”Sverige­demo­kraterna är inga arbetarvänner”

När det vankas val uppstår plötsligt det ena arbetarepartiet efter det andra.

Förra gången var det Moderaterna som plötsligt ville ge sken av att de ställde sig på arbetarnas sida.

Den här gången är det Sverigedemokraternas tur. Att kalla sig för ”arbetarparti” förpliktigar dock.

Efter åtta år av alliansregering vet vi allt om vad dessa plötsliga omsvängningar betyder. En fullfrontsattack på arbetarna.

I Arbetets partiledarintervju försöker Jimmie Åkesson (SD) helt skamlöst hävda att SD är ett parti för arbetare, trots att motsatsen bevisats gång på gång.

Intervjun avslöjar också att han uppenbarligen inte ens har koll på att det egna partiet lagt fram förslag om lagstiftade minimilöner.

Finns det något som Sverigedemokraterna inte är beredda att göra för att bli accepterade av de borgerliga partierna och släppas in i näringslivets finsalonger?

Menar han på allvar att en så grundläggande fråga för den svenska modellen inte är relevant för honom, eller bryr han sig helt enkelt inte?

Inget av alternativen är särskilt betryggande.

Samtidigt som Jimmie poserar som arbetarvän i Arbetet skriver hans högra hand Mattias Karlsson, SD:s gruppledare i riksdagen, en debattartikel i Dagens Industri.

Där bedyrar Karlsson att Moderaterna inte behöver förhandla eller ens prata med dem för att en regering ledd av Ulf Kristersson (M) ska få SD:s stöd.

Och det ligger väl i linje med  Jimmie Åkessons tydliga politiska högergir efter valet 2014.

För att nämna några exempel:

• Obegränsade vinstuttag från välfärden. Från att ha varit helt emot vinster i skolan har SD, efter påtryckningar från vinstlobbyn, ändrat åsikt och är nu det parti som tydligast försvarar vinstjakten i välfärden.

• Lagstadgade minimilöner som leder till lönedumpning. SD vill, precis som de andra högerpartierna, att politiker ska lagstifta om lägre löner, vilket i förlängningen bidrar till lönedumping på den svenska arbetsmarknaden .

• Nej till lägre fackföreningsavgift. Nyligen röstade SD nej till skattereduktion av fackföreningsavgiften, något som till och med M avstod från att göra.

Finns det något som Sverigedemokraterna inte är beredda att göra för att bli accepterade av de borgerliga partierna och släppas in i näringslivets finsalonger? Jimmie Åkesson är svaret skyldig.

I Arbetets partiledarintervju försöker Jimmie Åkesson (SD) helt skamlöst hävda att SD är ett parti för arbetare, trots att motsatsen bevisats gång på gång

När det gäller vilket parti som står på arbetarnas sida finns det bara ett: Socialdemokratiska arbetarepartiet.

Den S-ledda regeringen har genomfört ett stort antal reformer på arbetsmarknaden för att stärka svenska arbetares ställning.

Under Stefan Löfvens tid som statsminister har regeringen höjt A-kassan, rivit upp lex Laval och infört krav på schysta villkor i offentliga upphandlingar, bara för att nämna några exempel.

Nu gör vi det igen. Socialdemokraterna presenterar nu ett handlingsprogram för trygga jobb och schyssta villkor på svensk arbetsmarknad.

Vår riktning framåt är tydlig. Socialdemokraterna är arbetarnas röst i politiken.

Retorik är en sak, den verkliga politiken en annan. SD:s högersväng visar det svart på vitt.

Jimmie Åkesson är en ulv i fårakläder och vill nu bli Moderaternas dörrmatta till maktens korridorer.