Strandsatta i Libyen

Antalet som flyr över Medelhavet har halverats och dödsfallen minskat, enligt FN:s migrationsorganisation IOM.

En tuffare EU-politik ser ut att ge utdelning. EU har lagt upp en strategi för att minska flyktingströmmen.

Genom alltifrån utbildning av den libyska kustbevakningen till avtal och samarbeten med afrikanska transitländer hoppas EU täppa till även Afrikarutten.

Vid Migrationstoppmötet i Paris i augusti närvarade EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och lovade än mer stöd från EU. Inbjudna var också statscheferna för Niger, Tchad och Libyen.

En annan viktig pusselbit för att få ned antalet migranter är att komma åt flyktingsmugglarna menar EU.

Men Europas åtgärder har kritiseras. Flera  hjälporganisationer har avbrutit sina räddningsinsatser i Medelhavet.

Trång, skitigt och varmt. Många som drömmar om arbete i EU fastnar istället i en cell i Libyen. FOTO: @Narciso Contreras for fondation Carmignac

Den libyska kustbevakningen, som får stöd från EU, har blivit allt mer fientlig, uppger både Läkare utan gränser och den tyska hjälporganisationen Sea-Eya som har avbrutit sina insatser eftersom de är oroade över sina besättningars säkerhet.

Från EU håll talas det inte heller så mycket om den människohandel som migranter på väg genom Libyen blir offer för.

– Jag träffade migranter på väg till Europa som beskrev hur de hölls kvar i interneringsläger som en del av människohandel, säger den mexikanska fotografen Narciso Contreras.

Han är aktuell med den nyutkomna fotoboken Libya: A Human Marketplace (Libyen, en människomarknad).

Genom kameralinsen fångas emigranternas utsatthet när de är på flykt från krig mot ett bättre liv men fastnar i ett laglöst Libyen styrt av Isis och milis, smugglare och människohandlare.

De sträcker ut sina händer genom gallret och ber vakterna om vatten, mat och om att få bli utsläppta från interneringslägret i Garabuli. Sedan staten har kollapsat befinner sig landet i ett maktvakum som gör det möjligt för kriminella grupper att köpa och sälja människor. FOTO: @Narciso Contreras for fondation Carmignac

Narciso Contreras har världen som sitt arbetsfält och hans bilder publiceras i stora medier som New York Times, The Guardian, Der Spiegel och Al Jazeera. Sedan en tid bor han i Stockholm.

Vid en reportageresa 2014 för att dokumentera stamkrigen i södra Libyen kom han i kontakt med migranter som hade suttit i interneringsläger.

Två år senare var han tillbaka i Libyen. Tack vare ett fotojournalistiskt pris kunde han första halvåret 2016 resa runt under 75 dagar och ta bilderna till boken Libya: A Human Marketplace.

– Frågan för mig var vem som styrde och kontrollerade flyktingarna som kom till Libyen på genomresa till Europa? Vem öppnar och stänger dörren till Europa? Jag misstänkte att migranterna var i händerna på milisgrupper.

Kvinnorna har sålts av en milis som styr över ett av många interneringsläger i Surman i västra Libyen. De väntar på några bussar som ska transportera dem till ett annat läger. Många som drömmar om ett bättre liv i Europa tillfångatas eller sätts i läger av lokala milisgrupper.  FOTO: @Narciso Contreras for fondation Carmignac

Hur var det möjligt att fotografera i miliskontrollerade områden och inne i lägren?

– En lokal kontakt, en doktor lotsade mig rätt och gjorde det möjligt att komma in i lägren. Libyen är ett stamsamhälle där det gäller att känna de rätta personerna.

Narciso Contreras insåg snart att interneringslägren ingick i en utbredd människohandel när han hörde berättelser om jordbruk och industrier i Libyen där migranterna tvingades arbeta.

– Smuggling är en överenskommelse mellan två parter där den ena betalar och den andra tar. Men i människohandel tvingas den ena parten göra saker mot sin vilja.

Nu i sommar har han rest sex veckor på Medelhavet med frivilligorganisationer, bland annat utanför Libyens kust. Det han sett och hört under resan, menar Narciso pekar på att den libyska människohandeln har förgreningar in i Europa.

– Kolleger berättade om hur en afrikansk-italiensk maffia tvingar migranter att under slavlika förhållanden arbeta på fälten i södra Italien.

Andra har för honom pekat på ett samarbete mellan maffian, lokala italienska myndigheter och nigeriansk organiserad brottslighet om människohandel till den italienska sexindustrin.

– Ett intressant, men farligt ämne, säger Narciso Contreras.