För Gunnar Strömmer väger sossehat tyngre än grundlagen
Regeringen har insett att det är lättare att vinna val om man förhindrar oppositionen från att ta emot stöd, skriver Arbetets ledarskribent.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Arbete mot kapital. Så enkelt kan man summera den överordnade intressekonflikten som präglar svenskt samhällsliv. En demokratisk klasskamp – inom ramen för val, avtalsrörelser och förhandlingar på arbetsplatsen – pågår varje dag.
Men nu har den politiska högern – kapitalets representanter i riksdagen – tröttnat på det.
Strider mot grundlagen
Regeringen vill överpröva vilka beslut LO – en samarbetsorganisation för fackförbund som representerar arbetare inom olika branscher – ska få fatta.
Den parlamentariska utredning som tittar på frågan har redan sagt att det sannolikt strider mot grundlagen. Men enligt medieuppgifter så vill regeringen köra ändå.
Alla begriper att det handlar om att LO i demokratisk ordning fattat beslut om att stötta Socialdemokraterna ekonomiskt men regeringen hävdar att det handlar om att enskilda medlemmar inte uttryckligen gett sitt stöd till samarbetet.
Direktdemokrati i kyrkan
Nähä. Jaha. Så varför stanna där? Det finns ju fler föreningar som skulle kunna styras upp i liknande stil. Varje kyrkobesökare skulle till exempel kunna välja exakt hur deras del av kollekten används. Ska den gå till prästernas lön, takrenovering eller missionsarbete?
Eller varför inte låta varje aktieägare i ett företag besluta om just deras del av kapitalet får användas till att finansiera politisk opinionsbildning, miljöinitiativ eller nya kaffemaskiner till kontoret. Tänk dig ett möte där 200 aktieägare bråkar om vad företagets logotyp ska ha för färg – och där ingen enas. Rys!
Kul och effektivt, eller? Vi kan ta inspiration från andra länder, varför inte Kantonerna i Schweiz? Låt dem ligga till grund för en ny modell för hur kommunbudgetar ska tas! Man ur huse för att göra sig röst hörd. Vi ses på torget och räcker upp händerna i direktomröstningarna.
Årsstämmor i brf:en? NEJ! Varje boende måste ju få välja om deras avgift ska gå till att fixa hissen, måla om fasaden eller odla nya buskar. Blir det stambyte? Vi får se!
Organisatorisk mardröm
En organisatorisk mardröm och knappast ett bättre sätt att bedriva en demokratisk verksamhet. Men prioriteringen för dessa sossehatare kanske inte är att få saker gjorda.
En av marknadsliberala tankesmedjan Timbros flitigaste nätaktivister Adam Danieli förfasas över att endast 25 procent av LO-medlemmarna vill att pengar slussas vidare till S.
Jämför det med de cirka 70 procent av svensk befolkning som är emot marknadsskolans vinstdrivande avarter som gör dem till ofrivilliga medfinansiärer medan vinsten fyller chefer och aktieägares fickor eller skickat utomlands.
Kommer vi se samma entusiasm att stoppa dessa? Troligtvis inte.
Ingen klädsam avundsjuka
Arbetarrörelsen har varit ohotat bäst på att organisera sig och bygga demokratisk infrastruktur. Detta gäller både lokala och regionala kontaktnät, samverkan och ekonomi för att säkra att arbetet kan fortsätta i tuffare tider eller när statliga stöd krymper.
LO:s stöd till Socialdemokraterna fortsätter röra upp känslor – med rätta. LO har dock bara 13 medlemmar, de 13 förbunden. Och, hör och häpna, så diskuterar dessa löpande huruvida de ska stötta Socialdemokraterna och hur.
Vi andra kan ha åsikter och är givetvis välkomna att yttra dessa. Men att påstå att man vill upprätthålla någon slags demokratisk ordning genom att ändra spelplanen är direkt felaktigt.
Att påstå att så är fallet samtidigt som att man egentligen främst vill styra utfallet är rekordcyniskt.
Men ja, är man så dålig på sitt jobb att inte ens ekonomiskt övertag hjälper så är väl den enda utvägen att ge sig på demokratins spelregler. En anmärkningsvärd förlorarmentalitet, även för svensk brunhöger.