev blind eller Ison Glasgow som växte upp i ett våldsamt hem.
– Jag älskar mötet med människor. Jag hade en podd tidigare, tillsammans med Max Arehn, som hette Timglaset. Där intervjuade vi personer med funktionsnedsättningar. Med Soluret ville jag bredda mig lite mer och ha med alla möjliga bakgrunder och historier där inte alla har någon funktionsnedsättning. Men alla har fått kämpa med svåra motgångar och ändå hittat sin väg i livet.
Precis som hon själv. När Yasmin Nilson var 15 år och snart skulle börja på dansgymnasiet, åkte hon till mormor i Spanien.
Det var varmt och hon skulle ta sig ett svalkande dopp från bryggan. Hon tog sats och dök.
Det hon trodde var djupt vatten mätte endast 1,5 meter.
Snabba svar med Yasmin Nilson
Har du någon drömgäst till podden?
– Stephen Hawking, han gick ju dessvärre bort förra året. Han hade allt som jag söker hos en gäst – en fängslande livshistoria, självdistans och humor. Han var äkta, gick sin egen väg, sprängde fördomar och belyste frågor kring inkludering och mångfald.
Någon drömgäst i livet?
– Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som enligt Forbes lista är världens mäktigaste kvinna för åttonde året i rad. Hon har varit ledare av regionens största ekonomi sedan 2005, stått upp mot Donald Trump och tillåtit över en miljon syriska flyktingar att komma in i landet. Det pratas för lite om Angela Merkel.
Hon stötte pannan i sandbotten, huvudet knycktes bakåt och sedan dess har hon varit förlamat från bröstet och ner.
– Jag ville inte leva längre. Hela min identitet var ”dansande Yasmin”, jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan dansen. Det var svårt att acceptera och tog två–tre år innan jag kände att det går att leva ett bra liv trots allt.
Hon har alltid varit kreativ, målat och skrivit mycket.
Efter olyckan, då hon fick nedsatt funktion i armar och händer, föreslog hennes mamma att hon kunde skapa konst på datorn i stället.
– Det var så jag kom in på grafisk design och webbdesign.
Hon studerade på Poppius journalistskola i Stockholm och webbdesign i USA.
När hon kom tillbaka till Sverige hade hon svårt att få jobb.
– På mitt cv hade jag en helkroppsbild på mig i rullstol. Jag tänkte att det är lika bra att få det överstökat på en gång. Jag fick inte många svar. Jag testade att bara ha en porträttbild på ansiktet istället och då var det plötsligt fler som hörde av sig.
Hon tror att många arbetsgivare tänker att det blir krångligt och kostsamt att anpassa arbetsplatsen, att många inte vet att det finns stöd från Arbetsförmedlingen.
– Det behöver inte vara krångligt. Det finns mycket okunskap, också fördomar om att vi till exempel inte skulle ha samma arbetsförmåga och är sjukskrivna oftare. Men med rätt hjälpmedel kan jag utföra mitt arbete lika bra som andra.
Fakta: Yasmin Nilson
Ålder: 35 år.
Bor: Nacka.
Familj: Man, bonusbarn, syskon, syskonbarn och hund.
Gör: Journalist och föreläsare. Driver podcasten Soluret. Gav 2012 ut självbiografin ”Yasmin – När livet störtdök”.
Fördomarna anser hon kommer mycket av att samhället är otillgängligt.
– I och med att jag inte kan ta mig fram lika lätt i samhället så ser ju omgivningen hindren jag stöter på. Hade de inte varit där hade jag svischat runt hur som helst och då hade det inte varit ett problem. Jag brukar säga att samhället är funktionshindrat.
Fick du något jobb?
– Nej, inte då. Jag bestämde mig för att kolla om stiftelsen Spinalis behövde en webbredaktör. Där lever de flesta med en ryggmärgsskada och jag ville använda mina livserfarenheter i jobbet.
Hon jobbade där i tio år tills hon bestämde sig för att starta eget, satsa på podcast och hålla föreläsningar.
Förra året började hon också med föreläsningen Ge plats för mångfald som främst riktar sig till arbetsgivare.
Inspirationen fick hon genom sin medverkan i Arbetsförmedlingens kampanj Ge plats, som har syftet att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete.
– Jag upplever att många får en aha-upplevelse, de vet inte vilket stöd man kan få som arbetsgivare. Jag försöker föreläsa med lite humor och självdistans, då är det lättare att få till en dialog.
Många behöver hjälp med bemötandet på arbetsplatser, de blir nervösa och inte vet hur de ska hantera när någon ”sticker ut”.
– Det finns en rädsla för att göra fel, men det är bättre att fråga för mycket än för lite. Tänker man redan från början att man ska bemöta någon på ett annorlunda sätt, då tänker man fel.