Det är dags för Svenskt Näringsliv att sluta upp bakom den grundläggande strejkrätten, skriver en LO-jurist.

Sedan början av 90-talet pågår en konflikt mellan arbetsgivar- och arbets­tagarsidan i ILO. Bakgrunden är att arbetsgivarsidan anser att ILO:s konvention nr 87 angående föreningsrätt och skydd för organisationsrätten inte reglerar strejkrätten. Svenskt Näringsliv stödjer denna tolkning och försöker i debatten få sitt ställnings­tagande att framstå som rumsrent.

Sverige ratificerade konvention nummer 87 den 25 november 1949. ILO:s expertkommitté behandlade sitt första mål angående strejkrätten 1952, mål nummer 28 (Storbritannien-Jamaica). Av detta mål framgår att strejkrätten utgör en del av föreningsrätten. Denna slutsats bekräftades senare 1958 i mål nummer 163 mot Burma. Enligt kommittén faller inte strejkrätten utanför föreningsrättens område. Kommittén har därefter prövat ett otal antal ärenden där strejkrätten behandlats. Strejkrätten utgör en oskiljbar del av föreningsrätten då strejkrätten är avgörande för fackföreningarnas möjlighet att försvara medlemmarnas rättigheter.

Arbetsgivarsidan inom ILO har under årens lopp förändrat sin ståndpunkt. Så sent som 1994 framförde arbetsgivarsidan att de inte kritiserade det förhållande att ILO:s expertkommitté erkände strejkrätten utan att en oinskränkt strejkrätt godtagits. Sedan juni 2012 har arbetsgivarsidan framfört att strejkrätten enbart är reglerad i nationell rätt och inte i internationell rätt. Rimligen borde arbetsgivarsidan, eller de stater som är bundna av konventionen, ha framfört denna ståndpunkt i samband med att det stod klart att strejkrätten skyddades av konventionen. Under åren 1952 till 1992 gjordes inga sådana invändningar.

Motsättningarna avseende strejkrätten har medfört att Applikationskommittén, som granskar hur konventionsstaterna lever upp till sina förpliktelser, inte kunnat behandla några nya fall om kränkningar av strejkrätten. Detta är naturligtvis allvarligt då den aktuella ILO-konventionen i många länder utgör det enda skyddet för strejkrätten. Konflikten har gått så långt att till exempel arbetsgivarsidan i Burma framfört att ILO officiellt ska dementera att strejkrätten skyddas i internationell rätt.

I Sverige skyddas strejkrätten, förutom av ILO:s konvention nr 87, bland annat av grundlagen, EU-rätten samt den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Genom att stödja arbetsgivarsidans hållning inom ILO undergräver Svenskt Näringsliv skyddet mot kränkningar av strejkrätten i framförallt utvecklingsländer.
LO har nyligen tillsammans med ett antal länder försökt få denna fråga att prövas en gång för alla av Internationella domstolen i Haag. Även en sådan prövning har Svenskt Näringsliv motsatt sig.

Arbetsgivarsidans agerande framstår som allt annat än ansvarstagande och seriöst. Rimligen borde det ­finnas andra mänskliga rättigheter än ­äganderätten som Svenskt Näringsliv ­ställer sig bakom.

Robert Sjunnebo

Jurist, LO