”Centerpartiets trovärdighet är lika med noll”
Den sociala pelaren har välkomnats av både Socialdemokraterna och facket. Om Centerpartiet verkligen vill värna den svenska modellen borde de också kunna ställa upp på våra krav, skriver Therese Guovelin, förste vice ordförande LO och Marita Ulvskog, Europaparlamentariker (S).
Fredrick Federley får svar av Marita Ulvskog och Therese Guovelin.
REPLIK. Fredrick Federley och Niels Paarup-Petersen har rätt i att både Socialdemokraterna och den samlade fackföreningsrörelsen genom LO, TCO och Saco har välkomnat den sociala pelaren.
Pelaren är en politisk avsiktsförklaring som understryker att jämlikhet är en förutsättning för hållbar och inkluderande tillväxt.
För att åstadkomma detta lyfter man särskilt fram vikten av starka parter på arbetsmarknaden.
Det handlar om viktiga frågor som rätt till god utbildning och lika behandling för män och kvinnor när det gäller anställningsvillkor och balans mellan arbete och fritid.
Det handlar om ett Europa som gemensamt jobbar för att människor ska ha en drägligare levnadsstandard oavsett var de bor.
Varför är Centern emot detta?
Att skapa en bättre balans mellan ekonomiska friheter och grundläggande rättigheter för löntagarna är den huvudsakliga utmaningen för EU att lösa.
Då är det avgörande om det är centerpartister eller socialdemokrater som är på plats och fattar besluten.
Den socialdemokratiskt ledda regeringens arbete i ministerrådet och Marita Ulvskogs kamp i Europaparlamentet har till exempel lett till att vi nu har ett balanserat arbetsvillkorsdirektiv på plats.
För att inte tala om det direktiv som Federley själv röstat emot, och som Socialdemokraterna stred för: ett förbättrat utstationeringsdirektiv som stärker fackliga rättigheter och den svenska modellen.
Socialdemokraterna har arbetat för att arbetsmarknadens parter ska ges möjlighet att via kollektivavtal göra nödvändiga avsteg från arbetsvillkorsdirektivet.
Vi har nu fått en lagstiftning som respekterar den svenska modellen och samtidigt förbättrar levnads- och arbetsvillkoren i andra medlemsstater.
Bättre villkor runt om i EU är också bra för Sverige eftersom det leder till minskad risk för dumpning av löner och arbetsvillkor här hemma.
Vi kommer inte kunna ha en gemensam marknad med fri rörlighet om inte arbetsvillkoren i hela EU rör sig mot en högre nivå.
Det största hotet mot den svenska arbetsmarknadsmodellen är inte EU-direktiv som sätter en gräns för provanställningens längd eller ger rätt till kompensation när jobbuppdrag ställs in i sista stund.
Det verkliga hotet är att reglerna för och kontrollen av den inre marknaden inte är tillräckliga för att stoppa oseriösa och halvkriminella företag.
Till exempel pågår just nu ett viktigt arbete i Europaparlamentet för att skapa ordning och reda på våra vägar.
Där arbetar LO fackligt och politiskt för att det inte längre ska vara möjligt att bedriva inrikestrafik i Sverige med utländska löner och arbetsvillkor.
Men högermajoriteten i parlamentet vill sätta käppar i hjulet för att förhindra lika lön för lika arbete även inom transportsektorn.
På sikt måste också EU:s fördrag säkerställa att fri- och rättigheter för arbetstagarna inte underordnas företagens friheter. Fackliga krav på kollektivavtal och likabehandling måste vara ett acceptabelt hinder för oseriösa företags rätt att röra sig över gränserna.
Om Centern verkligen vill värna den svenska modellen borde de också kunna ställa upp på våra krav om ordning och reda på arbetsmarknaden, likabehandling av arbetstagarna och en rättvis konkurrens för företagen.
Om inte så är Centerns trovärdighet i försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen lika med noll.
