Efter tio år finns äntligen chansen att bli av med Alliansens antifackliga lag ”Lex Laval” från 2010. Den proposition som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presenterade under fredagen ger facken rätt att kräva kollektivavtalens minimivillkor för arbetare från andra EU-länder som tillfälligt jobbar i Sverige.
Facken ska också kunna försvara avtalen genom att varsla om konflikt. Dessutom förstärks kontrollmöjligheterna för att avtalen verkligen efterlevs. Och samtidigt pågår arbetet på EU-nivå mot slutmålet; att det ska bli möjligt att kräva fullt kollektivavtal för alla, det vill säga att inte bara kunna kräva minimilöner enligt avtal utan att stå upp för den grundläggande fackliga principen: lika lön för lika arbete, oavsett härkomst.
Propositionen som lades under fredagen och som har en chans att gå igenom riksdagen är ett mycket stort steg på vägen mot att försvara de svenska kollektivavtalen och den svenska modellen i ett EU-perspektiv, ett försvar som Alliansen aldrig varit intresserad av.
För visst hade den borgerliga alliansen kunnat försvara den svenska modellen redan 2010 och då kunnat införa en liknande lag som den som Ylva Johansson föreslår i dag.
Men när EG-rätten i ett uppmärksammat mål vid ett skolbygge i Vaxholm slog fast att facken bara får hota med konflikt för att kräva just minimivillkor tog Alliansregeringen i stället tillfället i akt och införde ett betydligt hårdare förbud, en lag som i praktiken innebar ett totalförbud mot facklig konflikt när det gäller arbetskraft från andra EU-länder. Sedan Lex Laval infördes har inte heller en enda konflikt eller något hot om konflikt inträffat om arbetskraft från andra EU-länder. Alliansens fackföreningsfientliga linje har lyckats.
Visst finns en del oklarheter med det nya lagförslaget, bland annat kan det bli svårt att exakt fastställa vad som är minimikrav enligt avtal i de uppgifter som lämnas till Arbetsmiljöverket.
Däremot finns det knappast någon risk för att det plötsligt skulle ”explodera” med konflikter, som en del alliansföreträdare befarar. Det vi nu inför för arbetare från andra EU-länder är det normala för hela den övriga svenska arbetsmarknaden – och det som gjort Sverige till ett av de mest konfliktfria länderna i EU, inklusive våra nordiska grannländer.
Det som också uppenbart minskar är strejkförbudets inverkan på lönebildningen. När facken har hindrats från att stå upp för rimliga löner hos arbetare från andra EU-länder har deras lönenivåer pressat allas löner. När Lex Laval försvinner så minskar också utrymmet för lönedumpning.
