Individens frihet på kollektivets bekostnad verkar ha nått sin gräns även hos alliansregeringen.
I tisdags beslöt regeringen att skrota förslaget om fri flytträtt mellan olika förvaltare för de kollektivavtalade pensioner som avsätts varje månad av lönen.
Det är utmärkt att regeringen kommit på bättre tankar och det manar också till ideologisk eftertanke.
Som alla de tre fackliga centralorganisationerna har påpekat skulle grunden i systemet rubbas om fri flytträtt infördes. Om pengarna riskerar att försvinna från en dag till en annan kan inte förvaltarna placera pensionen utifrån den långsiktigt mest lönsamma strategin. Den tjänstepension som en genomsnittlig LO-medlem får ut efter sitt arbetsliv skulle därmed sänkas.
Mot detta kan ställas att en del medlemmar som har turen att placera sina pensionspengar i rätt fonder kan få en högre tjänstepension.
Enligt nyliberal ideologi väger en enskilds eventuella möjligheter till vinning tyngre än kollektivets, vilket vi sett förödande resultat av i den statliga premiepensionen.
Det är därför välgörande att även regeringen nu tycks inse att en pension långsiktigt ska kunna säkras till en rimlig nivå för alla, inte bara för den som har tid att varje dag följa börsens upp- och nedgångar.
