Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

– Jag brukar säga att av 50 utkämpade slag förlorar vi 49. Och efter ett halvår upptäcker vi att vi också har förlorat det femtionde, säger Pierre Habbard skämtsamt.

Han är generalsekreterare för TUAC, som har sitt kansli i centrala Paris. Organisationens arbete är helt inriktat på att sätta en facklig prägel på OECD:s rekommendationer.

TUAC bildades för 70 år sedan, för att facken skulle kunna säga sitt om hur pengarna i Marshallplanen skulle användas. 1961 skapades OECD av 20 västländer, och i dag är TUAC en officiellt erkänd rådgivare hos den multinationella organisationen.

LO, TCO och SACO tillhör de 59 löntagarorganisationer som finansierar verksamheten.

– Vi är också fackens ögon och öron på plats, säger Pierre Hubbard.

Ibland deltar TUAC:s representanter som fullvärdiga medlemmar i OECD:s arbetsgrupper. I andra hörs de som tillfälliga rådgivare.

Det är omöjligt att vara med överallt. OECD har 2500 anställda, och omkring 200 arbetsgrupper. Pierre Habbard jämför OECD med en stor förläggare som ger ut hundratals rapporter och skrifter årligen.

– OECD:s inflytande är svårt att mäta. Men rapporterna och rekommendationerna finns ofta med som underlag för EU-direktiv och nationella beslut, säger han.

Varje år deltar 500 fackrepresentanter vid olika möten i OECD:s lokaler.

På TUAC:s kontor jobbar bara åtta personer, men generalsekreteraren hävdar att det ändå finns en möjlighet att påverka, och det på flera olika sätt.

– Vi har till exempel konkret påverkat utformningen av rekommendationer, som handlar om löntagarinflytande i offentliga bolag. Ofta är inflytandet mer diffust. Det handlar till exempel om att öka förståelsen för hur viktig den sociala dialogen är. Men vår roll är också att informera facken om vad som diskuteras hos OECD, för att de ska kunna bearbeta sina inhemska politiker.

Pierre Habbard säger att den svenska modellen, med en utvecklad förhandlingskultur, och trygghet kombinerad med flexibilitet är populär hos TUAC.

– Vi är också starka supportrar av Global Deal.

Men TUAC har ingen egen utarbetad policy. OECD behandlar en fråga. TUAC förklarar läget för sina medlemmar, som i sin tur svarar med förslag på ändringar, vilka TUAC sammanfattar i sina uttalanden inför OECD.

Fackförbunden bakom TUAC är inte alltid överens.

– Japanska, amerikanska och nordiska fackförbund kan till exempel ha lite olika inställning i frågor som berör frihandel och protektionism.

Men Pierre Habbard säger att detta sällan skapar några problem, eftersom de är helt överens när det gäller grundläggande frågor, som rätten att teckna kollektivavtal, rätten till information och medbestämmande, och att rikedomarna ska fördelas rättvisare.

– Tyvärr är det ofta den typen av rättigheter som vi tvingas försvara.

Men finanskrisen för tio år sedan har bidragit till att OECD:s tidigare så uttalade nyliberala preferenser har tonats ner.

– Sedan 2008 har medvetenheten ökat om att ekonomiska system som skapar orättvisor inte överlever på lång sikt. Förståelsen för att förhandlingar med facken kan gynna även företagen har blivit större. Men vi kan fortfarande möta representanter för en gammaldags konservativ skola, som vill överföra alla risker från arbetsgivarna till löntagarna.
Inom OECD:s medlemsländer existerar förstås olika åsikter om hur den ekonomiska politiken ska drivas. Vid det årliga ministermötet i våras kunde delegaterna inte enas om ett slutgiltigt uttalande, eftersom USA:s nuvarande regering kraftigt vill begränsa OECD:s roll som ett multinationellt organ.

– Det är paradoxalt. Vi är ju som aldrig tidigare beroende av multinationella lösningar på grund av klimatförändringarna, datoriseringen, och växande multinationella bolag som kan köra över regeringar, säger Pierre Habbard.

Detta är bara några av de ämnen som TUAC kommer att ägna sig åt under de kommande åren.

En annan viktig fråga är att övervaka att OECD, som är en snabbt växande organisation, inte tummar på kravet på att medlemsländerna respekterar de mänskliga rättigheterna.

OECD och TUAC

OECD
• Målet för OECD:s arbete är att ”främja en ekonomisk och social politik som skapar välbefinnande för människor över hela världen”.Organisationen bildades 1961 av 20 västländer, däribland Sverige.

• OECD:s företrädare OEEC skapades 1948 för att administrera Marshallplanen, alltså de lån och ekonomiska bidrag som USA beviljade europeiska länder efter andra världskriget.

• I dag har OECD 36 medlemsländer, en årlig budget på 374 miljoner euro (nästan 4 miljarder svenska kronor) och 2500 anställda. Medlemsländerna ska vara demokratier och ha marknadsekonomi.
Organisationen är ett forum för utbyte inom en rad olika frågor, och publicerar omkring 250 rapporter och skrifter årligen.

• Huvudkontoret ligger i Paris. OECD:s generalsekreterare sedan 2006 heter Angel Gurria, och är ekonom från Mexiko.

TUAC
• The Trade Union Advisory Committe bildades 1948 för att löntagarfacken skulle kunna påverka Marshallplanens utformning. TUAC har både en rådgivande och observerande roll hos OECD.

• 59 fackliga centralorganisationer är medlemmar, däribland SACO, TCO och LO. Organisationen är självständig gentemot OECD. Åtta personer arbetar på huvudkontoret, som ligger i egna lokaler i Paris.

• Varje år deltar omkring 500 representanter för medlemsfacken möten hos OECD i Paris.
BIAC, Business and Industry Advisors Committe är motsvarande organisation för arbetsgivarna.

• Pierre Habbardär generalsekreterare för TUAC sedan december 2017. Han är 46 år och fransman, har en dansk mamma och en syrisk pappa. Han är utbildad i management och statsvetenskap, och har arbetat med sociala frågor inom hjälporganisationer. 2003 anställdes han som rådgivare hos Tuac.