Jag har ägnat början av 2018 åt att läsa Fatima Bremmers biografi om journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken.

Det är en alldeles underbar bok, värd sitt Augustpris, om ett sällsynt fascinerande liv och yrkesliv.

Det är också en bok som känns påfallande relevant för dagens avsomnade debatt kring Rut-avdragen.

Ester Blenda Nordström, född 1891, slog igenom med buller och bång som journalist redan som 23-åring i Svenska Dagbladet.

Då publicerades hennes stora wallraff-reportage – 30 år innan Günther Wallraff ens var född – om livet som piga.

Borgerligheten blir alltid lika uppretad när man kallar städning för pigjobb. Men skillnaden mellan Idas och Esters arbete och dagens rut-arbetstagare är mindre än vad många kanske tror

Jonna Sima

Under en längre tid hade det varit skriande brist på pigor i Sverige. Unga kvinnor, som tidigare valt yrket, flyttade hellre till storstäder eller emigrerade till USA.

Ester Blenda Nordström ville undersöka varför och hamnade hos fembarnsfamiljen Holtz på gården Jogersta i Södermanland.

Det ohyggligt tunga arbetet chockerade henne. Arbetsdagen var 16–17 timmar lång och började halv fem på morgonen.

Drängarna skulle serveras kaffe och de bortskämda barnen krävde frukost på sängen varje morgon. Sist av alla fick Ester och hennes pigkollega Ida äta.

Sedan följde tvätt och städning, bakning och matlagning , mjölkning av de 20 korna och kånkande av vatten och ved på ok som skar in i axlarna.

Blåsorna på händerna växte i takt med den bedövande tröttheten.

Väl i säng fick Ester Blenda trängas tillsammans med Ida, men bädden bestod av fårfällar som kröp av ohyra.

Reportaget gav eko över hela Sverige och gavs även ut i bokform, En piga bland pigor, som blev en försäljningssuccé.

Den blev en början på en långsam förbättring av pigornas arbetsvillkor.

Yrket ansågs länge tillhöra historien i Sverige, men 2007 gjorde det comeback till följd av Reinfeldt-regeringens Rut-avdrag.

Borgerligheten blir alltid lika uppretad när man kallar städning för pigjobb. Men skillnaden mellan Idas och Esters arbete och dagens rut-arbetstagare är mindre än vad många kanske tror.

Journalisten Rebecka Bohlin har granskat dagens rut-marknad i boken De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass.

I den intervjuar hon bland annat Lucía Gonzales i Hagsätra som arbetar 12–16 timmar varje dag.

Alla är med och betalar för att de högavlönade ska få renstädade hem och mer fritid

Jonna Sima

De långa resorna till jobbet och mellan villorna sker på obetald arbetstid. Trots en heltid samt en deltidsanställning får hon bara ut 13 000 kronor efter skatt.

I förra veckan gjorde Arbetets ledarsida en granskning av rut-bidragen för 2017, som visar att skillnaderna i rut-bidrag har ökat dramatiskt mellan kommunerna.

Välbärgade Danderyd, Lidingö, Lomma och Täby fick den absoluta lejonparten av de 3,7 miljarder som staten betalade ut i rut-bidrag 2016.

Alla är med och betalar för att de högavlönade ska få renstädade hem och mer fritid.

Några får visserligen ett jobb, men det är hårt, osäkert och svårt att försörja sig på.

Märkligt nog har dagens rut-debatt gått i stå, kritiken har svalnat. Det skulle behövas en wallraffande Ester Blenda Nordström för att skaka om oss ordentligt.