Arbetet Global

Få nyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

Saneringen fortsätter vid kärnkraftsverket i Fukushima. Foto: Toru Hanai/Pool Photo via AP

Saneringen fortsätter vid kärnkraftsverket i Fukushima. Foto: Toru Hanai/Pool Photo via AP

Hela huset gungade, en skolbuss hoppade upp och ner och marken sprack bredvid henne.
Margarita Palmqvist från Hofors befann sig mitt i jordbävningen som orsakade tsunamikatastrofen och härdsmältan i Fukushima i Japan.
– Det är en dag jag aldrig kommer glömma, berättar hon.

Margarita Palmqvist. Foto: Privat / TT /

Margarita Palmqvist.
Foto: Privat / TT /

Margarita Palmqvist arbetade som engelsklärare i en förort till Tokyo men var på besök hos vänner i en liten by i Fukushima-prefekturen när skalvet, som skulle orsaka den värsta kärnkraftskatastrofen sedan Tjernobyl, började. Klockan var strax innan tre på eftermiddagen och de hade precis avslutat en middag för att fira att det varit skolavslutning i byn, när det plötsligt började skaka.

– Jag hade varit med om många jordbävningar förut då jag bott i Japan och när det skakar från sida till sida, då är det lugnt. När det däremot skakar uppifrån och ner, då är det farligt, och det här började direkt så. Man såg det här rejäla timmerhuset skaka, lamporna vajade, saker började ramla ner från hyllorna och pappan i familjen skrek ”ut, ut!”, berättar Margarita Palmqvist.

Skalven var så starka att fordonen ute på gården hoppade upp och ner — trots det valde Margarita Palmqvist och hennes sällskap att ta stöd av en av bilarna eftersom det var omöjligt att stå upp själv.

Skalven avlöste varandra men blev efterhand mindre intensiva. Efter att tag började de kunna lyssna på tv — bilden hade slutat fungera — och söka på nätet och förstod då vidden av det som skett.

LÄS ÄVEN: Vilda västern vid saneringen av Fukushima

– Alla blev så chockade när de såg vad som hänt vid havet, med tsunamin. Det var hemskt. Men mest handlade det om att nu måste vi klara oss här. Vi visste ju inte om det kunde komma fler skalv.

Margarita Palmqvist upplevde att hon blev mer rädd för det som hände vid kärnkraftverket än hennes japanska vänner.

– Jag är ju uppvuxen med Tjernobyl, jag fick panik och tänkte bara att ”jag vill härifrån!”. De förstod inte riktigt allvaret i det.

Margarita Palmqvist bodde ytterligare två år i Japan, innan hon flyttade hem till Sverige igen. Hon har oroat sig mycket för den strålning som spreds, och händelserna har satt djupa spår i henne.

– Det är hemskt när man tänker tillbaka på det här, tårarna är nära. Jag är hemskt tacksam för att jag befann mig så pass långt in i landet.

Erika Nekham/TT


Följ oss! Arbetet Global finns också på Facebook och Twitter.