”Det absolut viktigaste vi kan göra är att organisera”
Läget är pressat för facken men det finns ändå ljuspunkter. Det var slutsatsen när Union to union bjöd in tre tunga facktoppar för att diskutera de fackliga rättigheternas ställning i världen.
Visions ordförande Veronica Magnusson flankerad av LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Sacos Göran Arrius.
Nyligen släppte världsfacket IFS sin årliga genomgång av de fackliga rättigheternas ställning i världen. En rapport som bjöd på dyster läsning.
Hotet och våldet ökar samtidigt som det demokratiska utrymmet minskar.
Strejkrätten har kränkts i 87 procent av de 142 granskade länderna. Antalet länder där våld och dödshot riktats mot arbetstagare har ökat från 59 till 65. Och i nio länder har fackligt aktiva mördats.
När Union to union höll seminarium för att diskutera rapporten var de inbjudna facktopparna ense om att utvecklingen skrämmer.
– En fasa sprider sig i kroppen när man hör det här, sa Visions förbundsordförande Veronica Magnusson.
– I allt fler länder blir det tuffare att vara fackligt aktiv. I grannländer till Europa är det här vardagsmat, konstaterade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Sacos ordförande Göran Arrius kunde bara hålla med.
– Tyvärr är jag inte särskilt förvånad.
Genom Union to union, de globala facken och förhandlingar i olika sammanslutningar genomför svenska fack och centralorganisationer en lång rad insatser för att förändra sakernas nedslående tillstånd.
Det handlar inte om välgörenhet, betonade Karl-Petter Thorwaldsson.
– Det enkla svaret är ju att det handlar om solidaritet. Det andra svaret är hjälp till självhjälp. Genom att se till de får sin korrekta löneandel minskar vi risken att jobb i Sverige försvinner.
I en värld där kapitalet är globalt måste också den fackliga kampen vara det, menade Göran Arrius.
– Om det inte finns ett tryck på att man behöver ha bra arbetsvillkor, om man börjar urholka de ILO-konventioner och handslag som finns, så är det faktiskt ett hot även mot Sverige och våra medlemmar.
Utmaningarna är stora. Stater som ser mellan fingrarna på människorättskränkningar och storföretag som betraktar arbetskraft som förbrukningsvaror.
Samtidigt kan ett skifte skönjas i det globala samtalsklimatet, ansåg Karl-Petter Thorwaldsson.
– De stora jättarna lever ett liv vid sidan av, oberoende av nationsgränser. Om de skatteplanerar tillräckligt bra behöver inte skatta alls. Men OECD gör nu kraftigare regleringar för att de inte ska kunna flyta över hela världen som global geggamoja. De är som amöbor och det är oerhört svårt för en enskild stat att stå upp mot dem själva.
– Det är stor skillnad jämfört med bara några år sen. Internationella valutafonden, Världsbanken och OECD ser i dag en stark koppling mellan länder som har fungerande fack och tillväxt. Det här har förändrat sig. Länge var de på motståndarlaget.
Den här förändringen är dock synlig på närmare håll än så, påpekade Veronica Magnusson. Det räcker med att fråga den yngre generationen om dess prognos.
– En av de starkaste globala trenderna är längtan efter trygghet. Fram tills nu har vi alltid haft en positiv utvecklingskurva, men nu tror unga att de kommer att få det sämre än sin föräldrageneration. Där är det verkligen de fackliga organisationerna som kan skapa den tryggheten.
Vad krävs för att vinna slaget om framtiden? Visions ordförande åberopade det äldsta fackliga slagordet av alla.
– Det absolut viktigaste är att organisera, att vara med i facket ställa frågan till andra om de vill gå med. Det är det viktigaste vi kan göra i världen.
