Pjäsen Häxor – När drevet går, med premiär förra helgen, skildrar mekanismerna bakom häxprocesserna.

– Den visar hur hatet sprider sig och frågar om du skulle ha varit en av dem som burit ved till bålet, säger regissören Maria Löfgren.

Utgångspunkt är landets största häxbål år 1675 i Torsåker. Då halshöggs och brändes var femte kvinna i byn.

Ett av skeletten, kallat Kerstin, får stiga upp ur graven och berätta sin historia.

– Vi vill göra upp med traumat som häxprocesserna ännu är för oss. Formulera vad som hände och hur det kunde ske, säger manusförfattare Therese Söderberg.

Kerstin var tvåbarnsmor och arbetarkvinna, liksom merparten av dem som anklagades för häxeri.

Beviset som anfördes mot henne var att hon kunde flyta på vatten – alltså simma.

Pjäsen är full av sorg och vrede, men rymmer även komiska inslag. Fyra skådespelare gör 71 roller.

Bara Kerstin spelas genomgående av Camilla Eriksson. Handlingen berättas med ord, rörelse och musik.

Therese Söderberg och Maria Löfgren har gjort rigorös research inför pjäsen.

Tagit del av protokoll från häxprocesser, bygdespel och böcker – främst Häxhammaren, skriven av en katolsk präst.

Den identifierar vad en häxa är, hur en bekännelse torteras fram och hur hon sedan förgörs.

Att göra en maktanalys har varit viktigt för dem. Vilka styrde häxprocesserna och vilka tjänade på dem?

Svaret de kom fram till är – ett mäktigt prästerskap.

– Det har varit en riktig mörkerkorridor att gå i. Vi har gråtit mycket under processen, säger Maria Löfgren. Kvinnoförtrycket är så ondsint och massivt och vi ser att det lever vidare. Kvinnor utsätts för grovt näthat och män med makt kan utse mål att attackera. Trump fick folk att vråla ”Burn that bitch” om Hillary Clinton.

Fotnot: Häxor turnerar runt i landet den 20 januari–29 mars.