Kommunalarnas löner glider också – men neråt

Kommuner och landsting sparar miljardbelopp på att deras anställda inte får ut så mycket som Kommunals avtal ger.

Under 2010 och 2011 gav avtalet 4,7 procent i löneökning. I verkligheten fick arbetare ut 3,8 procent i kommunerna och 3,6 procent i landsting, enligt siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB).

Det är en procent mindre än avtalet. Därmed sparar kommuner och landsting en dryg miljard varje år. Det är precis den summan som årets lönestrid gäller. Kommunal vill ha 225 kronor mer på tre år. Det kostar en procent av en total lönesumma på någonstans runt 140 miljarder kronor.

Det är lika mycket som kommuner och landsting tjänade enbart under 2011 i och med att de kom undan med lägre löneökningar än i avtalet.

Under åtminstone de tre senaste åren har arbetare i kommuner och landsting fått ut mindre än den löneökning som Kommunal har förhandlat fram. Därmed skiljer sig kommuner och landsting från arbetsmarknaden i övrigt.

Motsatsen, att lönerna ökar mer än avtalet, är det normala. Det kallas för löneglidning. Så ser det ut för arbetare och tjänstemän i privat sektor och för tjänstemän i kommuner och landsting.

Men arbetarna i kommuner och landsting hade löneglidning åt fel håll under 2010 och 2011.

En orsak är att lägstalönerna bara höjdes med 80 procent av löneökningen. Därmed halkade de som jobbar på avtalets lägstalöner – 16 720 respektive 18 420 kronor – efter.

Det gäller många timanställda som inte omfattas fullt ut av avtalet, ytterligare något som dämpar lönerna. Dessutom har deltidsanställda sämre löneutveckling än heltidsanställda. Nyligen visade Kommunalarbetaren att antalet deltidsanställda i kommunerna är 116 000 fler än arbetsgivarna säger.

Kommunanställda arbetare har de lägsta lönerna på arbetsmarknaden. 2011 var medellönen 20 800 kronor, enligt LO:s årliga bearbetning av SCB:s statistik. Då tjänade en industriarbetare 24 100 kronor och en kommunaltjänsteman 27 400 kronor.

Kommunals statistik visar samma sak som SCB:s, även om siffrorna skiljer sig åt. Gapet mellan avtal och verklighet är större i SCB:s statistik. SCB:s senaste siffra gäller 2011.

Enligt Kommunals statistik gav avtalet 2012 3,0 procent mer – men i verkligheten ökade inte lönerna med mer än 2,6 procent.

När SCB:s siffror för 2012 redovisas i juni kommer de antagligen att visa på ett ännu större glapp till arbetarnas nackdel. Orsaken är att SCB:s statistik gäller alla. Kommunals statistik gäller enbart medlemmar.

Medlemmarna är äldre, jobbar mer heltid, har fler anställningsår och tjänar bättre än genomsnittet för hela yrkeskåren. De som har sämst löneutveckling är unga, timanställda och deltidsanställda är med i facket i mindre utsträckning.

Medellönen 2011 på hela arbetsmarknaden var 22 800 kronor för arbetare och 32 800 kronor för tjänstemän.