– Jag blir nog kvar här, säger Brigita Krastina som flyttade till Östersund i augusti i fjol. Men man och barn bor kvar i Lettland. Foto: Robert Henriksson

– Jag blir nog kvar här, säger Brigita Krastina som flyttade till Östersund i augusti i fjol. Men man och barn bor kvar i Lettland. Foto: Robert Henriksson

 

När andra klädföretag har flyttat produktionen österut har Woolpower gjort tvärtom. Sömmerskan Brigita Krastina lämnade Lettland för Östersund – och flerdubblade sin lön.

De flesta svenska klädtillverkare har för länge sedan lagt ner, eller flyttat produktionen till östra Europa eller Asien för att sänka lönekostnaderna. En följd av det är att utbildade sömmerskor inte går att hitta i Sverige.

Men i Lettland finns de. Därifrån har Woolpower hämtat flera sömmerskor, de första för ungefär fem år sedan. De är, med vd Linus Flodins ord, ”otroligt duktiga”.

De kunde ha anställts för 3 000–4 000 kronor i månaden via lettiska bemanningsföretag, men får samma lön som sina svenska arbetskamrater.

– Hemma sydde jag arbetskläder för Snickers, säger Brigita Krastina från staden Tukums väster om Riga. Vi fick ren ackordslön, så förtjänsten varierade, men på en månad kunde jag tjäna 300 euro. Då arbetade jag tolv timmar om dagen.

I dag syr Brigita Krastina underkläder i Östersund och bor i en lägenhet som arbetsgivaren har ordnat. Snittlönen för de 85 som arbetar i fabriken är 21 500 kronor i månaden.

Brigita Krastinas jobb på Snickers i Tukums finns inte kvar.

– De flyttade produktionen till Thailand. Där är det ännu billigare.

 

Läs också: