Industriavtalet kan vara dödsdömt

LÄS OCKSÅ ”Avtalet fungerar bra” – statsminister Stefan Löfven (S).

− Åstadkommer vi inte detta är avtalet dödsdömt, säger Anders Weihe, Teknikföretagen.

På presskonferensen den sista mars, när industrins löner var klara, framträdde arbetsgivarna med mycket bistra miner. Enda skälet till uppgörelsen på 2,2 procent var riskminimering, förklarade Indus-triarbetsgivarnas vd Per Hidesten. Alternativet var konflikt.

– Nivån är inte förenlig med industriavtalets syfte, säger Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Nu kommer efterspelet när flera toppförhandlare ifrågasätter industriavtalets framtid.  Syftet med avtalet är att stärka industrins internationella konkurrenskraft och ha en god löneutveckling. I nära 20 år har avtalet levererat reallöneökningar, men det är inget kvitto på att avtalet fungerar, enligt arbetsgivarna.

– Sedan finanskrisen 2008 har reallöneökningarna varit alldeles för höga. De har varit till skada för svensk industri, men också för arbetstagarna som förlorat många arbetstillfällen, säger Anders Weihe.

Det största problemet i industrins avtalsrörelse är bristen på samsyn i de ekonomiska bedömningarna, enligt de arbetsgivare som Arbetet intervjuat. Arbetsgivarna talade om nödvändig återhämtning av förlorad konkurrenskraft och löneökningar på under en procent, medan facken talade om högkonjunktur och krävde 2,8 procent.

– I år har bilderna varit extremt olika. Vi har inte varit överens om vilka ekonomiska variabler som är viktiga och därför inte sett samma saker, säger Marie Söderqvist, vd för Livsmedelsföretagen.

– Det finns ingen poäng med att ha industriavtalet kvar om vi inte kan komma överens om vilka ekonomiska variabler vi ska titta på.

Även Anders Weihe lyfter fram samma problem.

– Facket kan inte enbart välja ut några branscher som går bra, lika lite som vi kan välja ut de sämsta.

– Vi måste jobba tillsammans och vilja göra det.

Finns den viljan?
– Nej. Den har funnits, men inte just nu. Om den inte kan återskapas är industriavtalet dödsdömt.

Är inte det ett väldigt allvarligt påstående?
– Industriavtalet är en förhandlingsordning och olika åtaganden av parterna. Jag säger inte att partsförhållandet ska upplösas och att vi ska sluta träffa kollektivavtal.

En bristande ekonomisk samsyn har en direkt påverkan på förhandlingarna, menar de arbetsgivarföreträdare som Arbetet talat med och som också störs av motpartens taktik.

– Tyvärr rörde sig facken inte särskilt mycket i förhandlingarna, säger Eva Glückman, förhandlingschef Grafiska Företagen samt Trä- och Möbelföretagen.

Hennes kollega Marie Söderqvist ger följande beskrivning från förhandlingsbordet:

– Facken sa: Vi vill ha lika mycket som förra året. Vi sa nej, nej. De sa jo, jo. Vi sa nej, nej.

– Till slut när tiden rann ut och ingen ville ha konflikt sa vi ja.

Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna, efterlyser en ordentlig diskussion om industriavtalets framtid.

– Min bedömning är att parterna måste träffas snart, kanske redan före sommaren, och diskutera de grundläggande ekonomiska frågorna, säger han.

Vem ska ta initiativet till ett sådant möte?
– Jag är beredd att ta initiativet till ett möte, men jag tror att det kommer upp i de grupperingar vi har för samarbete.

Per Hidesten ser i dag inget alternativ till nuvarande industriavtal. Inte heller Eva Glückman vill i dag släppa industriavtalet, men ser flera hot mot dess framtid. Hon nämner bland annat den ettåriga avtalsperioden som ett problem.

– Om även nästa års avtalsrörelse ger en ettårig uppgörelse finns det skäl att fundera på vad man ska göra med industriavtalet.

LÄS OCKSÅ

Industrifack stöttar krav på flexpension

Industriavtal klart

Nej till industrins lönebud

Industrins påskbud för avtal

Konflikt risk ökar dag för dag