Avslöjande attityder på ledarsidorna
Den varslade strejken bland cirka 8 000 sjöbefäl, tjänstemän och ingenjörer har i det offentliga samtalet inte betraktats som ett hot mot den svenska modellen.
Men det har den nu avslutade strejken bland knappt 2 000 byggnadsarbetare. Deras arbetsnedläggelse har av arbetsgivarna, men också i debattartiklar, nyhetsartiklar och flertalet ledarkommentarer, beskrivits i oerhört fördömande formuleringar och i ett extremt högt tonläge.
Den olika behandlingen och beskrivningen av olika fackförbunds agerande är avslöjande. Tjänstemän och akademikers krav beskrivs sakligt och den aktuella frågan får en rimlig belysning där både fack och arbetsgivares ståndpunkter redovisas.
Detsamma kan inte sägas om konflikterna som rör arbetare inom byggbranschen. Här är grundtonen i kommentarerna skarpare, arbetsgivarnas fördömanden hårdare och kritiken oändligt mycket oförsonligare.
Ett exempel förtjänar att framhållas. Den varslade strejken bland byggnadsarbetarna omfattade knappt 2 000 anställda. Den varslade konflikten mellan Unionen, Sveriges Ingenjörer och arbetsgivarna inom Almega omfattade 8 000 anställda.
Begreppet storstrejk användes återkommande i de stora morgontidningarna när byggstrejken beskrevs, medan den fyra gånger större konflikten som varslats med tjänstemän inblandade beskrevs som strejk.
Borgerliga ledarskribenter, ivrigt påhejade av arbetsgivarna, har överträffat varandra i konsten att formulera kritik av Byggnads krav och uppträdande i avtalsrörelsen och under konflikten.
Att Byggnads, liksom Målarna, officiellt välkomnat Svenskt Näringslivs och LO:s gemensamma utspel om vikten av att respektera det så kallade märket för löneökningar har inte bromsat kritikerna.
De har istället framhärdat i sina beskrivningar av Byggnads som ett höglöneförbund som struntar i industrins etablerade löneökningar och därför är på väg att köra sönder en fungerande modell för lönebildningen.
Att argumentationen saknar stöd i verkligheten hjälper föga. Bilden av ett motspänstigt och krånglande förbund biter sig fast och därmed är förutsättningarna för en analytisk och sansad debatt om lönebildningens för- och nackdelar borta.
Betraktad utifrån var den avslutade byggstrejken på intet sätt allvarligare för lönebildningsmodellens fortlevnad än någon annan konflikt. Tvärtom. Konflikt är en omistlig del av den modell för lönebildningen som tjänat Sverige väl under otaliga decennier.
En rejäl kraftmätning då välgrundade ståndpunkter på båda sidor förhandlingsbordet står mot varandra är en vital del av lönebildningen och kan leda till att de bästa avtalen (för båda parter) träffas. Ibland måste därför strejk och lockout användas.
