Det bestående intrycket av onsdagens Uppdrag granskning om vänsterns våld är bristen på analys.
Den enda siffran som nämns, att 95 procent av allt politiskt våld sker från vänsterextremister, är felaktig och överensstämmer inte med annan kartläggning eller polisiär statistik.
Tyvärr är det inte bara denna siffra som haltar. Bristen på samhälleligt sammanhang är genomgående i programmet, med undantag från ett lamt konstaterande att vänsterrörelsen Revolutionära fronten växte när nazisterna växte.
Då programmet gjorts som en pendang till Uppdrag Gransknings förra program om det nazistiska våldet blir därmed det massmediala intrycket återigen att nazister och vänstern är lika goda kålsupare.
Den vinklingen hade inte behövts.
Det urskillningslösa våldet, som närmast liknar huliganvåld, har aldrig en plats i arbetarklassens kamp för bättre villkor.
En granskning av hur detta fenomen letat sig in i vänsterled skulle ha varit tillräcklig.
Att ge sig på och misshandla slovakiska gästarbetare, filma misshandeln och, som programmet visade, lägga upp filmen på nätet med njutningsfulla kommentarer om vilka fullträffar förövarna får in med sina sparkar är fruktansvärt.
Det blir inte mindre fruktansvärt av den befängda kommentaren att de trodde det var nazister.
Händelsen för tankarna till liknande hemsidor som den amerikanska polisen kämpar mot och som läggs upp av empatilösa amerikanska våldsgrupperingar.
Sådana företeelser har naturligtvis ingenting att göra med arbetarklassens kamp för bättre villkor eller någon kamp över huvud taget, annat än det tvivelaktiga nöjet att skada sina medmänniskor.
Men i Uppdrag granskning blandas allt samman. De sympatiyttringar som samlades under parollen ”Kämpa Showan” efter nazisternas attack i Malmö blir i Uppdrag gransknings kontext ett stöd för vänsterns våld.
Det är en bild fri från historik. Och då handlar det inte om det senaste seklets historia eller ens det senaste decenniets. Det räcker med att studera det faktiska skeendet sedan i början av december. Här har Uppdrag granskning inte orkat med ens den mest basala researchen.
Arbetarrörelsens kamp för ett demokratiskt, rättvist samhälle grundat på alla människors lika värde får aldrig blandas samman vare sig med en antidemokratisk nazism vars ideologi baseras på våld eller med försvar för huliganvåld.
