REPLIK. Den 14/11 skriver Socialdemokraterna om hotet från arbetsvillkorsdirektivet som “riskerar att kraftigt påverka den svenska modellen med våra lagar och kollektivavtal”.

Det är “helt oacceptabelt” och Socialdemokraterna meddelar flera gånger att de ska rösta emot förslaget.

Dagen efter, 15/11, avstår Socialdemokraterna som det enda svenska partiet från att rösta emot direktivet.

Det kittlar fantasin en smula att tänka på vad som fick Socialdemokraterna att bokstavligt talat ändra sig över en natt. För inte kan det väl vara så att de redan den fjortonde visste hur de skulle rösta den femtonde, men förde väljarna bakom ljuset.

”Vi utmanar EU-kommissionen för den svenska modellen”

Debatt

Agerandet är dock symptomatiskt för Socialdemokraterna. De har en hög svansföring på hemmaplan, men en frapperande undfallenhet när det är skarpt läge i Bryssel.

Faktum är att Socialdemokraterna i Europaparlamentet inte har lyft ett finger för att skydda den svenska modellen, i det här sammanhanget.

Marita Ulvskog sitter som vice ordförande i det ansvariga sysselsättningsutskottet lade ner sin röst i utskottsomröstningen tidigare i höstas. Och så har vi alltså omröstningen som föregicks av artikeln här i Arbetet. Det är så skamlöst att det blir genant.

Socialdemokraterna förmår alltså inte att säga nej till ett lagförslag som enligt egen utsago är helt oacceptabelt och ett hot mot den svenska modellen.

Vän av ordning undrar hur oacceptabelt och hur stort hot mot den svenska modellen ett lagförslag behöver bli för att Socialdemokraterna ska säga nej.

Det är tydligen inte nog att en enig riksdag har dragit slutsatsen att förslaget står i strid med den svenska modellen, eller att arbetsmarknadens parter – Svenskt näringsliv och LO – är så oroade att de har bildat ett partsgemensamt råd för att mildra effekterna.

Socialdemokraterna gick till val på att den “svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas”. Men när den hotas i EU lägger sig Socialdemokraterna platt

Christofer Fjellner (M)

Sanningen är dock att Socialdemokraterna bär ansvaret för den situation de har satt Sverige i.

För ett år sedan stod statsminister Stefan Löfven värd för det sociala toppmötet i Göteborg. Det var regeringens huvudprioritet för Europapolitiken och skulle tillföra en ”social dimension” till Europasamarbetet.

Vi moderater varnade för att mötet var startskottet för en ny ordning där alltmer av välfärdspolitiken bestäms på EU-nivå i stället för nationellt. Löfven avfärdade vår kritik som en “skröna”.

Det sociala toppmötet och den sociala pelaren satte bollen i rullning. Revideringen av arbetsvillkorsdirektivet är enligt Kommissionen en av de viktigaste åtgärderna för att förverkliga den sociala pelaren.

Socialdemokraterna gick till val på att den “svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas”.

Men när den hotas i EU lägger sig Socialdemokraterna platt. En artikel i Arbetet förändrar inte den saken.

Oavsett varför Socialdemokraterna säger en sak i Sverige och gör en annan i Bryssel kan vi konstatera att de är helt oförmögna att stå upp för det de själva tycker är viktigt.