LÄS OCKSÅ Förslaget om offentlig upphandling – det här handlar det om

JA

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet:

Vänsterpartiets Ulla Andersson påpekar att kraven på arbetsvillkor som nu finns med i regeringens förslag var en del av den överenskommelse som hennes parti skrev med regeringen om vinster i välfärden. Hon säger att hon inte tycker att det är ”värdigt” att med skattemedel dumpa löner för människor som utför tjänster åt det gemensamma.

– Det här är människor som skjutsar mormor till sjukhus, som städar våra gemensamma ytor och som bygger våra skolor. Den svenska modellen bygger på att vi ska betala skatt och använda det till gemensamma nyttigheter och det kan man inte säga att dumpa löner är. Det är precis tvärtom.

Ulla Andersson lyfter flera exempel, som att taxichaufförer tvingas jobba 60 till 80 timmar i veckan för att få ihop en lön på 24 000 kronor. Eller att de som städar offentliga lokaler endast får några tior i timmen.

– Vi vill se till att det inte får fortsätta. Borgarna brukar säga att det ska löna sig att arbeta men nu tycker de att det är rätt att dumpa löner. Det är ihåligt.

Att i upphandling ställa krav på arbetstid, löner och semester ger också en sund konkurrens, menar hon, eftersom företag som följer kollektivavtal inte slås ut. Hon kallar alliansens och Sverigedemokraternas motstånd för ”makabert”.

– Att det är så viktigt att upprätthålla ett system som dumpar löner och villkor. Och att de är beredda att betala tiotals miljoner i böter till EU för det. Om vi inte implementerar alla pelare i direktiven, där arbetsrätten är en, blir det böter. Var har vi hamnat då, när EU är mer progressiva än Sverige?

Enligt Ulla Andersson kommer Sverige nu inte klara av att implementera direktiven, eftersom delar av lagförslaget faller i riksdagen.

– Då utfaller böter med automatik i en första utgång, hur mycket det blir sen beror på vad som händer. Att ta fram det här förslaget har tagit många år och varit en omfattande process. Att de slåss så hårt för att fortsätta slå ut schyssta företag är svårt att förstå.

Hon jämför kravet på villkor i enlighet med kollektivavtal med dagens situation, där vilka krav som ställs ofta avgörs vid varje upphandlingstillfälle och det är en svår gränsdragning för upphandlare. Ett ja till förslaget hade inneburit en skyldighet att ställa krav och det hade också blivit tydligare hur det ska gå till, menar hon. Det är både viktigt för de som ska upphandla och för de som använder upphandlade tjänster, säger Ulla Andersson.

– De som drabbas av dagens regelverk är många gånger de sköraste och mest utsatta människorna, till exempel de som är beroende av färdtjänst. De som utför tjänster åt det gemensamma tycker väl de flesta ska ha värdiga och bra arbetsvillkor och löner.

NEJ

Emil Källström, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet:

Centerpartiets Emil Källström tycker att det är ”oansvarigt” av regeringen att lägga förslag som den vet att den inte har stöd för i riksdagen.

– Alliansen har sedan i våras varit tydliga med att vi ser stora problem med förslaget och inte kommer att stödja det. Hade jag suttit i regeringen hade jag sett var vi kan mötas och försökt att hitta en kompromiss. Regeringen väljer snarare att vara aktivister än att på ett ansvarsfullt sätt styra landet. Det är tråkigt.

Han ser två problem med förslaget. Det ena är att förslaget ställer krav på kollektivavtalsliknande villkor i upphandling.

– Vi vet att 60 procent av svenska småföretag inte har tecknat kollektivavtal. Jag och många med mig ser det som ett stort avbräck i arbetet med att försöka få fler småföretag att delta i upphandling. Redan nu är vi bland de sämsta i Europa på det. Nu höjer vi tröskeln.

På många sätt har småföretag bättre arbetsvillkor än genomsnitt, med lägre sjukfrånvaro och mer nöjda anställda, påpekar han. Enligt Emil Källström är det ”inget snack” om att det genomsnittliga småföretaget står sig väl när det gäller faktiska villkor. Men av olika anledningar har de inte tecknat kollektivavtal, säger han.

– Det innebär att de i praktiken är diskvalificerade, inte för att de har sämre villkor utan för att de rent formellt inte kan visa upp det. För en stressad stackars upphandlare på en genomsnittlig kommun är det då enklare att gå på det stora standardiserade företaget än att genomföra detektivarbetet.

Det andra starka argumentet som Emil Källström lyfter är att förslaget är en helt främmande fågel i den svenska modellen.

– Avtal och villkor på arbetsmarknaden ska förhandlas fram och tolkas av arbetsmarknadens parter. Nu skulle det helt plötsligt vara upp till 4 000 upphandlande myndigheter att tolka vad som gäller i olika kollektivavtal och när avtal står mot varandra.

Emil Källström pekar på att det finns mellan 600 och 800 kollektivavtal i Sverige och att personer med samma arbetsuppgifter kan omfattas av olika kollektivavtal som inte alltid är likalydande. För att kunna värdera de olika anbuden skulle upphandlare först behöva ta ställning till vilket kollektivavtal man ska jämföra villkoren emot, anser han. Och poängterar att vissa delar av kollektivavtal också är dispositiva (avvikelser kan göras).

– Kommer man inte överens är det Arbetsdomstolen som avgör. Nu kommer det in en helt ny spelare – 4 000 upphandlande myndigheter och deras juridiska processer. Det är ett ingrepp i arbetsmarknaden och kan bli ett byråkratiskt monster som vi inte kan ställa upp på. Därför säger vi nej.