Storpolitik hotar jobben för 480 anställda på Kubal

”30 år här på Kubal”

Det var en gång en rysk, en svensk och en amerikan.

Det kanske låter som början på en rolig historia, men de närmare 500 anställda vid aluminiumfabriken Kubal i Sundsvall kan hålla sig för skratt, annat än möjligtvis ett uppgivet sådant med inslag av galghumor.

– Tvåårigt gymnasium och 47 år gammal – och 30 år här på Kubal. Det är säkert jättemånga som vill anställa mig, säger processteknikern Anders Sölvstedt utan att dra på munnen.

Han är en av dem vars jobb är hotat på grund av att ryssen och amerikanen har hamnat i ett bråk som dragit in svensken på ett sätt som ingen hade räknat med.

Ett bråk, med utgångspunkt i den ryska annekteringen av Krim 2014, som nu alltså hotar att göra närmare 500 sundsvallsbor arbetslösa.

Det var den 6 april 2018 som Ofac (Office of Foreign Assets Control), en avdelning inom USA:s finansdepartement, meddelade att man infört sanktioner mot sju ryska oligarker och de företag som de kontrollerar.

Sanktionerna innebär att alla som gör affärer med dessa företag kan komma att straffas av USA.

Bland oligarkerna på listan fanns Oleg Deripaska, en gång Rysslands rikaste man och nära lierad med president Putin.

Som skäl anges just att oligarkerna står den ryska statsapparaten nära och på så sätt kan hållas ansvariga för den ryska annekteringen av Krim år 2014.

Oleg Deripaska äger nästan hälften av den Jerseyregistrerade koncernen Rusal, nummer två i världen på aluminium, som i sin tur äger den svenska aluminiumtillverkaren Kubal.

Så hamnade alltså ett gäng fabriksarbetare i Sundsvall på den världspolitiska arenan.

”Det handlade om timmar, högst någon dag”

När Arbetet besöker Sundsvall en dag i slutet av oktober understryks allvaret i situationen genom en kall vind som blåser in från Bottenhavet.

Snöblandat regn piskar aluminiumfabriken, som sträcker ut sig längs Sundsvallsfjärdens strand med en av Sveriges längsta byggnader – smältverk 2, som är 752 meter långt.

På IF Metall-klubbens kontor träffar vi ordförande Stefan Hultman och vice ordförande Roger Lindell.

De berättar att sanktionsmeddelandet i april fick omedelbar effekt för fabriken som stängdes av från banktransaktioner vilket innebar att man inte kunde göra några affärer.

USA ger Sundsvallsfabriken Kubal ny tidsfrist

Nyheter

Man stängdes också av från elmarknaden vilket direkt hotade den mycket energikrävande produktionen.

– Det handlade om timmar, högst någon dag, innan vi hade tvingats stänga ner, berättar Roger Lindell.

Efter diverse aktioner fick företaget ett tillfälligt elavtal och kunde åter göra bankaffärer.

– Hade vi inte haft någon el hade det varit slut. Då hade aluminiumet frusit i ugnarna och det hade i princip varit omöjligt att få igång verksamheten igen, förklarar Stefan Hultman.

Ganska snart insåg emellertid USA att sanktionerna mot Oleg Deripaska fick oanade konsekvenser.

En var att aluminiumpriserna steg med närmare 30 procent direkt efter att sanktionerna annonserades.

Den amerikanske finansministern Steven Mnuchin meddelade ett par veckor senare att man sköt upp deadline för företag att avsluta sina affärer med Rusal med närmare fem månader, till den 23 oktober.

– USA:s regering är inte ute efter de hårt arbetande människor som är beroende av Rusal och dess dotterbolag, sade Steven Mnuchin då.

Vi kontaktade förbundskontoret och de kontaktade regeringen. Det gick väldigt snabbt

Det var den andra oanade konsekvensen. Att sanktionerna även drabbade företag som inte hade något med saken att göra, förutom att de ägdes av Deripaska.

Att amerikanerna fick upp ögonen för den konsekvensen så snabbt kan till stor del förklaras med att IF Metall står på god fot med den socialdemokratiska regeringen.

– Vi kontaktade förbundskontoret och de kontaktade regeringen. Det gick väldigt snabbt, säger Stefan Hultman.

”Vi hade det inte på radarn, kan man säga”

När Arbetet ringer näringsdepartementet får vi snabbt en tid med näringsminister Mikael Damberg (S) som gärna berättar om regeringens arbete till Kubals fromma.

Han förklarar att regeringen blev tagen på sängen.

Något liknande hade man inte varit med om – att ett, i sammanhanget oskyldigt, svenskt företag drabbas av sanktioner på grund av globaliserade ägarstrukturer.

– Vi hade det inte på radarn, kan man säga. Det här kom lite från sidan, säger Mikael Damberg.

– Så vi fick ju informationen skarpt från våra kontakter på IF Metall som larmade oss på regeringskansliet, fortsätter han.

Regeringen drog genast i gång en insats och av en händelse befann sig finansminister Magdalena Andersson (S) just då i Washington för ett finansministermöte.

– Hon kunde överlämna att brev direkt till Mnuchin, så vi fick väldigt snabbt en direktkontakt och det var viktigt, säger Mikael Damberg.

Han är mycket noga med att påpeka att regeringens arbete för att få bort Kubal från sanktionslistan inte på något sätt innebär att Sverige intar en mjukare hållning mot Ryssland i Ukrainafrågan.

– Vi står bakom de sanktioner som EU har vidtagit, och det är något vi är väldigt tydliga med mot den amerikanska motparten. Vi är ju en av de tuffaste i EU-kretsen. Men vi uppfattar att USA inte hade som syfte med de här sanktionerna att de skulle drabba verksamhet eller arbetare i Europa som inte har något med annekteringen att göra, säger han medan han knackar med pennan i bordet för att understryka orden.

”…det skulle nog inte Trump bry sig om”

I snömoddens Sundsvall är Anders Sölvstedt ute ”och kollar lite” i Verk 1, det mindre av de två smältverken på Kubal.

Under det här skiftet är det hans tur att övervaka att allt fungerar som det ska. För att vara en så stor arbetsplats är det påfallande tomt i smältverket.

Ett skiftlag på fyra personer håller ordning på verket, där Anders Sölvstedt med sina 30 år på Kubal har kortast anställningstid.

– Jo, folk jobbar kvar här. Det är ett bra jobb och vi har en väldigt fin sammanhållning.

Men nu känner han uppgivenhet inför det faktum att det handlar om internationell storpolitik och att möjligheterna att påverka är obefintliga.

Den dagen de släcker lamporna här får jag väl börja tänka på vad jag ska göra

– Vi kan ju inte gå ut och demonstrera direkt, det skulle nog inte Trump bry sig om, säger han och får medhåll av kollegan.

– Det är som det är, ingenting vi kan göra något åt. Det är långt över våra huvuden, konstaterar processteknikern Christer Hammarström och tar av sig skyddsmasken.

Han har just bytt ut ett antal anoder, hårt pressade kolklumpar, i smältugnarna och hinner prata en stund.

– Men det finns de som har det värre än jag. Jag tänker på de som är unga, kanske nyss fått barn och köpt hus. Mina ungar är ju utflugna, så det löser sig nog på något sätt, tänker han inför hotet om nedläggning.

Själv har han skickat in några jobbansökningar på grund av det osäkra läget, men ännu inte fått något napp.

Andra har redan slutat för nya jobb, medan vissa, som Anders Sölvstedt, inte har någon plan för framtiden.

– Den dagen de släcker lamporna här får jag väl börja tänka på vad jag ska göra. Nu ser jag ju att jag kanske borde ha läst upp betygen och utbildat mig för länge sedan, men det är ju lätt att vara efterklok, konstaterar han.

Sanktionshotet gör också att det är svårt att rekrytera till de vakanser som finns, bland annat för att fylla ut efter dem som redan sett sig om efter annat.

Det är som det är, ingenting vi kan göra något åt. Det är långt över våra huvuden

– Ja, vem säger upp sig från ett fast jobb för att börja här när vi kan vara nedlagda om en månad, säger Stefan Hultman.

Samtidigt pågår diskussioner mellan företaget och det amerikanska finansdepartementet om åtgärder för att Rusal ska tas bort från sanktionslistan.

Deripaska har nu trätt tillbaka från ordförandeposten och minskat sitt ägande.

Åtgärder som ingår i den så kallade Barkerplanen, namngiven efter den brittiska parlamentsledamoten Lord Barker of Battle som numera är styrelseordförande för Rusals ägarbolag EN+.

– Vi tycker att vi har ett genomarbetat förslag till Ofac. Det finns ännu inga garantier för framgång, men jag är alltmer optimistisk om att vi kan uppnå det resultat som så många arbetare, aktieägare och intressenter är angelägna att se, kommenterade Lord Barker planen när den presenterades.

”Frågan är alltså om åtgärderna räcker”

När Arbetet kontaktar det amerikanska finansdepartementet vill man inte uttala sig vidare utan hänvisar till det pressmeddelande som släpptes i samband med den senaste förlängningen.

Där påpekar man att företaget har presenterat betydande förändringar i bolagsstyrningen och att en översyn av dessa förslag pågår.

– Frågan är alltså om åtgärderna räcker och det är inte de amerikanska myndigheterna riktigt klara med, konstaterar EU- och handelsminister Ann Linde (S) när Arbetet når henne på flygplatsen på väg hem från Washington där hon varit för att diskutera frågan med berörda myndigheter.

Hon åkte till USA i syfte att få till ytterligare en tidsfrist för Kubal, men även för att lobba mer långsiktigt för att sanktionerna mot Kubal ska tas bort helt och hållet.

– Både på finans- och utrikesdepartementen är de mycket medvetna om problemet. Men jag har också träffat senatorer i kongressen och där är medvetenheten mindre, säger hon.

Och kongressen kan bli en stötesten. Om det amerikanska finansdepartementet skulle anse att Deripaska ska plockas bort från sanktionslistan behöver kongressen godkänna ett sådant beslut.

Om det däremot handlar om att man godkänner åtgärderna i Barkerplanen och därmed tar bort Kubal från listan behövs inte kongressens godkännande.

– Vi vet ju att det i kongressen finns en ilska och en upprördhet över att den amerikanska administrationen inte tagit i tillräckligt hårt mot Ryssland och Putin. Och även om man formellt sett inte beslutar om något så vet jag av egen erfarenhet att om man har en negativ diskussion i parlamentet så bli allting mycket svårare. Så även om det formellt sett inte behövs ett beslut i kongressen tror jag att det är otroligt viktigt att vi bearbetar kongressen så att de förstår hur det här slår, förklarar näringsminister Mikael Damberg.

”Hur ska uppsägningslönerna betalas ut”

De anställda på Kubal som Arbetet pratat med tycker att det finns stora brister i informationen från företaget. Det som händer på ägarsidan, i Ryssland, har man ingen insyn i.

– Ingen här vet något. Vad gör Deripaska, vad gör bankerna, vad händer med kunderna vi har idag? Vi får ingen information, säger Roger Lindell och lutar sig tillbaka i snurrstolen på klubbens kontor.

Även om de anställda inte får veta vad som händer så är det uppenbart att ägarna vill ha kontroll över företaget.

Kubal har till exempel ingen egen kassa, alla fakturor skickas till Ryssland för godkännande och då sätts pengar in på kontot.

Kontrollbehovet visar sig också när Arbetet kontaktar Kubals ledning.

Personen vi pratar med har rätt att uttala sig i media men får inte förekomma med namn. Sedan måste citaten skickas till Ryssland för godkännande, något de får.

Talespersonen säger till Arbetet att det senaste förlängningsbeslutet inte förändrar något i sak. Så länge företaget finns kvar på sanktionslistan kvarstår hotet.

– Nu har Rusal gjort det som Ofac efterfrågat, men vi har inte fått höra något om hur det går, säger talespersonen.

Vilka signaler har ni fått från ägarna?
– Inget mer än det de sagt hela tiden, att de avser att fullgöra sina förpliktelser mot oss och våra anställda.

Vad är det för förpliktelser?
– Om vi tvingas att stänga så handlar det ju om uppsägningslöner, saneringsarbete och så vidare.

Men även om ägarna garanterar att pengar finns så kan det uppstå problem, menar IF Metall-klubbens Stefan Hultman.

Om sanktionerna slår till stängs bolaget återigen ute från de finansiella systemen.

Elektrolys­operatören står i skiftet mellan hetta och köld

Arbetsmiljö

– Banken har sagt att de är med oss till det klockslag då sanktionerna träder i kraft. Men vad händer sedan? Hur ska uppsägningslönerna betalas ut om banken inte vill befatta sig med pengarna, frågar han sig.

I värsta fall måste de anställda begära företaget i konkurs för att få ut sina löner genom den statliga lönegarantin. Något de kommer att förlora på.

– Med tanke på våra skifttillägg skulle lönegarantin inte ge oss pengar motsvarande de sex månadernas uppsägningstid vi har.

”…en klen tröst för dem som drabbas här och nu”

Kubal är en relativt stor arbetsgivare i Sundsvall. Peder Björk, socialdemokratiskt kommunalråd i Sundsvall, påpekar att en eventuell nedläggning skulle beröra fler än de anställda på fabriken.

– Det finns ju även många underleverantörer som är mer eller mindre beroende av Kubal. Vi har inga siffror på det, men det skulle vara ett betydande slag mot Sundsvall, säger han när Arbetet når honom på telefon.

Enligt honom går den övriga processindustrin i regionen emellertid mycket starkt, vilket gör att arbetsmarknaden ser god ut för dem som eventuellt förlorar jobbet på Kubal.

– Det är så klart en klen tröst för dem som drabbas här och nu, men på sikt finns det goda möjligheter för en bra omställning, säger Peder Björk.

Nu är det bara två veckor kvar, sedan börjar det hetta till igen

Men i den frågan är klubbordförande Hultman mer pessimistisk.

– Visst, för dem som är elektriker eller tekniker, ungefär ett hundratal, är det bra. Det skriks efter deras kompetens, men för alla andra tror jag att det kan bli betydligt svårare.

Men än så länge är det alltså vänta och se som gäller för alla inblandade. Sanktionsfristen löper som sagt ut den 12 december vilket innebär att Kubal måste påbörja avstängningen nu på måndag, den 12 november.

Det vill säga om inte en ny frist meddelas eller företaget tas bort från sanktionslistan.

Alla som Arbetet har pratat med är trots allt optimister och tror att amerikanerna till slut tar beslutet de hoppas på. Mikael Damberg vill till exempel inte prata om plan B i dagsläget.

– Det är klart att vi och Sundsvall har en beredskap för om det blir en nedläggning, men jag säger vi är inte där än. Vi ska inte in i plan B förrän vi gjort allt för plan A, och än så länge har vi tre gånger lyckats få förlängd respit och då fortsätter vi jobba på för att få en långsiktig lösning, säger han med emfas.

Klockan tickar dock på.

– Nu är det bara två veckor kvar, sedan börjar det hetta till igen, konstaterar Stefan Hultman.

Och när du läser detta handlar det snarare om dagar innan nedstängningen måste påbörjas – om nu inget händer innan dess.

Aktörerna i Kubal-affären

Anders Sölvstedt

Processtekniker på Kubal. Har ingen plan för framtiden.

Ofac

En avdelning inom USA:s finansdepartement som hanterar ekonomiska sanktioner mot individer och andra stater. Till exempel för terrorkopplingar, narkotikabrott, inblandning i det amerikanska presidentvalet och annektering av Krim.

Oleg Deripaska

Rysk oligark som gjorde sig en förmögenhet i det postkommunistiska Ryssland. Var den största ägaren till EN+-koncernen som bland annat äger aluminiumbolaget Rusal som i sin tur äger Kubal i Sundsvall. Har hamnat i onåd i USA på grund av sin nära koppling till Putin och den ryska statsapparaten, med anledning av den ryska annekteringen av Krim.

Rusal

Världens näst största aluminiumproducent med över 60 000 anställda.

Stefan Hultman

Ordförande för IF Metallklubben på Kubal. Tror att det kommer att gå bra till slut.

Roger Lindell

Vice ordförande för IF Metallklubben på Kubal. Slog, tillsammans med Stefan Hultman, larm till IF Metall som sedan kontaktade den S-ledda regeringen.

Steven Mnuchin

USA:s finansminister, tidigare finansman och filmproducent med flera storfilmer på listan, till exempel Avatar och X-men. Vill inte att sanktionerna ska drabba hårt arbetande människor som är beroende av Rusal och dess dotterbolag.

Mikael Damberg (S)

Sveriges närings- och innovationsminister. Vill inte prata om plan B innan plan A har nåtts väg ände.

Magdalena Andersson (S)

Sveriges finansminister som råkade befinna sig i Washington när Kubalfacket slog larm och kunde överlämna ett brev till Mnuchin som förklarade situationen.

Christer Hammarström

Processtekniker på Kubal. Har börjat se sig om efter nytt jobb.

Lord Barker of Battle

Ledamot av överhuset i det brittiska parlamentet, tidigare energi- och miljöminister i David Camerons regering. Blev ordförande för EN+ när Deripaska drog sig tillbaka och har presenterat Barkerplanen.

EN+

Gruv- och metallkoncern som bland annat äger Rusal. Till nyligen var Oleg Deripaska styrelseordförande och största ägare. Har trätt tillbaka som ett led i Barkerplanen för att blidka de amerikanska myndigh

Ann Linde (S)

Sveriges EU- och handelsminister. Åkte till Washington och träffade utrikes- och finansdepartementen samt några senatorer för att utverka förlängd frist, vilket hon lyckades med.

Peder Björk

Socialdemokratiskt kommunalråd i Sundsvall.