I SVT:s fjolårsssatsning ”Allt för Sverige” konkurrerade ett antal amerikaner om att få träffa sin svenska släkt. Emigrationen fortsätter alltså att fascinera, även de triviala och populärkulturella inslagen.

Stumfilmsstjärnan Anna Q Nilsson från Ystad var en tid Amerikas högst betalda fotomodell. Hennes framgångar gjorde den amerikanska drömmen attraktiv för många unga på den här sidan Atlanten. Det gjorde kanske i ännu högre grad en bondkomiker som svenskamerikanen Olle i Skratthult.

Ollesaang_1336Han emigrerade till Minnesota 1906, började som farmardräng, och slog igenom som sångare och aktör på en lantbruksmässa i Willmar. 1917 gifte han sig med norrländskan Olga Lindgren, som kom att bli stjärna under turnéerna fram till 1933.

Olle i Skratthult var en institution i det som kallas Svensk-Amerika, svenskstäder som Worcester, Jamestown och Rockford samt Tacoma och Moline.

När karriären gick som bäst reste han omkring med tjugotalet personer i tre stora Dodgebilar. Insjungningen av “Nikolina” år 1917 såldes i 100 000 exemplar. Visan blev, med emigrationsforskaren Ulf Beijboms formulering, en slags komisk nationalsång för svenskamerikanerna.

Succén kan tyckas vara svårförklarlig. Å andra sidan är det inte alltid lätt att förklara framgången för nutidens svenska landsplågor som ”Jag vill vara din, Margareta”. Då handlar det åtminstone inte om nostalgi och hemlängtan. Publiken befinner sig ju redan hemma.

Olle i Skratthult sjöng slagdängor som ”Hälsa dom därhemma”, men skrev inte texter själv och spelade inte något instrument. Sången, mimiken och historieberättandet var hans uttryck. Efter den ekonomiska depressionen och andra motgångar blev han frälst och slutade sin karriär som sjungande frälsningssoldat.

Denne märklige man är stor också bland dem som dokumenterar emigrationsepoken, då var fjärde svensk drog till Amerika. Emigranternas Hus är beläget i gamla Tullhuset på Packhusplatsen i Göteborg, varifrån emigranterna oftast åkte. Redan i trappan upp till detta museum förekommer information om Olle i Skratthult. Inne i själva museet kan besökaren höra hans röst och få veta att Olle i Skratthult var så rolig att vid ett tillfälle skrattade en person i publiken ihjäl sig.

Vän av källkritik undrar om det möjligen kunde finnas någon annan dödsorsak.

Anne-Charlotte Hanes Harvey, professor i teatervetenskap vid San Diego State University, har forskat kring teater och sångunderhållning i Svensk-Amerika. I samband med att hon fick utnämningen Årets svenskamerikan av de svenska distrikten inom Vasa Orden 2009 sa hon att hon tagit som sin uppgift att översätta teaterpjäser, bevara, lyfta fram och framföra svenska sångtexter, musik och annan underhållning. ”Med rötter i två kulturer möter jag respekt i USA”, underströk hon.

Repliken sammanfattar inställningen i ett land som är uppbyggt av minoriteter. Den sammanfattar också den erfarenhet som amerikafararna gjorde på massemigrationens tid, 1870–1920; migranten mötte generellt sett respekt.

De romer som spelar dragspel i Stockholms tunnelbana, är de jämförbara med en Olle i Skratthult i början av sin karriär?

Nej, Olle var inte paria; han riskerade inte att få ingå i någon kollektiv avvisning till Sverige som vår tids tiggare kan tvångsavvisas till Rumänien.

Det har inte bara att göra med att människorna som blev amerikaner var efterfrågade under landets och ekonomins uppbyggnad. Det beror inte heller på att myndigheterna skulle vara särskilt godhjärtade, se hur indianer och afroamerikaner har behandlats. Det torde snarare ha att göra med inställningen att heterogenitet och en yvig blandning av människor, gärna i enklaver, är positivt för ekonomisk tillväxt.

Motsvarigheter finns i Sverige, och har varit forskningsuppgift för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Eritreaner anställer helst andra eritreaner, assyrier helst andra landskamrater. Utan de etniska enklaverna skulle sannolikt arbetslösheten vara ännu högre och samhällsekonomin sämre.

I en brittisk kultur värderas människor, generellt sett, efter börd. I Sverige utgår värderingen från individens yrke eller adress. Ju finare stadsdel du bor i, desto mer är du värd. USA är ett extremt ojämlikt land, men medborgaren intalas från start att rättvisa råder och att vem som helst kan ta sig vart som helst. Alltså gäller det att hålla sig vän med alla, även med en Olle i Skratthult.

Om inte alla är lika mycket värda, är deras pengar det. Det gäller att inte stöta bort någon individ, eftersom du kan komma att behöva henne eller honom som bundsförvant.

Så kunde en solitär som Olle i Skratthult göra karriär i sitt nya land. Någon annanstans hade han sannolikt blivit sedd över axeln av elitistiska smakdomare.

Jan-Ewert Strömbäck