En av Netflix bättre dramaproduktioner heter Manhunt: Unabomber och handlar om anti-teknologiterroristen Ted Kazcynski. Serien följer FBI-agenten ”Fitz”, en man som sätter familj och hälsa åt sidan i syfte att sätta dit Kazcynski för de politiskt motiverade mord han utförde. Genom att analysera och följa honom på avstånd framstår hans besatthet som nästintill romantisk, och Unabombaren blir till ett missförstått geni.

Just romantiserandet av de företrädesvis manliga genierna som försakar allt annat i jakten på sina mål är lite av en stapelvara. Kulturen är full av Walter Whites, Sherlocks och Underwoods. Men var drar man gränsen mellan handlingar för den upplevt goda saken och när de övergår till att skapa upprättelse för ett sårat, manligt ego?

Hans terrordåd blir ett sätt att höja en röst ingen vill lyssna på. Parallelltankarna till såväl skolskjutningar som incel-kulturen är omedelbara.

Kazcynski beskrivs i serien som oerhört ensam, med svårigheter att skapa sociala kontakter. I ett avsnitt där han själv får berätta sin historia beskriver han sveken från sådana som stått honom nära och hur han hånats för sin svårighet att passa in i mallen. Hans terrordåd blir ett sätt att höja en röst ingen vill lyssna på. Parallelltankarna till såväl skolskjutningar som incel-kulturen* är omedelbara.

Kampen om att få äga verklighetsbeskrivningen förs så klart även i det lilla och det småaktiga. Det blir viktigt att få sista ordet, oavsett om det är genom att få sitt politiska manifest publicerat, att vinna en rättsprocess eller trötta ut en motståndare i en diskussion på Twitter. Det blir en kamp om prestige där det inte längre spelar roll vem som hade rätt från början.

I Manhunt: Unabomber vill Kazcynski förändras – strax innan han åker fast. Ändå blir hans sista gärning att erkänna sig skyldig i stället för att gå på försvarets linje att förklara honom sinnessjuk. Att dö för sin sak med flaggan i topp skrämmer honom mindre än tanken på att han, som barnlös man, inte ska få lämna ett arv till eftervärlden.

Vissa bygger brevbomber i stället för att erkänna sina misstag eller knyta meningsfulla mänskliga band. Andra kanske försvarar sina förhastade ställningstaganden in absurdum i ett kommentarsfält nära dig.

*Ungefär: Män som lever i ofrivilligt celibat och hatar kvinnor.