Så sammanställs ILO:s svarta lista: ”Det finns hundratals fall att välja mellan”
De medlemsländer som inte följer ILO:s konventioner riskerar att hamna på organisationens svarta lista. ”Detta är verkligen övervakningssystemet”, säger Ellen Nygren som sitter i tillsynskommittén för LO:s räkning.
Moldaviens regering har kallats till ILO:s tillsynskommitté, anklagad för att ha brutit mot konvention 81 om arbetsinspektion och konvention 129 om arbetsinspektion i jordbruk.
Ellen Nygren, till vardags på LO:s internationella enhet, för arbetarsidans talan.
– Lagstiftning får inte bara vara ett spel för gallerierna. Lagar som ska skydda anständiga arbetsvillkor måste tillämpas i praktiken. Här spelar effektiva arbetsinspektioner en avgörande roll.
Leonid Cerescu, företagens representant från Moldavien, försvarar landet.
– Regeringen måste vidta vissa åtgärder för att uppfylla konventionens krav, men man måste också ta hänsyn till de regelförenklingar den genomfört för att underlätta företagande. Och arbetsinspektionerna håller på att förbättras.
Att arbetsgivarsidan stöttar sin regering händer med jämna mellanrum, konstaterar Ellen Nygren i en paus mellan förhandlingarna.
– Det är inte uppseendeväckande. I det här fallet är det de lokala facken som sagt att arbetsinspektionerna inte är tillräckliga, då säger företagssidan att regeringen agerat för att främja företagsklimatet.
Konventionerna är FN-organets viktigaste styrredskap. De medlemsländer som ratificerar en konvention förbinder sig också att följa den, men om en stat brister i efterlevnaden saknar ILO konkreta sanktionsverktyg. I stället finns tillsynskommittén.
Under ILO:s årliga arbetskonferenser sammanträder den från morgon till kväll i två veckors tid.
– Det är väldigt långa dagar, konstaterar Ellen Nygren.
Både företagssidan och facken kan anmäla länder till kommittén. En del ärenden anmäls inte av organisationer utan tas upp sedan konventionsbrott identifierats i de rapporter medlemsländerna lämnar till ILO.
Först sammanställs en bruttolista med 40 länder. Arbetstagarsidan koordinerar sitt arbete genom världsfacket IFS.
– Vi har ett fackligt förmöte i vår region där vi föreslår vilka länder som bör vara med på den långa listan. Arbetsgivarna gör på motsvarande vis. Sedan kollar man om det finns träff och förhandlar, säger Ellen Nygren.
Är facken mer aktiva i det här arbetet?
– Vi försöker komma bort från att det ska vara arbetsgivarnas fall och fackens fall, att det i stället ska handla om att gemensamt värna efterlevnaden av ILO-normer. Men ja, jag tror att vi på den fackliga sidan har större engagemang och större behov av ILO-systemet.
Den slutliga listan över länder – det som brukar kallas ILO:s svarta lista – fastställs först på arbetskonferensen.
– Då handlar det om att få balans mellan olika regioner i världen och olika typer av konventioner, inte bara de värsta formerna av förföljelse av fackligt aktiva utan också saker som arbetsinspektioner och sjukförsäkring, säger Ellen Nygren.
Runt om i världen rundar både stater och storföretag regelbundet de system som ska skydda arbetstagarna.
En ofta upprepad fråga är om utsikten att ställas inför tillsynskommittén verkligen är tillräckligt avskräckande.
– Det här är kärnan, det är verkligen övervakningssystemet. Eftersom det bara är 24 länder som väljs ut varje år är det lite skämmigt, när det finns hundratals fall att välja bland, säger Ellen Nygren.
Det finns dock, noterar hon, vissa medlemsländer som inte skäms för sig.
– Qatar var faktiskt exceptionellt. Jag var med när de var uppe i kommittén härom året. Jag minns så väl att de i princip sade: ”Vi hör vad ni säger men vi kommer inte att göra så mycket åt det.”
Men i huvudsak anser Ellen Nygren att tillsynskommittén fyller sitt syfte. Brott mot konventionerna synliggörs. De som brutit mot dem tvingas förklara sig.
– Jag tror att stor internationell mot ett land har effekt. Och vad är alternativet? Det finns ju inte någon internationell polis oavsett om det handlar om arbetsvillkor eller skatteparadis eller barn som svälter. Internationella samarbeten bygger på frivillighet.
Länderna på ILO:s svarta lista
Algeriet, Bahrain, Belarus, Bolivia, Botswana, Brasilien, Burma, El Salvador, Eritrea, Georgien, Grekland, Haiti, Honduras, Japan, Kambodja, Libyen, Malaysia, Mexiko, Moldavien, Nigeria, Samoa, Serbien, Ukraina.