Vad är service? Vad köper och säljer vi? Tidskriften Granta ställer både konkreta och existentiella frågor.

Service. Slå upp ordet och du får förklarat att det handlar om betjäning av allmänheten, olika typer av kundtjänst, men att det också vardagligt uttryckt betyder att passa upp. Att serva. I ordet finns en överenskommelse om ett givande och tagande. Någon ger service och någon tar emot servicen. Och i denna överenskommelse finns ett outtalat baskontrakt som handlar om makt. Att någon efterfrågar något och tycker sig ha rätten att få det. Genom monetära transaktioner eller genom att betala med sin moral.

Alla dessa aspekter dissekeras i det senaste numret av tidskriften Granta, med temat service. Som vanligt blandas nyskrivet material från svenska författare med översatta texter. Redaktörerna för numret, Johanna Haegerström och Cecilia Losberg, har gjort ett bra jobb med att blanda ämnen, stil och genrer (noveller, romanutdrag, reportage, självbiografiska texter) genom 15 publicerade författare. Inte en enda gång blir det tråkigt eller förutsägbart, inte en enda gång vill jag sluta läsa.

Inledningstexten ”Slå inte det främmande barnet” av norrmannen Eivind Hofstad Evjemo är en finstämd berättelse om Synne, som jobbar på ett center för odiagnosticerade funktionsnedsättningar, och hur hon respektfullt och hjälpsamt tar hand om särskilt en pojke, och hur hon mellan de praktiska övningarna observerar och reflekterar över mänsklighet och medmänsklighet.

Barn som inte kan tala, som inte kan gå, är ändå barn. Synne ger inte bara service i form av yrkesskicklighet, hon ger det även i form av hänsynstagande och förståelse. Det Synne tillför sitt yrke är sitt hjärta. Hennes arbete är absolut nödvändigt, för barnen, för föräldrarna, för henne själv – och hon närmar sig en altruistisk nivå med sin omvårdande ömsinthet.

Julia Stenroths litterära debuttext ”Jobba, jobba” kontrasterar kraftigt mot Evjemos på flera plan. Den utspelas på en svinfarm, där grisar föds upp för slakt. Deras värde finns endast i att någon tjänar pengar på deras död. Lisa gör sitt jobb mekaniskt, kastrerar, utfodrar, märker och städar bort dem som dör. Hon vill aldrig mer vara arbetslös, det är förklaringen till att hon är på grisfarmen.

Frågan existerar inte om jobbet är bra eller dåligt, värdigt eller ovärdigt (varken för henne själv eller de plågade djuren). Hon tjänar åtminstone bättre än polackerna som sliter för 60 kronor i timmen, vilket rättfärdigas med att de skulle leva som kungar med en svensk lön i Polen. Det är ändå ett jobb, och man vänjer sig vid allt, tänker Lisa och försöker förgäves skrubba bort lukten från grisarna som sätter sig i skinnet. Om en månad är hon fast anställd.

Och så en annan påminnelse om jobb som nyligen skapats, men som vi inte känner/vill känna till. De nya servicebehoven som kommer med världens grymhet och outtömliga cyniska sätt att tjäna pengar på. Den enes död är den andres bröd, som det bokstavligen handlar om i texten ”Tjuvarnas gata”, ett utdrag ur romanen Rue des voleurs av prisbelönade Mathias Énard. En papperslös marockan hamnar som ett slags livegen hos dödsentreprenören Cruz, som livnär sig på att återföra flyktingars döda kroppar till det land de kommer ifrån.

Flyktingars beroendeställning och maktlöshet som tema finns också i ”Öppna ditt hjärta” av Elin Cullhed. 19-åriga Elisabeths pappa har tagit emot flyktingpojken Abbe, som ska vara 11 år, men snarare verkar vara i samma ålder som Elisabeth. Det är en obehaglig text om kroppars hierarkiska position, sexualitet och makt, inte minst i beskrivningen av hur Elisabeth först försöker förföra Abbe, men snabbt övergår till att erbjuda honom pengar bara han ligger med henne. Han har swish, så transaktionen går lätt.

Roligaste texten är utan konkurrens ”Varför jag fnissar varje gång jag ser en picknickfilt” av Yukiko Motoya. En absurd historia om en kvinna som i början verkar vara en osedvanligt velig typ. Hon står i provhytten, går aldrig därifrån, utan provar och provar, i timmar, i ett dygn, medan det alltmer desperata butiksbiträdet jagar efter plagg som ska passa och till sist drar ut på stan med provhytten i ett rep. Klart kunden ska få det kunden vill ha! Vad det nu är.

Det är en ynnest att få sjunka in i skönlitterära texter av så hög kvalitet och stor bredd som de i Granta. De roar och oroar, men viktigast av allt är att de skapar utrymme för funderingar kring det egna jagets position i vårt kundorienterade samhälle. Vad köper och säljer jag, och varför?

Tidskrift

Granta #7: Service, till er tjänst

Albert Bonniers förlag

Granta
Den engelskspråkiga Granta grundades av studenter vid Cambridge i slutet av 1800-talet. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den brittiskamerikanska förlagan som ett tiotal andra systerutgåvor runt om i världen och kommer ut två gånger om året. Granta #7 ges ut i november 2016.