”Sudans fackliga rörelse har fått ett erkännande”

När Sudans hårdföre president Omar al-Bashir den 11 april lämnade sin post hade demonstrationerna pågått i nära fyra månader. Det som utvecklades till en demokratirörelse började som en facklig protest.

Mitt under en ekonomisk kris beslutade den underjordiska fackliga sammanslutningen Sudanese Professionals Association (SPA) att kräva högre minimilöner.

– SPA betraktades som illegala eftersom staten har egna fackförbund. Först tänkte de lämna sina krav till det regeringskontrollerade arbetsmarknadsrådet, men så beslutades det att de i stället skulle tåga till Khartoum och framföra kravet direkt till parlamentet. Då började folk säga: ”Ja, vi är också med”, säger Saif Omar.

Migrationsverket lovade: ”Grekland tar hand om dig”

Global

Han är metodsamordnare på fackens biståndsorganisation Union to Union och kom till Sverige 1991, som politisk flykting från just Sudan. Under de pågående protesterna har han hjälpt demokratirörelsen att dokumentera fängslanden och dödsfall.

I ett land präglat av politisk desillusionering menar Saif Omar att SPA vann folkets förtroende eftersom facken inte tillhörde etablissemanget och själva utsattes för hård repression.

– Så fort de gick ut och sade att ”vi är SPA” så blev de jagade och fängslade. Några sattes i fängelse men på många sätt var det en osynlig organisation där ingen visste vem ledarna var. Det bidrog till att det sågs som en ny typ av organisering, och det var bra för folk hade tappat hoppet om de politiska partierna. SPA hade ingen hemsida, bara en Facebookgrupp där de planerade protester i olika städer.

När den då fortfarande okända grupperingen SPA i december 2018 manade till demonstrationer i huvudstaden hörsammade tusentals kallelsen.

– Det var där det började, säger Saif Omar.

– Bashirs styrkor använde ganska mycket våld mot demonstranterna men ändå växte protesterna. De politiska partierna insåg vilken makt SPA hade. Ingen hade gått ut och demonstrerat om det hade varit oppositionens partier som hade uppmanat till det.

I mötet mellan fackföreningsrörelse och en befolkning som hade fått nog förändrades kraven – från höjda löner till regimskifte.

När floden sinade i Nigers ökenstad

Global

I början av april inleddes en sittstrejk utanför presidentpalatset i Khartoum. Bara några dagar senare meddelade Sudans försvarsminister att al-Bashir avgått. Samt att ett nyinrättat militärråd tills vidare skulle styra landet.

Demokratirörelsen svarade med att fördöma ”en intern militärkupp genom vilken de har reproducerat samma ansikten och institutioner som vårt modiga folk har revolterat mot.”

Protesterna har fortsatt, men sittstrejken har flyttat från presidentpalatset till militärens högkvarter.

– Målet är att försöka tvinga det militära rådet att lämna makten till en civil regering, Saif Omar.

Förhandlingar pågår mellan militärrådet och Allians för frihet och förändring, den koalition som föddes ur SPA:s protester. Afrikanska unionen har hotat Sudan med uteslutning om inte makten lämnas över till ett civilt styre inom 60 dagar, men än så länge har ingen överenskommelse träffats.

Saif Omar tror på en kompromisslösning, där ett råd med både militära och civila representanter styr under en övergångsperiod.

Men oavsett utgången av förhandlingarna menar han att fackföreningsrörelsen har befäst sin position som demokratisk kraft och maktfaktor.

– Den fackliga rörelsen har fått ett erkännande som en legitim aktör, det ger ett utrymme att kräva bättre löner och villkor. Det förtroende som SPA byggt upp under de här fem månaderna har gett dem en stark position.