Den bristande jämställdheten i Sverige beror på strukturella problem. Så långt är jämställdhetsminister Maria Arnholm och Miljöpartiets ekonomiskpolitiske talesman Per Bolund överens. Men deras redskap är olika.

Visions lokaler är överfulla. 15:52 rörelsen har seminarium och har bjudit in flera parter för att diskutera möjliga vägar till ett jämlikt samhälle. I en introduktion av Maria Hemström Hemmingsson, sekreterare för jämställdhet i arbetslivet, får vi tunga fakta att fundera över.

– I genomsnitt får kvinnor som arbetar i dag ut tre fjärdedelar av vad männen tjänar. Beräknat på en medellön fördelat över ett fyrtioårigt arbetsliv motsvarar det 3,6 miljoner kronor.

När nya jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) får ordet är hon tydlig med att poängtera allas ansvar.

– Det här är inte en fråga med en syndabock, det är en struktur som vi tillsammans måste göra någonting åt. Jag hoppas kunna bidra med det som politiken kan göra, säger hon.

Att angripa frågan från politiskt håll är viktigt, anser Arnholm, och säger att det finns massor av saker att göra. Exempel: Diskrimineringslagstiftningen måste fungera.

– Diskrimineringsombudsmannen ska ha resurser så att hen kan se till att saker fungerar som de ska.

Fler avgörande frågor när det handlar om bristande jämställdhet, enligt Arnholm: föräldraförsäkringen, kvinnors rätt till heltid samt arbetsgivaransvar i lönesättningen.

Per Bolund (MP) håller med om problemen, men hävdar att det är dags att sluta prata och börja agera. Han tar upp Arnholms hänvisning till arbetsgivarnas ansvar.

– Man måste se till att det faktiskt avsätts pengar till det. Om ingen går före så kommer det inte hända någonting överhuvudtaget.

Bolund föreslår att Medlingsinstitutet inte bara ska kartlägga löner och inkomster – utan även komma med konkreta förslag för ökad jämlikhet.

– Det vore ett steg i rätt riktning, om Medlingsinstitutet kunde vara ett draglok, säger Bolund.

Utöver det borde Medlingsinstitutet göra lönekartläggningar varje år för att ge stöd till dem som förhandlar om löner, anser Bolund.

– Det redskapet har försämrats de senaste åren och det är bara att konstatera att det är en utveckling som går åt fel håll.

Debattörerna är överens om att de stora problemen för dem som försöker leva jämställt kommer i takt med att barnen föds. Enligt Miljöpartiet är lagstadgad föräldraledighet – för både mamma och pappa – en bra väg att gå. Dessutom anser Bolund att Försäkringskassans uppdrag att upplysa om kvarliggande pappaledighet borde införas igen.

– De politiska verktygen finns där, frågan är bara om man är beredd att använda dem?

Maria Arnholm håller med: Lönekartläggningen har inte fungerat, men reglerna kan gå att ändra tillbaka.

– Och när det handlar om Försäkringskassan så ska den redan nu verka för ett jämställt familjeliv, säger hon. Det är olyckligt att det finns en uppfattning om att det inte är så.

Moderator: Vilket ansvar tar ni med er härifrån?

Per Bolund:

– Att i avtalsrörelsen lyfta de lägsta kvinnolönerna. Dessutom har vi i vår budget föreslagit att man ska ta ut en högre skatt för de högsta inkomsterna för att omfördela pengarna.

Maria Arnholm:

– Titta på lönespridningen, man måste acceptera tanken att om man förkovrar sig och utbildar sig så får man också en bättre lön. Det handlar också om att kvinnor måste stå på sig, men vi kan inte lägga ansvaret enbart på individen.