REPLIK. Det är inte Arbetsgivarverkets legitimitet vi ifrågasätter, utan hur verket ser på sitt uppdrag, skriver ST i ett svar till Ulf Bengtsson, som i Arbetet nummer 28 poängterade sin myndighets självständighet från regeringen.

Ulf Bengtsson, Arbetsgivarverket, har hävdat att Arbetsgivarverket inte styrs av regeringen och att de inte ser några problem med sifferlösa avtal. Vi i ST ifrågasätter inte Arbetsgivarverkets legitimitet utan vi ifrågasätter hur myndigheten ser på sitt uppdrag.

När nu staten är sist ut i årets avtalsrörelse och 250 000 statligt anställda ska få ett nytt avtal vill Arbetsgivarverket ha sifferlösa avtal. Mot detta står vi i Fackförbundet ST som kräver att alla anställda på statliga myndigheter och verk får en löneutveckling med en fastställd siffra i det centrala avtalet.

Staten som arbetsgivare vill alltså gå ifrån centrala fastställda lönesiffror och vill i stället att lönebildningen ska släppas helt fritt ute på varje myndighet. I praktiken innebär det att den statliga arbetsgivaren inte längre är villig att ta ansvar för en sund lönebildning.

Vi menar att det är en oroande trend eftersom lönebildning med stöd av märket har gett en stabil ekonomi i Sverige. Under lång tid har den svenska kollektivavtalsmodellen, som bygger på att arbetsgivare inte skaffar sig konkurrensfördelar genom låga löner, resulterat i en sund lönebildning och god reallöneutveckling. Seriösa företag ska inte konkurreras ut av oseriösa företag med oskäliga villkor. Denna modell har tjänat Sverige väl och det är den väg vi vill bygga vidare på.

Avtal utan fastställda löneökningar leder till att märket successivt förlorar sin tyngd. Vi ställer oss frågande till varför Arbetsgivarverket ska vara med och bidra till detta?

Förutom sifferlösa avtal så vill också Arbetsgivarverket ha ett tillsvidareavtal inom det statliga området. Det betyder att det inte skulle finnas en bortre gräns för när avtalet löper ut. Finns inte det så blir det också svårt att använda vårt främsta konfliktmedel, möjligheten att strejka. Egentligen är avtalstillfället den enda stunden när maktbalansen är lika mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den möjligheten behöver vi ha kvar för att förbättra våra avtal och för att kunna bevara kompetensen i våra statliga myndigheter, verk och bolag.

Vi vill ha värdefulla avtal, det är bra för individen, för verksamheten och för samhällsekonomin. Det är beklagansvärt att de statliga arbetsgivarna inte är lika intresserade av att stå upp för en bra lönebildning och en god samhällsekonomi.

Britta Lejonbrittalejon