Decemberöverenskommelsen är ett faktum och Stefan Löfven ställer in extravalet i mars.
Därmed cementeras återigen blockpolitiken. Men det är knappast något som LO-anslutna ska vara ledsna för.
Överenskommelsen innebär att de sex regerings- och allianspartierna lovar släppa fram den statsministerkandidat och den partikonstellation som finner störst stöd i riksdagen att få regeringsmakten och driva igenom sin budget.
Åtminstone under de närmaste fyra åren gäller alltså att blockpolitiken inte alls är död utan mer cementerad än någonsin.
Oppositionen, hur än oppositionen kommer att se ut under de två mandatperioder som överenskommelsen omfattar, ska inte ens kunna bryta ut enskilda delar ur budgeten utan budgeten ska tas i sin helhet.
Det känns lite som en paradox att sex partier i dag håller gemensam presskonferens och meddelar att de stora grundläggande motsättningarna mellan blocken består samtidigt som de lovar ge det andra blocket mer makt i händelse av en valvinst. Men i ett knivigt parlamentariskt läge är det hedervärt att de tar demokratiskt ansvar och ser att den minoritetens diktatur över majoriteten som Sverigedemokraterna förfäktar aldrig kan vara förenligt med demokrati.
För LO-anslutna är decemberöverenskommelsen en välkommen nyhet. I budgetdebatten stod det klart att de stora blockskiljande frågorna som rätt till heltid, slut på radade visstidsanställningar, ökat stöd till ungdomsjobb, bättre arbetsmarknadsutbildning och fler anställda i vård och omsorg var de frågor där Alliansen främst gick till attack mot den rödgröna budgeten.
Det är de LO-anslutnas områden, yrken och livsvillkor det handlar om.
Det är dessa områden som främst riskerat att försvinna vid en blocköverskridande lösning om politiken.
Att sedan Annie Lööf och Jan Björklund ägnar sig åt direkt historieförfalskning i presskonferensen och säger att det här föreslog de redan den 2 december är faktiskt upprörande.
Björklund och Lööfs kategoriska nej har varit just så kategoriskt som det framställts. Att nu försöka förvrida skeendena för att själva framstå i bättre dager är trams.
Mer ansvarsfullt har faktiskt KD agerat, som var det första parti som satte sig ned med S för samtal. Mer ansvarsfullt och återhållsamt har också Moderaternas Anna Kinberg Batra agerat.
Troligtvis kommer vi ganska snart att få se Moderaterna återta sin dominerande roll inom Alliansen. Och lika snart kommer nog de tillfälligt avsomnade avgångskraven för Lööf och Björklund att åter bubbla upp till ytan.
