Johan Danielsson, en av debattörerna, satsar på att bli inkryssad i EU-parlamentet. Foto: Adam Ihse Bild: Adam Ihse

Den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Efter flera år av finanskriser och ekonomiska kriser, står Europa inför ett vägval: ska vi konkurrera med låga löner eller med innovationer och sociala framsteg? Högermajoriteten i EU:s institutioner har varit framgångsrik med sin låglönestrategi. Den har upphöjts till EU-doktrin, vilket har avspeglats både i regleringar och domar i EU-domstolen. Detta skapar det sämsta av bägge världar: både exploatering av arbetskraft och hinder för konkurrenskraft och produktivitet.

I EU-debatten ställs ofta sociala kriterier (jämlikhet) mot ekonomiska kriterier (konkurrenskraft). Vi menar att denna utgångspunkt är felaktig. Sociala och ekonomiska kriterier förutsätter varandra och är ömsesidigt förstärkande. Den nuvarande högerdominerande EU-politiken, som utgår från att EU ska konkurrera genom låga arbetskraftskostnader, leder till dumpning av löner och arbetsvillkor. Men den leder även till konkurrens på den inre marknaden på olika villkor, vilket i slutändan ger ett mindre konkurrenskraftigt Europa.

Detta är särskilt tydligt i byggbranschen. En stor EU-finansierad studie av Europas byggsektor visar att i länder med höga arbetskraftskostnader tenderar byggindustrin att vara så effektiv att byggandet blir billigare.

Likadant är det med jämlikheten. Vi menar att det måste vara ”lika lön för lika arbete” på den europeiska arbetsmarknaden. Om företagen utstationerar sina arbetstagare till andra EU-länder ska de följa lagarna, reglerna och kollektivavtalen i arbetslandet. Jämförande studier visar att likabehandling av arbetstagare ger en mer hållbar tillväxt, att jämlika länder är mer effektiva. Om europeiska länder rangordnas efter jämlikhet och konkurrenskraft finner vi i princip ett positivt samband mellan de båda kriterierna. EU-länderna i norra Europa har både mer jämlika samhällen och högre konkurrenskraft än länder i södra och östra Europa.

Mot denna bakgrund är det olyckligt att EU har valt att understödja jakten på billig arbetskraft som en kungsväg mot välstånd i Europa. Och detta sker i dag trots att EU från början ville förhindra strukturell lönekonkurrens. Redan i den så kallade Spaak-rapporten från 1956 står det att migrerande och inhemsk arbetskraft ska ha jämlika villkor baserade på villkoren i arbetslandet.

EU-domstolens utfall i Lavalmålet i december 2007 ändrade spelreglerna i Sverige och på den europeiska arbetsmarknaden. Samma vecka kom EU-domstolens Vikingdom. Dessa EU-domar begränsade fackföreningarnas rätt att vidta stridsåtgärder för att garantera jämlika och konkurrensneutrala villkor på arbetsmarknaden. Det blev början på en massiv jakt efter billig arbetskraft i Europa.

Över en miljon byggnadsarbetare utstationeras årligen i Europa, många av dem under slavliknande förhållanden. Ofta är de utstationerade med hjälp av brevlådeföretag från något av EU:s ”bekvämlighetsländer”, som Cypern och Malta. Dessa arbetare står ofta helt utan socialt skyddsnät, och avgifter för pensioner och andra sociala förmåner betalas inte in, vare sig i utsändarlandet eller i arbetslandet. Resultatet är för det första att arbetskraften exploateras på ett hänsynslöst sätt. För det andra tvingas seriösa företag konkurrera på ojämlika villkor för att inte slås ut. För det tredje förlorar EU:s medlemsstater skatteintäkter.

Det är dags att EU sätter jämlikhet och sociala rättigheter högst på dagordningen. Ett socialt protokoll bör inkluderas i EU-fördraget för att på den inre marknaden skapa en balans mellan ekonomiska friheter och grundläggande fackliga fri- och rättigheter. Utstationeringsdirektivet bör ändras för att återfå den innebörd det hade före Lavaldomen, och den svenska lagstiftningen, lex Laval, måste rivas upp. Ett huvudentreprenörsansvar bör införas i alla branscher och led.

I valet till Europaparlamentet står mycket på spel. Den nyliberala politiken inom EU måste bytas ut mot en politik som garanterar lika lön för lika arbete. I Sverige och i övriga Europa ska vi konkurrera med innovationer, kvalitet och sociala framsteg, inte med låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Johan Danielsson
LO:s EU-samordnare och (S)-kandidat till Europaparlamentet på plats 10

Johan Lindholm
förbundsordförande i Byggnads

Sam Hägglund
generalsekreterare för Europeiska byggnads- och träarbetarefederationen