Hon är skogens drottning

Porträtt. Carina Håkansson är nybliven vd för Skogs­industrierna, som har som huvuduppdrag att förmå makthavarna att ge bra villkor för näringen.
Skog är något hon brinner för, som rekreation – och som råvara.

Skogen, skogsbruket, skogsindustrin har kopplat ett järngrepp om Carina Håkansson. Allt sedan uppväxten i Skellefteå har hon haft en intensiv kärleksaffär med skogen.

– Men det tog ändå tid innan jag förstod vad jag skulle bli eller utbilda mig till, säger hon när vi träffas på Skogsindustriernas kontor mitt i stenstaden på Östermalm i Stockholm.

– Jag funderade över en massa olika saker, men kände inte att det var rätt.

När en studentkamrat stack en broschyr i händerna på henne om jägmästarutbildning, ja då var det klart. Där fanns allt det hon sökte – ekologi, biologi, ekonomi …

Det är snart ett halvår sedan hon kröntes till skogens drottning, vd för Sveriges Skogsindustrier. Och hon stortrivs i rollen som ytterst ansvarig för en bransch hon lever i ett livslångt förhållande med, en bransch som kan reta upp svenska folket med kalhyggen och industrimässiga nyplanteringar.

– Det låter kanske lite banalt, men det här är ett uppdrag som jag brinner för. Det är utmanande, spännande och viktigt.

Arbetsgivarfrågorna, förhandlingar om villkoren för de anställda vid sågverken och inom massa- och pappersindustrin, faller emellertid inte på hennes lott. Det arbetet sköter numera Industriarbetsgivarna. Men en tydlig inblick i vad som pågår har vd:n.

– Jag är uppdaterad, men är inte operativ i någon mening när det gäller förhandlingar, säger hon.

Hon träffar ändå både de fackliga företrädarna inom industriavtalet och övriga industriarbetsgivare regelbundet. Det gäller också Pappers som inte längre ingår i industriavtalet.

– Vi ska träffas och försöka stämma av vilka näringspolitiska frågor vi kan arbeta tillsammans kring, jag och Pappers Jan-Henrik Sandberg.

Att inte delta i det direkta förhandlandet betyder dock inte att det saknas arbetsuppgifter. Det övergripande uppdraget – att verka för att skapa de bästa tänkbara förutsättningarna för svensk skogsindustri i dag och i morgon – tar all tid i anspråk.

– Lobbyarbetet, att skapa kunskap och förståelse för vår bransch hos politiker och myndigheter, är ett centralt uppdrag för Skogsindustrierna. Utan rätt förutsättningar för branschen sker inte de investeringar som är avgörande för en vital och stark skogsindustri också i morgon, slår hon fast.

Forskningsprogram om morgondagens produkter där skogen är råvaran står också högt på agendan. Det förutsätter i sin tur ett nära samarbete med både textil- och kemiindustrin.

– Vi har påbörjat ett sådant nära samarbete och hoppas få klarsignal från Vinnova att starta ett forskningsprogram när som helst, säger hon.

Redan i dag går det mesta som tillverkas av fossila råvaror att göra också utifrån träfibrer, men det verkligt publika genombrottet väntar fortfarande runt hörnet.

– Det går ju redan att göra tyg av massa. På sikt kan det vara ett intressant område att utveckla vidare, säger hon.

Att miljörörelsen varit och är en viktig pådrivare och påverkare för det svenska skogsbruket framhåller Carina Håkansson gärna. Rörelsens ibland spektakulära aktioner för att uppmärksamma miljöfrågor i allmänhet – och de inom skogsbruket i synnerhet – har haft stor betydelse.

– Utan dem hade utvecklingen inte gått så snabbt som den ändå gjort, säger hon.

Samtidigt som hon berömmer miljörörelsen som påtryckare beklagar hon att samarbetet inte längre är lika aktivt som tidigare när det gäller till exempel miljöcertifiering av skogsbruket.

I dag är tonen betydligt skarpare. Annonskampanjerna under inledningen av 2014 från Naturskyddsföreningens sida har udden riktad mot skogsnäringen och dess underlåtenhetssynder.

Besvikelsen är mycket stor hos Naturskyddsföreningen när det gäller ambitionen att styra skogsbruket i en betydligt mer miljöanpassad riktning.

En skarp rapport från 2013, Trovärdighet på spel – frivilligheten i skogen fungerar inte, innehöll svidande kritik och beskrivningar av hur skyddsvärd skog avverkas och livsmiljöer för hotade arter försvinner.

Men Carina Håkansson säger sig, trots kritiken, vara stolt över den svenska skogen, skogsindustrin och den känsliga balansen mellan industrins villkor och ansvaret för att bevara artrikedomen i skogen liksom allmänhetens behov av rekreation i skog och mark.

Vägen till vd-posten för Skogsindustrierna känns vid en hastig titt i Carina Håkanssons cv som utstakad och spikrak. Men den har tidvis inneburit en annan yrkeshemvist än skogen. Energibranschen var hennes arbetsgivare under åren 2009 till 2013 då hon var vd för Dala Kraft. 

– Jag visste ingenting om elhandel när jag började, tillstår hon. Men det var inte som expert på elhandel jag rekryterades. Det var andra egenskaper som avgjorde och jag hade mycket lärorika år i bolaget.

Till sist blev dock skogens dragningskraft för stark och en come back kändes allt mer rätt.

– När Skogsindustrierna annonserade efter en ny vd var jag därför helt enkelt tvungen att söka. Jag kände suget efter att på nytt få arbeta med de frågor jag känner starkast för. Och det lyckades ju, skrattar hon.

Exakt vad det är som lockar eller drar med skogen kan hon inte riktigt förklara. Vårt samtal förirrar sig därför in i naturromantik och en eventuellt närmast nedärvd kärlek till – eller rent av ett beroende av – skog för svenskar i allmänhet.

– Jag har inget skogsindustriellt påbrå som kan förklara mitt starka intresse och min känsla för skogen. Men att arbeta med skog rymmer så många olika delar som jag gillar. Det är en förklaring.

– Men en annan, lika viktig, är att skogen rymmer så mycket mer än industriell verksamhet. Det är en levande miljö, ständigt i förändring. Men också ett slags fristad, en plats för friluftsliv, återhämtning och kontemplation.

I dag är det den yrkesmässiga delen av skogen som främst upptar Carina Håkanssons dagar. Produkterna från skogen förändras. Ett exempel är att mindre tidningspapper efterfrågas, som en följd av ändrade läsvanor.

– Ökad produktion av förpackningar kompenserar en del, men visst sker ständiga förändringar som industrin måste svara mot. Och en del är både svåra och smärtsamma för de berörda säger hon.

Trots problemen är hennes tilltro till industrins förmåga att utvecklas och anpassas stark.

– Svensk skogsindustri tillhör världseliten i dag. Det kommer den att fortsätta att göra. Alternativet finns inte.