En vit skåpbil kör in med ett fullastat släp på återvinningscentralen. Efter att ha fått reda på vad det kostar säger föraren att de dumpar avfallet i skogen i stället.

– Avgiften för företag har nyligen höjts, till 750 kronor per gång, säger återvinningsarbetaren Calle Lilja, medan bilen åker ut ur anläggningen.

– Vad kan man göra? frågar sig kollegan Caisa Fagerkvist uppgivet.

Många blir också irriterade över att klippkorten för företag försvunnit.

Andra ger sig in i ändlösa diskussioner om att de inte är där som företagare och därför inte ska betala.

– Slänger någon det sjunde handfatet samma vecka fattar vi ju att det inte är en privatperson, om man säger så. Det är vi som gör bedömningarna, säger Calle Lilja.

Att lösa konflikter blir en del av arbetsuppgifterna.

– Jag brukar påminna mig om att det är en av hundra som beter sig illa, säger han.

Som platsansvarig rör han sig mellan kontoret och utrymmet med de många containrarna för ”Brännbart”, ”Elektronik” och, ja, ni vet.

Kör hjullastaren och tömmer de fulla kärlen. Inne vid datorn fixar han lönerapporter och filar på nya scheman, med en överbliven ”Porslin och isolering”-skylt på högkant bakom ryggen och med utsikt mot Stockholmsförorterna Högdalen och Bandhagen.

Han föredrar att komma tidigt och göra undan det mesta av kontorsarbetet.

När anläggningen är öppen är han oftast ute och hjälper kunderna, som en i gänget.

– Vi har bra sammanhållning. Men en av nackdelarna är att jag i ena stunden kan behöva lämna ett negativt besked, och i nästa stå tillsammans och tömma containrar. Det kan vara jobbigt.

Själv har han en kandidatexamen i historia, men trivdes så bra med extrajobbet att han blev kvar.

Själva ämnet har han kanske inte nytta av här, men studierna har lärt honom att vara organiserad och sortera ut det viktiga i en text, till exempel avtal, säger han.

För en platsansvarig gäller det att se till att personalliggaren är ifylld, att personalen har utbildning i farligt avfall och kemikaliehantering, att ett tillräckligt stort antal av dagsstyrkan kan hjärt- och lungräddning, att deras vidareutbildningar noteras.

– Så var det inte när jag började för 13 år sedan. Då kom man, jobbade och gick hem.

Innan det blir dags för lunch kommer den där vita skåpbilen tillbaka med sin last.

– Nu var de villiga att betala, säger en av återvinningsarbetarna.

En arbetsdag med Calle Lilja

6.00. Pappersarbete

Börjar tidigt för att jobba undan pappersarbete efter vabb och egen sjukdom.

8.00 Skottar snö

Skottar snö, tömmer containrar, sopar. Plockar skräp (isolering) som hamnat vid sidan om.

10.00 Dags att öppna

Återvinningscentralen öppnar för kunder. Trä är det som slängs mest här.

12.00 Lunch

Lunch. Inga fasta tider för lunch och fika, tar när det funkar.

12.30 Lugn dag

Fortsätter ta hand om kunder, ta betalt av företagen. Lugnt i dag. En kund kommer och slänger farligt avfall, Calle sorterar.

13.00 Planering

Går in en sväng och planerar inför ett studie-besök. Tar strösamtal.

14.00 Kollar in Myrorna

Kollar in Myrornas lilla mottagning för återbruk. Inga stora möbler kan tillvaratas här, de mosas i containrar. Eller så hänvisas kunden till andra ställen för återbruk.

15.00 Dags att gå hem

Går hem. Om det funkar, stannar annars till 16.

Om Calle Lilja

Yrke: Återvinningsarbetare och platsansvarig på Vantörs ÅVC i Stockholm.

Ålder: 38 år.

Antal år i yrket: 13.

Bor: Spånga, Stockholm.

Utbildning: Kandidatexamen i historia. Förarbevis för hjullastare.

Bäst med jobbet: Mixen av arbetsuppgifter, när den fungerar.

Sämst med jobbet: Mixen, när den inte fungerar.

Antalet hela saker som slängs: Många.

Om yrket

Antal renhållnings- och återvinningsarbetare i Sverige: 9 000.

Fackförbund: Transport.

Könsfördelning: Ca 10 procent kvinnor, 90 procent män.

Utbildning: Inga formella krav på utbildning.

Medellön: 27 200 kronor i månaden 2017.

Framtidsutsikter: Arbetsmarknaden är i balans närmaste året, hård konkurrens på längre sikt, många utan utbildning söker sig till jobbet.

Källa: Arbetsförmedlingen, Transport, SCB