Lämnar landet. En syrisk kvinna har tagit sig över Orontesfloden och stiger i land i Turkiet. Foto: Manu Brabo

Lämnar landet. En syrisk kvinna har tagit sig över Orontesfloden och stiger i land i Turkiet. Foto: Manu Brabo

Samar Yazbek, själv flykting och tidigare manusförfattare i Syrien, försöker reda ut kriget, vem strider mot vem och varför? Hon reser in i sitt gamla hemland tillsammans med aktivister, vill se allt, och samlar berättelserna om döden i sina små svarta anteckningsböcker från Paris. 

Syriern Samar Yazbek har en vansinnig besatthet av att få veta sanningen. Och att stå upp för den hon är och tror på. Hon visar det på varje sida av Resa in i tomheten – En berättelse från Syrien. Känslan känns igen: Någonting måste ut, i rättvisans namn. Inte strategiskt, utan styrt av hjärtat. Situationen hon befinner sig i är däremot värre än det mesta.

Efter att ha kritiserat regimen, tagit avstånd från sin högt uppsatta familj, suttit i fängelse, flytt landet och hittat en fristad i Paris, återvänder författaren och aktivisten Samar Yazbek tre gånger till landet i sitt hjärta. Hon är själv alawit (en religiös sekt inom shiitisk islam), liksom Bashar al-Assad och hans släkt som styrt landet i över 40 år.

När områden börjar befrias från regimen, vill hon vara med och bygga upp landet. Tanken med att smuggla sig tillbaka var inte en uppföljare till prisbelönade Woman in the crossfire, om revolutionens första månader 2011, utan att helt enkelt att återvända hem, och att engagera sig i kvinnors och barns rättigheter.

Men ju längre tiden går desto omöjligare blir det. Sommaren 2012 strömmar krigare in i landet, i början av 2013 börjar regimen döda krigare i Fria syriska armén.  Fredliga demonstrationer under den arabiska våren har bytts ut mot förödande krig. Allt faller sönder.

Inget är kvar. Ett bombanfall har demolerat huset i Aleppo. Foto: Abdullah Al-Yassin

Inget är kvar. Ett bombanfall har demolerat huset i Aleppo. Foto: Abdullah Al-Yassin

Om detta må någon berätta, kände hon, som tidigare också var manusförfattare för film och tv i Syrien. Om inte hon, vem annars?

Hon ville se allt. Försöka förstå ondskan. Med fickorna fulla av små svarta anteckningsböcker inköpta i Paris, tar hon sig runt i Syriens norra delar och samlar berättelser bland döda kroppar och försvunna städer. Kratrar, grus, betongrester: ”undergångshögar i svart”.

Hon försöker framskrida i projekt för kvinnor och barn; en hel generation riskerar att inte lära sig läsa och skriva. En kvinna vill starta skönhetssalong, en annan säger: ”Jag ska bli gravid var nionde månad och föda barn, så att vi inte blir utrotade”.

Samar Yazbek beskriver hur upprörd hon blir vid första mötet med IS-krigare. Att de, som är främlingar, ber henne identifiera sig.

Hon försöker reda ut. Vem strider mot vem och varför? Vilka rebellstyrkor har kopplingar till al-Qaida, Muslimska brödraskapet, Nusrafronten och Islamiska staten? Vad gör armén, al-Assadregimen?

Själv är hon säker på tre saker. Al-Assads våld mot fredliga demonstranter har lett till dagens situation, liksom interventionerna från regionen, från Iran och Ryssland. Och slutligen världssamfundets tystnad.

Men allt går inte att förstå; spelet i kulisserna kommer att bli känt först efteråt.

Samar Yazbek kallar kriget i Syrien en ny förintelse, och vill nå fram med budskapet: Hjälp offren och flyktingarna.  Foto: Lucas Schifres

Samar Yazbek kallar kriget i Syrien en ny förintelse, och vill nå fram med budskapet: Hjälp offren och flyktingarna. 
Foto: Lucas Schifres

Hon reser i Syrien med hjälp av aktivister, medan landet träffas av mark-robotar, bensinfatsbomber, Scudmissiler, granater, raketer. Och hon stämmer träff med jihadistledare vid fronterna.

Det är då – också då – hon vill visa sin tillhörighet, stå upp för sin feminism, sina rättigheter som kvinna. Hennes förtvivlan väger tyngre än riskerna.

En emir för Nusrafronten säger att det var modigt av henne att komma till dem. ”Är inte du modig”, frågar hon och han svarar skrattande: ”Jag är man, det är naturligt”. ”Jag är kvinna, det är naturligt”, säger hon och han slutar skratta.

En annan gång träffar hon en grupp som ska ha samröre med Nusrafronten: ”Madame, berätta för världen att vi dör ensamma och att alawiterna dödar oss. Att det ska komma en dag där de också blir dödade.”

”Jag kommer från en alawitisk familj och vi har alltid betraktat oss som syrier”, säger hon snabbt och går ut.

Någon ”måste riva ned dödens murar”. Och om inte hon, vem annars? Sveket mot ”oskyldiga alawiter”, ”mot revolutionens själ” driver henne.

Det som gör Resa in i tomheten så stark är inifrånperspektivet: ”Jag var fullkomligt lycklig över att inte befinna mig utanför Syriens gränser. Jag ville tillbringa hela mitt liv här”, skriver hon som nu befinner sig i exilens schizo-freni i Paris.

På besök i Sverige säger Samar Yazbek: ”Det är en ny förintelse” och hoppas att budskapet når fram: Hjälp offren och flyktingarna!

Ny bok

Resa in i tomheten Samar Yazbek Ordfront resainitomheten