Efter sopbråket – skyddsombud oroade för arbetsmiljön
Oro för framtiden, fortfarande visst sopkaos, men inte så stora lönesänkningar som befarat. Arbetet har träffat Reno Nordens sopgubbar, fyra månader efter strejken.
Klockan halv fem på morgonen dyker de upp på den nästintill kolsvarta parkeringen i industriområdet i Älvsjö i Stockholm.
”Finns firman kvar”? skrockar en av sopgubbarna. Med ett tvetydigt leende öppnar han dörren till Reno Norden, för att byta om inför dagens pass.
En kommentar, en liten svallvåg från sommarens sopkonflikt.
Det började med missnöje över ett nytt lönesystem för sopgubbarna på Reno Norden, och fortsatte med att Arbetsdomstolen i ett första steg förklarade strejken otillåten.
Ett 50-tal sopgubbar lämnade jobbet. Kilotunga nyckelknippor som bara sopgubbarna hade koll på blev en central symbol. Liksom överfulla sopkärl och arga stockholmare.
Nu har det gamla prestationsbaserade lönesystemet bytts mot ett system med tidlön.
Fyra månader har gått sedan sopkonflikten började. Sedan en månad tillbaka har Reno Norden och Suez tagit över all sophämtning i Stockholm.
Hur är det nu? De som kommer ut från Reno Norden-byggnaden har samma lysgula jackor. Men uppdelningen är ändå tydlig. Mellan de som var med före sopkaoset i somras och de som kom efter, som ibland bara jobbat några veckor.
Det finns en känsla av oro i luften. Det snackas obekräftade uppgifter där i mörkret, om hur företagets framtid ser ut.
En lyfter undrande frågan varför stadens bolag, Stockholm Vatten och avfall, inte ställer krav om vite på Reno Norden för alla problem som varit.
Två sopgubbar pratar om att bolagets framtid är allt annat än ljus. Utanför ingången till Reno Norden står två regionala skyddsombud. Magnus Kinnunen och Kim Råneby från Transport delar ut information om försäkringar och informerar om arbetsmiljö.
Magnus Kinnunen och Kim Råneby under en tidig morgon.
”Det är mycket, mycket bra”, säger en av de nya sopgubbarna om arbetssituationen. Han skyndar bort mot sin sopbil för dagens runda.
De flesta nya vill inte prata, eller så är det bra, jättebra. De som varit med länge är mer splittrade.
Men de vill alla vara anonyma. Även han som jobbat i mer än 15 år och bär på en sån där kluns till nyckelknippa. Det kan handla om upp till sju dörrar som måste öppnas innan de når soprummet, berättar han. Han hade semester när den vilda strejken bröt ut. Sen var han sjukskriven.
– Jag var aldrig med och strejkade. Det är skönt så här i efterhand, säger han på väg in i sopbilen.
För det är rätt så bra nu, förklarar han. Just hans runda funkar ganska smidigt. Förutom det tråkiga i att många arbetskamrater inte är kvar, då. Hans bild är att flera av de sopgubbar som lämnat nu ångrar sig.
Med det nya lönesystemet på plats tjänar han närmare 35 000 i månaden. Det är ungefär vad han hade innan, och dagarna är inte så långa. Med den tidigare prestationslönen jobbade han på så fort han kunde. Nu tar han det lugnare, drar ett kärl i taget.
– De får vad de betalar för.
Han får lite mer i timmen än de nya, eftersom han har mer erfarenhet. En av de nya nämner i förbifarten att han tjänar omkring 28 000 kronor före skatt i månaden.
– Men vi jobbar mycket, säger han utan att vilja precisera mer.
Han som jobbat länge säger att många av de nya, som nu är i övervägande majoritet, jobbar fram till fem, sex på kvällen. Före strejken började han oftast vid 05.45, nu måste de komma igång tidigare.
Men hur mycket sopgubbarna jobbar är oklart. Arbetet har sökt både Reno Nordens vd och Transports fackliga ombud för att få svar, men utan framgång.
Transports regionala skyddsombud Magnus Kinnunen uttrycker oro för arbetsmiljön, att de anställda arbetar för långa pass med mycket övertid.
De ”gamla gubbarna” hinner med 200 soprum på ett pass, medan de nya kanske bara hinner med 30 på samma tid, berättar sopgubben som varit med länge.
– Jag har svårt att se hur det här ska gå runt.
En annan ur det gamla gardet som också hade semester under konflikten bekräftar att lönen inte skiljer sig så mycket från tidigare, några hundralappar bara. Han tar det lugnare nu, säger han.
Det regionala skyddsombudet Magnus Kinnunen är mest kritisk mot att Reno Norden inte gjort skyddsronder på hämtställena i staden. En fråga han nu tänker gå vidare med, kanske blir det en 6 6:a-anmälan till Arbetsmiljöverket.
– I debatten har sopgubbarnas löner lyfts som att detta är ett överbetalt jobb. Då glömmer man hur slitigt det är, med alla lyft och tidiga morgnar.
Och hur går det med sophanteringen? Under Reno Norden och Suez första månad, oktober, kom drygt 24 000 reklamationer in till kommunala bolaget Stockholm vatten och avfall.
Det motsvarar nästan sju procent av alla hämtningar.
I juli skrev Svenska Dagbladet att det var 17 000, och att det en normal månad rörde sig om 500 till 800 reklamationer. Men då kan samma kund anmäla flera gånger, betonar Stockholm vatten och avfall.
– Reno Norden visar fortsatt att reklamationsnivåerna går ner i flera områden. Men de nivåer som är nu är inte acceptabla, säger Jan Ekvall, chef för avfallsavdelningen på det kommunala bolaget.
Det kommunala bolaget har en garanti, som gör att kunder får tillbaka pengar för sopor som inte hämtas.
Blir inte det här en väldigt dyr historia för er?
– Vi betalar inte entreprenören för det som inte hämtas, så den kostnaden läggs på entreprenören. Vi har varit tydliga i våra avtal vilka nivåer som är acceptabla, så det är inget som slår tillbaka i form av en höjning av taxan, säger Katarina Johansson, enhetschef för insamling och behandling på Stockholm vatten och avfall.
Nu prioriterar de att lösa störningarna i sophämtningen, betonar hon. Först därefter kommer de se över om det är aktuellt med vite för deras entreprenörer.
Arbetet har sökt Reno Norden för en kommentar, men företaget har inte återkommit.
