Svastikan över Sverige

Tänk dig att Sverige är en nordlig lydstat till Nazityskland. Para svensk lagstiftning med bokbränning och rastester på alla barn. Hur skulle det se ut? Tony Samuelssons böcker om hur Sverige hade blivit om Hitler vunnit ger svindlande aha-upplevelser, skriver Björn Cederberg.

”Unga män i maktskiktet strävade efter att vara duktiga, tåliga och snygga. Äta nyttigt, gilla segling och frisksport, dricka måttligt med alkohol och avla barn med någon passande arisk kvinna … De måste erövra både konstnärlig och politisk bildning.” 

Thomas har gått på partiets elitskola, och är nu år 1976 en av landets mest lästa sportjournalister, son till den svenske kulturministern Kurt Rohblad som bara tar order av Führern i Germania (f d Berlin), Albert Speer.

Men det är ändå något som gnager. En lögn av kärlek.

Tony Samuelssons två böcker Jag var en arier och Kafkapaviljongen är idéromaner, ett slags science fiction som utspelar sig i en värld där Nazityskland vann kriget, ockuperade Sovjet fram till Ural, byggde en atomfred med England och USA som är avskurna från världshandeln.

(En tysk seger tycktes möjlig sommaren 1940 efter Frankrikes fall då Chamberlains brittiska regering övervägde fredsförhandlingar med Nazityskland. Kanske också vintern 1941 när de nazistiska arméerna stod utanför Moskva.)

I Samuelssons böcker blev Sverige en tysk lydstat i norr. I detta Sverige ropas inga författarnamn ut under bokbålen som i verklighetens Tyskland år 1933; de förbjudna böckerna kastas in i brasan av vältränade män i skyddsdräkter och heltäckande ansiktsmasker godkända av arbetsskyddslagstiftningen.

Det svenska rasbiologiska institutet behåller sin världsledande position, alla svenska skolbarn rastestas i världens mest avancerade hjärnscanner. Man inför till och med underavdelningar inom det ariska, skurken är en ful kortskalle, hjälten rågblond, vacker som i filmen eller på schlagerfestivalen med diskret svastika i kavajslaget.

Många tittar på det populära humorprogrammet ”Den brinnande busken”, där kända ståuppare drar antisemitiska vitsar.

”Sverige är en bundsförvant att räkna med, neutrala under kriget och kanske inte så samarbetsvilliga i början, men ju närmare segern och fredsslutet, desto mer realistiska … Ett duktigt folk som gjorde upp på gatorna, sedan rättade förlorarna in sig i ledet.”

Det mest skrämmande med Samuelssons båda böcker är beskrivningen av litteraturens, kulturens och nöjes-livets glidning in i nazismen, alla glider visserligen inte, men tillräckligt många för att nazisterna ska lyckas.

Vår egen bild av oss själva som det duktigaste, friaste, mest upplysta landet i världen rämnar. Är vi också bäst på att vara sämst? Välorganiserat sämst.

Kafkapaviljongen är den intressantaste av de båda böckerna. Här skildras Thomas pappa, anpasslingen och överlevaren Sigge Eriksson som sitter fängslad på Långholmen, politisk kulturfånge på ”Kafkapaviljongen” tillsammans med bland andra Stig Dagerman.

Stig tar sitt liv i cellen, huvudpersonen Sigge väljer att anpassa sig och gör en fantastisk karriär i den nationalsocialistiska mönsterstaten Sverige. Hans böcker förekommer i alla teveprogram, recenseras i alla tidningar, diskuteras och säljer i allt större upplagor.

Sigge tar plats i den svenska intellektuella salongen.

Köper en herrgård utanför sin barndoms Farsta.

”Nazisterna har ingen respekt för konsten men de inser att den är politiskt viktig.”

På svenskt initiativ skapas K-byrån, Kulturbyrån. K-byrån samlar information och gör analyser av det svenska kulturlivet, utformar långtgående strategier för att neutralisera det kulturella och psykologiska motståndet hos allmänheten.

Den svenske kulturministern medger öppet inför sina författarfångar att nazismens konstuppfattning bygger på ickeliv. Därför vill man glömma allt det hemska som hänt.

”Verklighetssinnet måste stöpas om i en totalitär konst och litteratur. Detta blev början till K-byrån, en svensk idé som imponerade på tyskarna.”

Istället för att avrätta begåvade författare gjuter man om dem, får dem att arbeta för det nazistiska Sverige som ju saknar en bra konst, en bra litteratur.

En åsikt kan till och med vara felaktig, bara den är felaktig på rätt sätt.

Samuelssons böcker är välskriven science fiction när den är som bäst. En svindlande aha-upplevelse.

I dag rullar fascism och rasism fram över hela Europa, flyter på en våg av missnöje. Vad är berättigat missnöje mot ökade klassklyftor och marginalisering? Vad är fascism och rasism? Om vi inte försöker bena ut, ja då riskerar vi det värsta. Rasism och fascism vid makten, indränkt i skratt och underhållning.

Vi måste våga se, betrakta rädslan utan rädsla. Innan det är försent.

Björn Cederberg