Veckans CD: </br>Kom ut ikväll! </br>Mauro Scocco 50 </br>(en hyllning)

Det var 1983. Jag skulle intervjua Mauro Scocco och vi möttes på Normalmstorg. Han tittade och sa: ”Vi har likadana skjortor.” Och? Ja, inte borde Mauro – som enligt mediamyten var så glamorös och lyxig, en annan ”lustans lakej” – köpa en skjorta på Åhléns för 39:90!  Men redan då tyckte jag att man kunde höra att han skulle bli det han blev: en av Sveriges främsta popkompositörer. En sångpoet som framför vuxenpop. En svensk ”torch singer” som tolkar manlig ensamhet och smärta. (Patetiskt, för den som vill. Ärligt och sant, för oss andra.) Och även, oftare än ni tror, en samhällskommentator. Inte minst kan få kompositörer åstadkomma så vackra melodier. Som med Dylan: ibland framträder skönheten först när melodierna tolkas av andra. Som på hyllningsalbumet till Mauro Scocco 50. Hans låtar är både diffusa och distinkta: en melodi kan framföras i vilken genre som helst utan att karaktären försvinner.

Bengt Eriksson