Ali Sido klarade alla jobbkrav – utom ett

ARBETET GRANSKAR. Det är september. Ali Sido är nöjd. Han har gått från deltid till heltid på pizzerian.

Han har också förklarat för sin arbetsgivare, som velat att han går med på en subventionerad anställning, att det inte är aktuellt.

Då är det kört med ett permanent uppehållstillstånd, det vet han. För det är ett av kraven, anställningen får inte ha statlig inblandning.

Vi skriver till varandra på Facebook.

Ali: Jag är på väg till Migrationsverket för att lämna in lite papper. Om jobbet. Jag har heltid nu. Så snart får jag permanent tillstånd. 🙂
Jag: Är du säker?
Ali: Ja, det är jag.
Jag: Ok, hör av dig när du får beslutet.

Det blir oktober.

Ali: Hej. Jag fick bara förlängt, två år till… 🙁

Han är inte ensam. Av de närmare trehundra personer som Migrationsverket hittills prövat har 18 fått ett permanent uppehållstillstånd.

94 procent har inte fått det. Arbetet har granskat de hundra första prövningarna.

Subventionerade jobb ger bara förlängt tillstånd

Arbetsrätt

Ali Sido utmärker sig genom det där med subventionerade anställningar. För majoriteten faller på det som Ali Sido kände till. Att anställningen är ett instegs- eller nystartsjobb.

Nästan lika många har ett tillfälligt jobb, inte heller godkänt.

Någon tjänar för lite, exakt 200 kronor för lite.

För Ali Sidos del är beslutet lite rörigt. Han har bifogat avtal om tillsvidareanställning med en månadslön på 22 500 kronor, försäkringsavtal från Fora, balans- och resultatrapporter från arbetsgivaren.

Men han har inte bifogat ett yttrande från facket står det – vilket dock inte är ett krav.

Och hans arbetsgivare har inte anmält hans anställning till Skatteverket – vilket är ett krav.

– Jag pratade med facket som sa att jag skulle hämta en blankett på Migrationsverket. På Migrationsverket sa de att jag inte behövde några blanketter. Jag tillbringade hela min semester med att åka fram och tillbaka till Migrationsverket i Märsta.

Enligt Johanna Lindblad Ó Duinnín, expert på myndighetens migrationsrättsenhet, ligger det inte på den sökande att ordna med blanketten. Utan det är Migrationsverket som ska hämta in ett yttrande från fackförbund om det behövs för att avgöra om lön och villkor är okej.

Men i kraven finns också begreppet ”praxis i branschen”. Det har dock aldrig använts i ett enda av den hundra första besluten som Arbetet granskat.

Skulle inte till exempel den person som tjänade 200 kronor för lite för att få stanna permanent ändå kunna anses ha en lön som går under ”praxis i branschen”?
– Är 22 212 kronor lägstanivån i kollektivavtalet är det svårt för oss att säga något annat. Det måste helt enkelt finnas en gräns. Migrationsverket ska inte gå in och göra en egen bedömning vad som är okej i en viss bransch, säger hon.

För Ali Sidos del fick beslutet från Migrationsverket motsatt effekt från det regeringen önskar. Han sa upp sig.

– Jag tappade lusten att åka åtta mil fram och tillbaka till en pizzeria sex dagar i veckan. Jag fick svårt att se rättvisan i att jag som jobbade vitt, betalade skatt och slet som ett djur bara får stanna i två år till, samtidigt som den som lever av samhället får stanna lika länge. Det hade kanske varit bättre att jobba svart, få behålla pengarna.

Jag fick svårt att se rättvisan i att jag som jobbade vitt, betalade skatt och slet som ett djur bara får stanna i två år till, samtidigt som den som lever av samhället får stanna lika länge

Hemma i lägenheten i Fittja söder om Stockholm, som han delar med fyra andra nyanlända, visar han stolt upp boxnings- och målvaktshandskar. Nu finns tid för träning.

Fotbollsmålvakt var han hemma i Aleppo. Under en tredjedel av sitt ungvuxna liv har han varit på flykt. I sex år jobbade han på restauranger i Turkiet.

Det nu är åtta år sedan han såg sin mamma, pappa och fyra syskon.

– Det gör inte så mycket längre. Det har ändå gått åtta år som ensam. Jag såg kriget komma. Jag vill inte göra militärtjänstgöring i Syrien. Jag ville inte döda. Och då kommer du att dö själv. Det ville jag inte heller.

Ingen har uppfyllt jobbkravet för att få stanna permanent

Politik

Han bjuder på kaffe med kardemummasmak. Tar fram en rejäl hög med intyg, avtal, beslut från arbetsgivare och myndigheter.

Jag frågar om han kände till kravet för den som är under 25 år. Att man då måste visa intyg på en utbildning som motsvarar svensk gymnasieskola.

Ali Sido är 24 och ett halvt. Och det är också vad som nämns mot slutet av hans beslut från Migrationsverket.

– Va? Nej, det kände jag inte till. Men min familj i Aleppo har inga sådana intyg, de försvann i kriget.

Ett nej på en ansökan om permanent uppehållstillstånd går inte att överklaga. Det anses inte vara ett avslag, eftersom de flesta, liksom Ali Sido, får stanna två år till.

Vad hade ett permanent tillstånd betytt för dig?
– Det hade förändrat allt. Nu vet jag återigen inte vad som händer. Den här gången om två år. Jag vet inte om jag kan börja på universitetet. Jag vill, men jag vet inte alls.

Han har skrivit in sig på Arbetsförmedlingen och ska snart börja SFI.

Han har redan börjat plugga genom att kopiera upp övningsuppgifter från en rumskompis. Han får etableringsersättning.

Ali byter om till fotbollskläder. Sedan ska han in till stan för samhällsundervisning via Arbetsförmedlingen.

Till kvällen ska han iväg på ett tillfälligt jobb på en restaurang, säger han.

– Så här, jag skulle kunna träffa en tjej och kanske få stanna på grund av det. Men jag vill jobba mig till det. Jag vill klara mig själv. Fast det gjorde jag inte.