REPLIK. I sak har de fyra skribenter som lyfter fram ”Byråkratiseringen inom biståndet” rätt: Det folkrörelsebistånd som en gång fanns, där vi med stor frihet kunde utforma samarbeten med kamrater i utvecklingsländer, finns inte längre.

Biståndet har professionaliserats med höga krav på planering, utformning, och resultatredovisning.

Förändringarna har skett för att öka kvalitet, främja strategisk planering och lokalt ägarskap, men har även handlat om en ökad kontroll för att möta den kritik som riktats mot biståndet.

Självfallet är det inte bara negativt att det ställs krav även på folkrörelsebiståndet att kunna visa att investerade pengar leder till konkreta resultat.

Men för en del avdelningar och distrikt inom arbetarrörelsen har de ökade kraven inneburit att den egna administrativa kapaciteten inte räcker till.

Från Palmecentrets sida har vi mött detta genom att skapa nya former att engagera sig internationellt med olika grad av administrativa krav, beroende på möjligheter och resurser.

På så sätt kan man fokusera sitt samarbete på det solidariska engagemanget, att dela med sig av sitt expertkunnande i verksamheten och i idéutbyte med den partner man samarbetar med, men lämna det administrativa och byråkratiska arbetet till Palmecentret.

Allt fler organisationer inom arbetarrörelsen väljer att arbeta på det sättet.

Denna utveckling av verksamheten sker i syfte att främja det internationella engagemanget, och för att byråkratiska formalia aldrig får vara ett hinder för den centrala uppgiften att stärka den internationella solidariteten, i en tid när rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter hotas globalt.

Vi gör det också för att stärka ägarskap och insynen hos våra medlemsorganisationer.

Det internationella engagemanget inom arbetarrörelsen behöver stärkas, fler engageras, både lokalt och centralt. Det är ett ansvar vi delar.

Samtidigt kan det vara värt att påminna om att bästa sättet att skapa möjligheter för oss inom arbetarrörelsen att bedriva internationell solidaritet på våra egna villkor är att få fler regelbundna månadsgivare till Palmecentret.

När Olof Palme en gång startade föregångaren till Palmecentret samlade man snabbt 14 000 månadsgivare inom rörelsen.

I dag är vi inte alls lika många. Med mer av egna pengar ökar vår kapacitet bedriva verksamhet i egen regi, utan att vara beroende av de statliga regelverken.