Målet för Facken inom industrin är att skapa två märken som ska styra årets lönehöjningar – ett i kronor och ett i procent. Det har facken aldrig klarat tidigare. Och motståndet från arbetsgivarna är hårt.

Vinterns stora avtalsrörelse sätter nu i gång på allvar med de fem industrifackens förhandlingar med arbetsgivarna. För LO-förbunden handlar det om att slå fast en procentsats för dem som har en lön över 25 000 kronor i månaden – och samtidigt få igenom en lönehöjning i kronor som alla med en lägre lön ska få.

– Vi har bundit oss för att fixa det här, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall.

Tanken är att flera avtalsområden inom industrin ska sluta avtal samtidigt. Veli-Pekka Säikkälä säger att förhoppningen är att alla industriavtalsområden med en lön lägre än 25 000 kronor ska avtala om en krontalsökning. Som exempel nämner han IF Metalls avtalsområden teko (med textilarbetare) och allokemiska (där de som jobbar med plast, gummi, färg, gas, bioteknik och läkemedel ingår) samt de avtal som GS och Livs tecknar – på alla dessa avtal vill nu facket att lönepåslaget enbart ska uttryckas i kronor.

– Vi tycker det är viktigt att lönerna inte åker isär mer, säger han.

LO-förbunden har ställt liknande krav även i tidigare avtalsrörelser – i form av både en procentsats och ett krontal. Inför förhandlingarna förra året, 2012, var kravet 3,5 procent men minst 860 kronor. Avtalsrörelsen innan dess formulerades lönekravet som 2,6 procent men minst 620 kronor.

Men inte vid något tillfälle har facken hittills lyckats skapa en normering i form av ett krontal.

– Tidigare har det funnits olika prioriteringar. Jämställdhetspotterna drevs igenom mot vår vilja. Nu finns inte dessa potter längre utan nu har vi ett gemensamt krav som samtliga tycker är angeläget, säger Veli-Pekka Säikkälä.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson har en liknande syn. Han säger att modellen för förhandlingarna i industrin – att flera avtalsområden med olika genomsnittslön ska skriva på samtidigt – skapar en möjlighet att fastställa två märken samtidigt.

– Jag är övertygad om att vi kommer att lyckas och allt blir enklare när industrifacken ställer upp på hela LO-samordningen, säger Torbjörn Johansson.

Han är dock också medveten om att LO-förbunden aldrig tidigare har lyckats skapa en norm i form av ett krontal. Och det tror han beror på att facken aldrig tagit ordentlig strid för krontalet.

– Det är svårt att säga varför men det kan nog handla om det varit så mycket på gång och många bollar att hålla reda på. Därför tror jag att enkelhet är att föredra när vi ställer krav.

För att det dubbla märket ska bli verklighet måste förstås facken komma överens med sina motparter om detta. Men hos arbetsgivarna är motståndet starkt. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe säger att industriavtalet bygger på lönenormering med ett procenttal. Och att företagens förändrade kostnader bara kan beskrivas i procentform – något annat är inte möjligt.

– Om lönen inom exempelvis teko skulle öka med ett krontal som gör att den procentuella ökningen är större än på till exempel teknikavtalet så kommer arbetskraftskostnaderna i tekoföretagen att öka snabbare – och då minskar deras konkurrensförmåga och betalningsmöjligheter. Resultatet blir att arbetstillfällen slås ut från tekobranschen, säger Anders Weihe.

Om nu industrins fackföreningar inte skulle få gehör för sitt krontalsmärke kan Handels skapa ett andra märke. Det har Handels gjort tidigare.

– Vi har aldrig gjort upp om procent. Vi har alltid gått ut med industrins krontalsökning och det har varit till hjälp för Fastighets, Kommunal och Hotell- och restaurangfacket, säger Tommy Tillgren, and­re vice ordförande hos Handels.

Det är dock inget som kan blidka Teknikföretagen. Anders Weihe förklarar att hans organisation inte accepterar något sådant. Han påminner också om att Teknikföretagen sa upp det gamla industriavtalet när jämställdhetspotterna förverkligades med hjälp av Handels.

Klicka för att se hur två märken påverkar lönen.

Ordet

Märket, normen ... Kärt barn har många namn.

Märket är den överenskommelse som styr resten av uppgörelserna i en avtalsrörelse.

Den kallas emellanåt också norm, lönenorm, industrinorm eller industrins märke.

Enligt gällande ordning är det industrin som tar täten.