Kenyas sjuksköterskor fortsätter kampen

Det är svårt att hitta en tid att träffa Lucy Olesi. Hennes arbetsgivare ändrar hennes schema flera gånger med bara några timmars varsel.

Lucy Olesi är 25 år och sjuksköterska på Nairobi Women’s Hospital, ett litet sjukhus med 79 vårdplatser i västra Nairobi.

– Det här är min drömkarriär, jag vill hjälpa människor att läka och se dem bli bättre. Men det är mycket som inte är bra med att vara sjuksköterska också, säger hon.

Klockan är nio på morgonen. Lucy Olesis nattskift är över, efter två timmar övertid på avdelningen för cellgiftsbehandling.

Natten var stressig. Egentligen har landets sjuksköterskor rätt till 30 minuters matrast, men enligt Lucy Olesi hinns den sällan med. Och att jobba långa skift och natt- och dagskift om vartannat tar på krafterna.

– Jag somnar ibland när jag sitter och antecknar i journalerna, det är det många som gör. Det känns inte alls bra. Att vi sjuksköterskor är så utmattade är ju en risk för patienterna.

Kenya: Fem månaders strejk är över

Global

Sjuksköterskornas strejker, strejkvarsel och protester har under de senaste åren avlöst varandra. Ledorden i deras kamp är högre löner, fler säkra anställningar och bättre arbetsvillkor – likväl som frihet att engagera sig fackligt.

Hösten 2017 strejkade 25 000 kenyanska sjuksköterskor under fem månader.

I november återvände de till arbetet när Kenyas regering, guvernörerna för landets 47 regioner och Kenya National Union for Nurses (KNUN), ett av sjuksköterskornas fackförbund, skrev under ett kollektivavtal. Avtalet innebar bland annat att lön och vissa lönetillägg skulle höjas och därtill öka ytterligare under kommande år.

Men avtalet har ännu inte implementerats.

I november 2018 utfärdades därför ännu ett strejkvarsel. I samma veva lovade president Uhuru Kenyatta att en allmän och gratis sjukförsäkring skulle införas i Kenya.

Sjuksköterskornas strejk sköts upp i väntan på besked huruvida löftet skulle påverka deras situation. Strejken är nu planerad till första veckan i februari, om kollektivavtalet inte har implementerats innan dess.

I ett trångt konferensrum på fackförbundet hjälper sjuksköterskan Stephen Kaburia Ruteere en äldre kollega att förbereda sig inför en rättegång.

Stephen Kaburia Ruteere har själv erfarenhet av rättegångssalar och tvister med arbetsgivare. 2013 blev han avskedad från sin arbetsplats på Kenyas största sjukhus, Kenyatta National Hospital, efter 15 år som sjuksköterska på förlossningsavdelningen.

Anledningen: att han hade deltagit i fackliga aktiviteter.

Fallet gick till domstol där Stephen Kaburia Ruteere fick rätt – men han har ändå inte fått tillbaka jobbet. Nu väntar han på överklagandet, och arbetar under tiden med att stödja fackets medlemmar vid tvister.

Stephen Kaburia Ruteere blev då också arresterad, vilket blev hans nionde gång i en cell för att ha medverkat i en facklig protest.

– Vi hjälper sjuksköterskor som har konflikter med sina arbetsgivare, vilket så klart är väldigt viktigt. Men jag vill ha tillbaka mitt jobb. Att vara sjuksköterska är hela mitt liv.

Kenyatta National Hospital har under det senaste året hamnat i flera blåsväder – vilket även riktat ljus mot missförhållanden på sjukhus i övriga landet.

Två attacker mot sjuksköterskor har under de senaste månaderna väckt frågor om sjukhusens säkerhet.

I oktober anklagades sjukhuset för att inskränka anställdas rätt att bli medlemmar i facket. Detta ledde till protester under vilka flera personer, bland annat KNUN:s generalsekreterare Seth Panyako, arresterades.

Stephen Kaburia Ruteere blev då också arresterad, vilket blev hans nionde gång i en cell för att ha medverkat i en facklig protest. Denna gång gav protesterna effekt: sjukhusledningen backade. Ett steg i rätt riktning, men det finns mycket kvar att göra, säger Stephen Kaburia Ruteere.

– Så länge våra rättigheter kränks kommer jag inte att ge upp. Jag vill ha rättvisa. Det går långsamt, men jag har tålamod.

Kenya: Nya oroligheter efter val

Global

På Nairobi Women’s Hospitals gårdsplan växer några tunna papayaträd.

Anhöriga i bilar hämtar upp och lämnar av.

Även om utmaningarna för sjuksköterskorna är många, så anser Lucy Olesi att lönerna är det största problemet.

Själv tjänar hon 25 000 kenyanska shilling i månaden, vilket motsvarar knappt 2 200 svenska kronor och är under genomsnittet för sjuksköterskor i Kenya. Därtill får hon, liksom alla sjuksköterskor, lönetillägg för hälsorisk, boende, pendling och uniform. Men pengarna räcker inte till.

– Jag kan inte leva på min lön som det ser ut nu. För att kunna försörja mig, ha råd att skaffa familj och för att kunna hjälpa mina föräldrar hade jag behövt minst 50 000 shilling i lön. Men det är det väldigt få sjuksköterskor som får.

Därtill är skiften långa och arbetet stressigt, uppger hon. Det råder personalbrist på de flesta sjukhus i landet, men anställningarna är få.

Anställningsformerna, speciellt för nyexaminerade, är osäkra. Lucy Olesi är själv med i ett av sjuksköterskornas fack och tycker att de gör ett bra jobb, men hon tror att det kommer att ta lång tid innan situationen för sjuksköterskorna förändras.

– Det känns som att regeringen inte lyssnar. De måste förstå att det vi gör är viktigt, vården fungerar ju inte utan oss.

Maxime Persdotter Wallström