LÄS OCKSÅ Arbetsmiljöverket: Belastningen har ökat

Fastare rutiner, mindre nattjobb för de äldre och ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det var skyddsombudet Esmail Darreshourian ute efter när han anmälde sin arbetsgivare Keolis till Arbetsmiljöverket i mitten av december.

– Äldre medarbetare behöver ofta fasta rutiner för mat och sömn. Man kan inte bara kasta bort en människa efter 35 år på jobbet, säger han.

Esmail Darreshourian lämnade in en så kallad 6:6a-anmälan. Namnet kommer från den sjätte paragrafen i det sjätte kapitlet i arbetsmiljölagen. Där slås fast att ett skyddsombud har rätt att begära åtgärder från sin arbetsgivare om det finns brister i arbetsmiljön.

Om arbetsgivaren inte svarar eller åtgärdar bristen inom en viss tid kan skyddsombudet skicka en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket som då måste utreda frågan.

De flesta anmälningar leder till inspektioner på arbetsplatsen och sedan till att arbetsgivaren antingen får krav på åtgärder – eller att Arbetsmiljöverket bestämmer sig för att allt står rätt till. Men inspektörerna är få och tiden tills någon kommer ut på inspektion kan vara lång. Det upplevde också Esmail Darreshourian.

– De kom ut på inspektion den 1 februari, jag väntar fortfarande på svar på vad inspektionen leder till, sade han till Arbetet i mitten av mars.

Den 5 april skickade till sist Arbetsmiljöverket ett förslag till beslut till Keolis som bland annat innebär krav på en riskbedömning av arbetsmiljön. Företaget höll inte med om slutsatserna och nu väntar man på slutgiltigt besked från verket.

Det tog alltså över en och en halv månad från anmälan fram till inspektion på arbetsplatsen. Och det är inte alls ovanligt.

Arbetet har kartlagt alla 6:6a-anmälningar som kommit in till Arbetsmiljöverket från den 1 januari 2006 till den sista december 2016, totalt 4 857 stycken, samt inspektionerna som skett med anledning av dem.

För hälften av alla anmälningar under 2016, där en inspektion genomförts, tog det mer än 31 dagar innan arbetsplatsen besöktes. Genomsnittstiden var 39 dagar men snittet dras upp av vissa fall som tar väldigt mycket längre tid.

I 14 procent av fallen tog det över 60 dagar innan ett besök gjordes och i 5 procent av fallen tog det över 90 dagar.

Väntan har också blivit allt längre jämfört med 2006 – då gjordes hälften av inspektionerna efter 20 dagar. Genomsnittstiden var 30 dagar.

De allra snabbaste inspektionerna, de som klaras av efter bara två veckor, har samtidigt blivit betydligt färre. 2006 kom en inspektör i 38 procent av fallen inom 14 dagar. 2016 var andelen bara 11 procent.

– Det behövs minst dubbelt så många inspektörer. Det här sker inte bara på vår arbetsplats utan överallt. Arbetsgivarna kör sitt race och utnyttjar också att det tar tid och kan köra ett varv till innan Arbetsmiljöverket hinner fram, säger Esmail Darreshourian.

Arbetet har tagit del av Arbetsmiljöverkets interna instruktioner för hur man ska hantera skyddsombudens begäran om ingripande. Där står det att handläggningen ska ske ”skyndsamt”. Enligt arbetsmiljöexperten Maria Steinberg, som skrev sin avhandling om 6:6a-anmälningar, är det svårt att kalla en månads väntan på inspektion för ”skyndsamt”.

– Då handlar det om en vecka eller tio dagar. Det här betyder att arbetsmiljöverket inte riktigt prioriterar frågorna. Jag tror att det beror på att de inte har tillräckliga resurser, säger hon.

Hon menar att det ofta har gått rätt långt när ett skyddsombud väl bestämt sig för att göra en anmälan mot sin egen arbetsgivare. Då är det viktigt att handla snabbt.

– Drar man ut på tiden kan det leda till att personer skadar sig, säger Maria Steinberg.

Robert Nilsson har är regionalt skyddsombud och arbetsmiljöansvarig på Byggnads Skåne. Han ser en tydlig förändring efter att verket sedan 2006 kraftigt skurit ned på antalet inspektörer.

– Då fick vi ofta spontana besök av Arbetsmiljöverket ute på arbetsställen, utan att vi larmat. Sedan blev det svårare och svårare att få någon att komma ut om det inte var fara för liv och lem. I dag finns fem inspektörer på hela byggavtalet i Skåne. Samtidigt har vi 14 regionala skyddsombud. Inspektörerna skulle behöva vara dubbelt så många.

Antalet anmälningar från skyddsombud har ökat kraftigt, från 345 år 2006 till 521 år 2016. Samtidigt har antalet inspektioner efter anmälningarna inte ökat nästan alls. Robert Nilsson menar att inspektörerna ibland försöker göra upp saken över telefon, i stället för att komma ut till arbetsplatsen:

– Många gånger ringer de bara till arbetsgivaren och det gillar jag inte. Det är skillnad på att prata i telefon och att komma ut och se själv.

Skyddsombudet Esmail Darreshourian håller med:

– Det är viktigt att man kommer ut. När vi hade inspektion såg de verkligen hur illa det var. När någon ställer en fråga över telefon är det svårare att veta om det arbetsgivaren säger stämmer, säger han.

Så gjorde vi granskningen 

• Arbetet tog del av alla 6:6a-anmälningar – 4 587 stycken – som kom in till Arbets-miljöverket under perioden 1 januari 2006–31 december 2016.

• Vi har sedan jämfört dem med listor på alla arbetsplatsbesök som myndigheten gjort med anledning av anmälningarna under samma tid.

• Målet var att se hur lång tid det tar från tidpunkten då skyddsombudet larmar till dess att en arbetsmiljöinspektör besöker arbetsplatsen.

Kraftig minskning av inspektörer 

Inspektörerna har minskat kraftigt sedan 2006, då Allians-regeringen drog ner på Arbetsmiljöverkets anslag med ungefär 160 miljoner kronor. Mellan 2006 och 2011 minskade antalet inspektörer från 389 till 251. Sedan något år tillbaka har myndigheten fått mer pengar och återigen börjat anställa. Målet är totalt 300 inspek-törer till år 2020.

Läs mer om arbetsmiljö

• ”Inspektera mera” – Arbetets chefredaktör Yonna Waltersson

• Arbetets arbetsmiljövecka