27 februari 2017. Ett datum jag aldrig kommer att glömma. En dag som inte bara fick Hässleholm att stanna till, utan även fick hela Sveriges politiska blickar att vändas mot vår kommun.

Dagen då Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna under kommunfullmäktige aktivt valde att lägga sin röst på Sverigedemokraternas namn, skedde något historiskt i Sverige.

För första gången fick SD en kommunalrådspost och detta tack vare att ”rest-Alliansen” i Hässleholm medvetet valt att skriva det namn som Sverigedemokraterna föreslog på en valsedel i stället för att lägga ner sina röster.

Följande dagar rådde det kaos. Lokala politiker från M och L lämnade sina politiska uppdrag på grund av det val man gjort.

Högt uppsatta nationella politiker från både vänster- och högerkanten kommenterade det politiska läget och bland annat Jan Björklund (L) menade att partikamraternas agerande i Hässleholm var oacceptabelt.

Föga förvånande visade det sig också att personen som Sverigedemokraterna ansett vara den mest lämpade kandidaten till en kommunalrådspost inte kunde leva upp till rollen, detta då personen delat rasistiska artiklar och gillat en nazistisk podd på sociala medier samt lurat till sig pengar från kommunen.

Uppgifter som slutligen ledde till att personen fick lämna både partiet och alla sina politiska uppdrag inom några veckor.

För egen del var jag arg, ledsen och skämdes. Jag skämdes till och med så pass mycket att jag i debattartiklar dagarna efter bad både hässleholmarna och Sverige om ursäkt för det politiska läget i Hässleholm.

Dock vill jag påpeka att jag då precis som nu anser att det finns få saker vi hade kunnat göra annorlunda.

För när politiker från borgerliga partier väljer att samarbete eller ”samtala” med SD och också väljer att aktivt skriva deras namn på valsedlar, spelar det ingen roll hur mycket man än försöker komma fram till en annan lösning.

När man från högerkanten är så besatt av att hålla ihop blockpolitiken att man hellre sneglar åt Sverigedemokraternas håll än accepterar de händer som sträcks ut från vänstern, är det svårt att hitta gemensamma nämnare som för Sverige framåt

Anna Wallentheim (S)

När man från högerkanten är så besatt av att hålla ihop blockpolitiken att man hellre sneglar åt Sverigedemokraternas håll än accepterar de händer som sträcks ut från vänstern, är det svårt att hitta gemensamma nämnare som för Sverige framåt.

I Hässleholm vet vi vad detta får för konsekvenser. I Hässleholm vet vi  vad ”samtal” med Sverigedemokraterna kan leda till. Först kaos. Sedan dödläge.

Och allt detta började med att de borgerliga partierna i vår kommun och Sverigedemokraterna fällde vår rödgröna budget genom att rösta fram ”rest-Alliansens” budget i stället. En budget med uppsatta mål och siffror vi omöjligt kunde jobba efter och därför valde det rödgröna styret att avgå.

På grund av detta har vi just nu en mini-majoritet bestående av M, L och KD som styr kommunen med 15 av 61 mandat i fullmäktige. Därmed har man varken majoritet i fullmäktige, kommunstyrelsen eller några nämnder. Inga beslut kan fattas. Och Hässleholm står stilla.

Därför kommer ”samtal” med SD aldrig leda till stabilitet. ”Samtal” med SD kommer aldrig att leda till att politiken leder framåt. Sverigedemokraterna kommer alltid att ha sin egen agenda.

De kommer aldrig att ge utan att få. För i grund och botten är de ett parti som gärna är med och skapar oordning och fäller budgetar i de lägen man kan utan att ta ansvar.

För det är inte att ta ansvar att välja att rösta på någon annans budget framför sin egen, för att i nästa steg alltid hänvisa till sin egen budget i alla debatter.

För i samhällen där människor behandlas lika, känner sig trygga, har en fungerande välfärd, en likvärdig skola och jobb att gå till finns det inte utrymme för ett parti som Sverigedemokraterna

Anna Wallentheim (S)

Väljer man att rösta på en annan budget än sin egen borde man rimligtvis också vara beredd att jobba efter den budget man röstat på, men så fungerar inte politiken enligt SD. I det partiet följer man aldrig praxis.

Vi får aldrig glömma att Sverigedemokraterna till stor del ett missnöjesparti, och ett sånt parti kan inte överleva i stabila och blomstrande samhällen. De är ett parti som lever på kaos och instabilitet i politiken och de växer när grupper inte håller ihop.

För i samhällen där människor behandlas lika, känner sig trygga, har en fungerande välfärd, en likvärdig skola och jobb att gå till finns det inte utrymme för ett parti som Sverigedemokraterna.

Måndag den 27 november är det åter dags för budgetmöte i Hässleholms kommun och jag, precis som ni, vet omöjligt hur detta komma att sluta.