Netflix-serien You har nått stora framgångar. Berättelsen om en man som möter en kvinna och vars liv snart kretsar kring att få henne på fall är inget nytt.

Däremot är det inte fullt så vanligt att det görs med en uttalad antihjälte i form av en sociopatisk och besatt stalker.

En intressant aspekt av diskussionerna har varit hur huvudkaraktären Joe Goldberg, spelad av Penn Badgley, romantiseras av tittare. Badgley säger själv så här om sin karaktär i en intervju med Popbuzz:

“To me, it’s something that we’ve not seen a lot of where he’s meant to represent and embody these things that we want to understand better. And I think these are things about us that are actually kind of awful. These are things that maybe we haven’t given enough consideration to because we’re all too willing to forgive charming white men in the world.”.

Lustigt nog är det precis vad som har hänt. Badgley har fått bemöta fans på twitter som skriver om sin crush på Joe.

I en tweet säger han att hans största motivation för att fortsätta med säsong två är att folk faktiskt faller för hans obehagliga karaktär.

Fenomenet säger en del om vårt kollektiva psyke, popkultur och hur vi väljer att representera förälskade, kontrollerande och besatta män som något romantiskt.

Med de historierna i bakhuvudet är det svårt att titta på många av historiens mest älskade romantiska filmer utan att känna en smula obehag

Myra Åhbeck Öhrman

Från den passionerade och stundtals rent grymma Heathcliff i Svindlande Höjder, till den envetet stalkande Edward Cullen i Twilight-böckerna.

Ofta talar popkulturen om för oss att dessa egenskaper, i alla fall när de visas upp av en charmig vit man, borde uppfattas som smickrande och hängivna.

Världens Ted Mosbys och Christian Greys kommer undan med saker som, om vi applicerar dem på någon mindre socialkompetent, rik eller snygg, vore underlag för kontaktförbud.

Dominanta män har attraktionskraft över både kicksökande kvinnor som lätt blir uttråkade, och mer nervöst lagda kvinnor som ser en dominant man som stark och beskyddande.

Kanske är det därför karaktärstypen är så populär och vi så benägna att bedöma dem genom en förlåtande rosa lins.

Under 2000-talet har vi börjat lyssna på kvinnors historier om det gränslösa beteende de utsatts för av män som haft som sitt mål att erövra dem.

Med de historierna i bakhuvudet är det svårt att titta på många av historiens mest älskade romantiska filmer utan att känna en smula obehag.

Uppenbarligen sitter vissa mönster så djupt att till och med en karaktär som skrivits för att visa det sämsta i manligt beteende kan få kvinnor på fall.

Det är intressant, och lite skrämmande, och något vi trots allt borde prata mer om.