Förlåt Hässleholm. Förlåt Skåne. Förlåt Sverige. Förlåt för att vi inte längre orkade stå emot den blåbruna politiska sörjan. Men när Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna väljer att samarbeta med Sverigedemokraterna finns det inte mycket mer vi kan göra.

Att Moderaterna sålt sin själ och glömt vilka de en gång var under Fredrik Reinfeldts ledning tror jag vi alla märkt av. På riksplan talar Anna Kinberg Batra om politiska samtal mellan M och SD, och i Hässleholm finns det numera ett samarbete. Inte ett uttalat offentligt samarbete, men efter måndagens kommunfullmäktigemöte är det inte svårt att förstå vad som händer i det dolda. Ett samarbete som mycket väl kan bero på den otydlighet som AKB och Moderaterna visat upp och som varje lokal moderat därmed fritt får tolka.

För när Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna valde att aktivt rösta på Sverigedemokraternas kandidater till 1:e vice ordförande i alla nämnder och styrelser blev det uppenbart att allt prat om tre politiska block och att man från Alliansens sida vill kunna samtala med både oss och SD för att fatta beslut är tomma ord.

I Hässleholm har vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet 30 av 61 mandat i fullmäktige. Alliansen har 15 och SD tillsammans med ett lokalt parti har 16 mandat.

När nu Alliansen fick alla ordförandeposter borde det ju därmed vara rimligt att vi som största oppositionsblock, om det nu ska envisas med att vi är tre block, fick 1:e vice ordförandeposterna. Men icke! I stället valde man frivilligt att rösta fram SD på alla dessa positioner och därmed beröva oss de platserna.

Tyvärr hade jag inte förväntat mig något annat från Moderaternas håll, även om jag faktiskt tror eller ja trodde mer om vissa lokala moderata politiker, men av Kristdemokraterna (i alla fall Hässleholms lokala kristdemokrater) och Liberalerna förväntade jag mig faktiskt mer. Mycket mer! Framförallt av Liberalerna.

Jag anser att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är naiva som tror att Sverigedemokraterna kommer att stödja dem utan något i gengäld. Vice ordförandeposterna räcker kanske idag, men imorgon är det själva sakpolitiken som man för kompromissa om.

Det är därför med sorg i hjärtat jag nu får se min hemkommun ta första steget mot en blåbrun politisk karta. För tyvärr är jag övertygad om, och därmed också förtvivlad över, att detta kommer att vara startskottet för flera kommuner. För det verkar som att maktbegäret hos vissa är så stort att man är beredda på att rubba på sina värderingar för att ta den. Värderingar som grundar sig i ideologiska grundtankar på alla människors lika värde!

Jag hoppas därför innerligt att Liberalerna på nationell nivå vågar stå fast vid sin ståndpunkt och därmed ligger på sina kamrater runt om i landet att inte släppa in SD i värmen.

En sten i rullning är som sagt svår att stoppa. Men det är inte omöjligt.

Låt oss tillsammans, hand i hand, stå upp för den politik som inte vill dela upp människor i vi och dem. Låt oss stoppa den rullande stenen innan den blir ett stenblock och krossar allt i sin väg.

Anna Wallentheim, riksdagsledamot S Hässleholm